Skäms skrev 2020-09-26 09:37:37 följande:
Okej! Vad kul. Kan du inte berätta mer om hur syskonrelationen är mellan dina barn? Bra/dålig/varierande? Jag har någon slags förutfattad mening om att syskon nära i ålder har en mer nära relation för att mina syskon är 10+ år äldre än mig. Samtidigt är min mans och hans syster relation mer eller mindre obefintlig så jag förstår ju att det varierar. Men berätta gärna också om hur du upplever skillnaden på att bli mamma till första barnet vid 21 kontra att bli mamma till fjärde barnet vid ja typ 35-36 då eller hur gammal du var då. Och berätta gärna om hur du/ni bor och hur du upplevt din ork/trötthet? Tänker att sånt där är jätteolika om man har bara i nära eller inte nära ålder. Jag är jätteintresserad!! ... och sugen på att drömma mig framåt i tiden hehe.
Hemma hos oss har vi just gått igenom en fas med TVÅ barn som vaknar massor på natten. Det har varit tänder, förkylning, separationsångestfas och allt vad det har varit i kombination. Nu har vi fått sova typ 6h i 2 nätter och känner oss superpigga. Det var typ bristningsgränsen-trött här i veckan. För första gången sedan 2an kom (8 mån) så kände jag att vi inte skulle klara 3 barn på 4 år... men nu är jag tillbaka på samma tankar igen haha.
Hej! Sorry för sent svar! Min förra graviditet var en ofostrig graviditet, den 20/10 fick jag reda på detta och skulle då vara i v 10. Så hemskt :( Är gravid igen dock, v 6 nu så bf augusti :)
Angående syskonrelationerna mellan våra barn så är det just nu mycket bra skulle jag vilja säga. När vi bara hade tre och de var yngre var det mer bråk, framför allt mellan nr två och tre. Det är de två som det är 2 år och 8 mån mellan. Sen kivas äldsta (kille) en del med 10 åringen(kille) ibland ;) De som kommer bäst överens är 18 åringen (kille) och 13 åringen (tjej)
Ska vi prata trötthet så vet vi mkt om det, tyvärr :( det är utan tvekan det mest utmanade med att vara förälder. Med sömn i kroppen blir allt så mkt mer hanterbart.
Vi hade också två som vaknade på nätterna under en period. Vi körde den som skulle jobba fick sova (dåligt egentligen för den som e hemma behöver också sova... och det drev mig till jobbet jäkligt snabbt haha. Min man gillar att vara hemma) så så tog den som jobbade det stora barnet som ändå vaknade minst. Vår nr två var helt klart värst när det gäller sömn och utbrott kolik och ja det mesta MEN vad hände sen? Hon är världens redigaste tjej som är sjukt företagsam :) hennes bröder, not so much ;)
Min trötthet nu är ingenting mot då och jag trodde jag eller VI för min man gör 50% av detta skulle vara så mkt jobbigare. Dock så är detta med ETT litet barn ;)
Vi bor i radhus och de stora barnen håller till uppe och har vårt rum med lillan nere. Blir att bygga uterum till våren (vårt nya sovrum)
Jag tänker också som så här, visst det finns tuffa tider men när jag tittar på mina barn nu så tror jag knappt det är sant att jag är så lyckligt lottade att de är mina allihop! Det är så värt det. Och de blir ju äldre. Och snabbt går det! Varit förskonade med 18 åringen som inte hittat på ngt dumt alls, han är alltid hemma. Har man oregerliga tonåringar är det ju värre klart.