Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Tycker att din man kan betala lite mer för maten.

Men det beror väl på. Om pappan betalar för lite mer till annat kanske det går jämnt upp.

Huset har ni glädje av tillsammans - även om du annars hade bott i lägenhet. Ja, men ni valde att flytta ihop och inte vara särbos.

Prata inte matkostnader med sonen närvarande. Han har rätt att äta så mkt hN behöver. Sen är det en smaksak för de vuxna inblandade om det bara är pappan som betalar hans sons mat eller inte.

Fast han var aldrig aktiv och pressade sig in i vår tillvaro. Han var passiv, fanns där hela tiden när vi ville ha hjälp eller prata. Men lät oss vara ifred eftersom vi var lite stukade efter separationen och det nya livet. 

Man kan inte stressa fram detta utan man får ta det lugnt och låta barnen vara tills de själva kommer. Det tar tid. 

Han har alltid ställt upp för oss, och idag älskar jag honom som om han vore min biologiska far. 

Ja men om båda är passiva så kanske det är bättre än bråk, eller hur? Man uppskattar ju inte sina biologiska föräldrar heller i en viss ålder (tonåren). Det kan ju komma efter. 

Det funkar kanske inte för alla att skapa en fantastisk bonusfamilj. Men jag hade aldrig sett på min nya kvinnas barn som nånting annat än barn som tillhör familjen. Mina barn, hennes barn = våra barn. 

Och jag inleder självklart inte en relation med någon som tänker annat.  

Fattar inte varför så många får barn med sånna som redan har barn ifall de ska göra skillnad på dem. 17-åringen har ju inte direkt valt att hans pappa träffar en ny och får barn med denne. Har läst alldeles för många sånnahär trådar, där oftast den nya kvinnan försöker stöta bort det tidigare barnet. "Extra plats för att sonen skulle få rum", alltså hör du inte själv hur du låter?

Om din man är villig att betala mer för tjänster kan han betala dig för allt extrajobb du får med att plocka upp efter en nästan vuxen person och laga mat till en extra person. Eller så kan han stå för all städning, handling och matlagning den veckan sonen är där. 

Det är upp till var och en hur man gör med ekonomin. Du tycker på ditt sätt jag på mitt. Och mitt sätt innebär att jag inte betalar för barn som inte är mina biologiska.

Jag tänker att är killen 17 så lär detta problem väl bara bestå i ett år till, och sen har ni många år på er där ni ska betala för de nya kottarna, så skillnaden lär inte bli jättestor om man ser till helheten? 

Rent generellt tycker jag inte att du är skyldig att betala för bonusens mat men den diskussionen borde ni klart haft redan innan ni flyttade ihop/planerade familj.

Varför fegar kvinnor så ofta från ekonomin, ni blir ju skörtade överallt hela tiden, var jag än kollar!? Kan vara bra att ta det där INNAN man slår sig ihop.

Det kräver betydligt mer av dig att införa ändringen nu än om du gjort det direkt men det går, han kan ju liksom inte tvinga dig betala. Lika envis som han är på sitt håll blir du på ditt, fortsätt bara hävda att ditt ansvar är DINA barn, inga andra. De pengar du ev får över ska gå till dig själv och dina barn. Vill han dela sonens utgifter med någon så får han ringa hans mamma och göra upp med henne, om hon går med på det, vilket jag tvivlar starkt på.

Skärp dig TS. Så jävla ogin får man inte vara när det gäller mat och värme. Om han krävde att du betalade halva grabbens fotbollsavgift eller hälften av körkortslektionerna skulle jag fatta men att killen äter mycket??? Allvarligt...

Slutar han skolan till våren, eller har han ett år kvar? Om han slutar ska han ju borja forsorja sig själv, och det är helt normalt att du tar upp diskussionen. Jag antar han inte tänkt ligga på sofflocken varannan vecka hos er och varannan vecka hos sin mor?