Du är gravid, är det måhända gravidhormoner som spökar?
Varför har detta blivit viktigt för dig just precis nu? Har det hänt något?
Eller är du bara gravid och gnällig?
Min spontana tanke är att det egentligen är något annat som skaver. Annars tror jag inte att man helt plötsligt börjar störa sig på en sån sak.
Angående hans argument så är det lite konstigt. Att du frivilligt och oreflekterat har sponsrat kostnader för hans son tidigare är ju en bonus för din partner, inte något du är skyldig honom. Samtidigt kan jag förstå att din partner hamnat i försvarsställning när ni levt på ett sätt hela tiden och alla varit nöjda, där han kanske ut sitt perspektiv sett att både du och han ser allihop som en familj. Att ni ur hans perspektiv delat den synen kan ha bidragit till att han varit bekväm med att flytta ihop, skaffa barn tillsammans osv och sen kommer du plötsligt (ut hans perspektiv) och säger att det inte är så du ser det längre.
Du har rätt att ändra sig kring att betala kostnader för hans son. Ni båda har rätt till era känslor kring den förändringen.
Jag förstår inte varför samtliga här verkar tycka att det är en självklarhet att TS skall betala bonusbarnets mat? Bonusbarnet har både en närvarande mamma och pappa, vars uppgift är att försörja sina egna barn. De får dessutom underhållsstöd och liknande. Varför skall TS:s partner få möjlighet att spara extra pengar varje månad samtidigt som TS går back genom att försörja någon som redan har två försörjningsskyldiga föräldrar? Även om det "endast" är 500 kronor i månaden så blir det 6000 kronor på ett år och 60.000 kronor under en 10-års period - pengar som TS egentligen skulle kunna avsätta som sparpengar till sitt biologiska barn.
Jag skulle inte tjafsa om det, känns gnidet.
Dock får ni väl omförhandla lite nu när sonen blir större och kostar mer i utgifter? Snart är han 18 och kommer vara till god nytta i familjen. Han får bli behandlad som en vuxen och hjälpa till mer än tidigare?
Din man har en tråkig inställning, det har du också!
Jag lever I en bonusfamilj, mina barn bor varannan vecka, min mans barn på heltid. Vi har räknat ut det så att han betalar mer för sina barn än jag för mina, naturligt nog. Mina barn är äldst. Den dagen de inte alls bor hemma längre så kommer mitt bidrag till matkassan förstås minska.
Vi tjänar ungefär lika mycket, vi delar 50/50 på huset osv.
Jag kan inte se varför TS måste bidra till bonussonens matkostnader. De får räkna sig själva som 1 + 1,5 (dvs mannen + sonen är 1,5) vuxna. Räkna ut kostnaderna därefter.
Spelar det verkligen någon roll eftersom ni alla är en familj?
Eller tycker du plötsligt av nån anledning att bonusen inte tillhör er familj?
Inte ett dugg nertryckande utan en rak fråga. Just precis nu under graviditeten är detta viktigt av nån anledning. Jag undrade bara om det hänt något speciellt som startat funderingen eller är det överkänsliga gravidhormoner som startar hjärnspöken? Jag är väl bekant med just hjärnspöken under graviditeten och oerhört få kvinnor ser kopplingen mellan olika issues och hormoner. Precis som pms alltså.
Så du visste vad du gav sig på när du blev bonusförälder , men han visste inte vad han gav sig på när han skaffade barn?
Synd bara att du skaffade barn med en sådan kass pappa , som inte tar ansvar för sitt eget barn .
Hur jävla snål får man vara om man inte vill betala matkostnaden för sitt eget barn?
Riktigt pinsamt och snålt beteende, hade övervägt skilsmässa om min partner var så snål mot sitt eget barn!
TS, hur gör ni med er ekonomi i övrigt? Uppdelad eller gemensam ekonomi? Hur delar ni upp vabb och föräldraledighet? Kommer pappan få flerbarnstillägg när bebisen kommer? Är det tillägget i så fall hans tills yngsta blir stor? Har ni varsin bil som ni står för var och en? Berätta lite mer så vi får en förståelse för hur ni gör med ekonomin. Det är svårt att komma med inspel utan att veta mer. Tänker att det är viktigt att ingen av er ska känna sig lurad eller utnyttjad.