Brumma skrev 2020-05-13 00:21:34 följande:
De första tio åren då? Fram tills tolvåringen är tolv.. När anser du det ok för bonusföräldern att ha samma auktoritet?
Jag hade faktiskt aldrig låtit min partner (som var föräldern) ha huvudansvaret för uppfostran i vårt hem. Vi planerade att någon gång i framtiden skaffa gemensamma barn och det skulle bli väldigt konstigt om hans barn uppfostrades av honom och våra gemensamma av oss båda, speciellt om det skulle resultera i olika uppfostran..
Jag ser dock också stor skillnad på att komma in i en tonårings liv och börja "uppfostra" och komma in när barnen är små..
Det är det du skriver i sista meningen som jag menar. Att det är skillnad på om bonusbarnet från början växer upp med bonusföräödern eller om det handlar om ihopflytt när barnet är äldre.
Jag tycker att alla människor har rätt att sätta sina egna gränser, att säga ifrån om nån beter sig illa mot en osv.
Men sen när det gäller mer fördjupat föräldraskap tycker jag nog att man som förälder måste få sista ordet i hur uppfostran ska se ut, men när man väl har brstämt det kan båda vuxna vara med och upprätthålla den uppfostran. Men självklart att det måste finnas en dialog och ett gemensamt resonemang också.
Jag tänker samtidigt att om man har väldigt olika syn på barnuppfostran så borde man kanake inte bo ihop.
Jag tycker att det är lite svårt. Jag har själv ingen bonusfamilj men om jag rent hypotetiskt skulle ha flyttat ihop med nån när mitt barn var i tidigar tonåren skulle jag anse att jag har mer att säga till om själva uppfostringsmetoden eftersom jag känner barnet och barnets behov bättre. Sen skulle min partner förstås också få komma med sina synpunkter och naturligtvis få markera sina gränser (inom rimliga ramar) om barnet betedde sig illa.
Så lite grann skulle jag nog kunna tänka, att så länge han delar min uppfostringssyn får han ha samma auktoritet men om han vill uppfostra mitt barn på ett sätt som jag ogillar går min vilja först. Så tänker jag, men jag har inga egna erfarenheter av det.