Bonusföräldern samma auktoritet som föräldern?

De är en fråga man inte bara kan svara rätt ut hur man skulle gjort.

För det första har partnern varit redan som liten med i barnets liv och inte den riktiga pappan så är de självklart att barnet ska uppfostras efter bonuspappans regler med. Om barnet bor växelvis så är det ju barnets riktiga föräldrar som ska uppfostra barnet och förhoppningsvis kan man diskutera hur uppfostran ska vara och komma fram till något vettigt.

Sen är det ju jättesvårt om båda har bonusbarn på varsitt håll. Ska då barnet leva efter två olika sätt för att det ska passa med bonusbarnets och bonusförälderns uppfostring.

Har barnet en diagnos? Är bonus riktigt insatt hur den yttrar sig på barnet och vilka krav barnet absolut inte kan med. T ex om barnet vägrar äta vid bordet och alltid äter i soffan, kommer bonus verkligen förstå varför barnet inte klarar av och kanske aldrig kommer kunna äta vid bordet för att inte hamna i affekt. Eller kommer det bli väldiga diskussioner att bonus absolut ska få barnet att äta vid bordet och då uppstår problem. Hur möter man ett sånt läge om bonus inte inser att detta aldrig kommer att gå. Då, för mig som har barn med diagnos, skulle det bli ?du bestämmer inte över mitt barn?.

Är barnet 17 år, då kan det ju bli riktigt jobbigt om en annan ska styra och säga till. Då hade det kanske varit bättre att inte gå in och försöka styra. Utan faktiskt bara försöka bygga upp en fin relation mellan bonus och barnet. Beroende på vilket humör barnet har.

Sen finns det många till saker att väga in.

Så jag tycker att det är jättefel att man kan säga att bonus ska ha samma rätt till uppfostran på barnet om det inte är så att dom varit med under lång tid.