Bonusföräldern samma auktoritet som föräldern?

De första tio åren då? Fram tills tolvåringen är tolv.. När anser du det ok för bonusföräldern att ha samma auktoritet?

Jag hade faktiskt aldrig låtit min partner (som var föräldern) ha huvudansvaret för uppfostran i vårt hem. Vi planerade att någon gång i framtiden skaffa gemensamma barn och det skulle bli väldigt konstigt om hans barn uppfostrades av honom och våra gemensamma av oss båda, speciellt om det skulle resultera i olika uppfostran..

Jag ser dock också stor skillnad på att komma in i en tonårings liv och börja "uppfostra" och komma in när barnen är små..

Ja, skillnad absolut i hur gammalt barnet är.

Min bonus (som var ett år när jag kom in i bilden) har jag haft "delat föräldraskap" för. Jag hade aldrig kunnat leva med ett barn jag inte haft fullt "ansvar" för, på samma villkor som min partner (föräldern). Och nej, jag och min man har inte exakt samma syn på uppfostran, vilket har visat sig betydligt tydligare med våra gemensamma som vi har på heltid. Det är en ständig källa till både samtal och konflikter, men vi löser det med ;) Vi är väldigt olika som personer, har helt olika bakgrund och har inte mycket av samma intressen haha, men vi pratar väldigt mycket och då kan man lösa även sådant.

Att vara fullt delaktig i ALLT har varit självklart från alla inblandade. Även mamman faktiskt, som var den som bjöd in mig att delta i utvecklingssamtal och jag har varit den hon oftast vänt sig till när det gällt planering för umgänge, lov, byte av dagar osv.

Min bonusdotters mamma skaffade en ny partner när dottern var tonåring och han har inte haft samma roll, eftersom hon just var äldre när han kom in i bilden.

Men som sagt har jag lite dubbelmoral här, för trots att det var självklart för mig att ta en föräldraroll för mitt bonusbarn så har jag svårt att tänka mig att flytta ihop med någon och låta den personen få samma roll för mina biologiska barn. Men det KAN ha att göra med att jag o min man inte ser saker på samma sätt alltid, vilket om jag skall vara ärlig ibland hade varit skönt att slippa :D Men skulle jag känna så, så skulle jag inte heller välja att bli sambo sålänge barnen bodde hemma.

Min man har dock ALDRIG NÅGONSIN dragit "jag är förälder och jag bestämmer" när vi varit oense gällande hans dotter utan anser fullt ut att vi har samma mandat över uppfostran och beslut rörande henne. Så jo, det funkar även om man inte är helt samspelta, precis som det kan funka i en kärnfamilj. Trixet är att INTE se på oss som två enheter (mina o dina barn, jag är förälder och inte du) utan som en familj, oavsett.

Oj, det blev långt och en smula utsvävande.. ber om ursäkt för det :)