Sugen på stor familj...

Jag har inte läst igenom hela tråden men tänkte skriva ett svar ändå. Jag och min man har fått fyra barn på 6,5 år. Jag skulle gärna vilja ha fler känslomässigt, men att skaffa ett femte tätt vore för intensivt för oss. Jag är 37 år nu och fick mitt fjärde barn för några månader sen. Det är ungefär 2-2,5 år mellan alla barnen. Jag har varit hemma länge med alla barnen och de äldsta har inte gått i förskola utan börjat skolan direkt. Vi spenderar mycket tid med barnen men umgås också mycket med vänner. Jag tycker att det är fantastiskt, men också tufft att ha fyra barn.

Du undrar om syskonrelationen och det är ju svårt att säga hur den blir om ni stannar vid två barn, eller om ni skaffar flera barn. Jag har vänner med ett syskon där de har en urdålig relation, och jag har även vänner med många syskon som älskar varandra. Och tvärtom. Det beror nog helt på familjesituationen och på hur barnen är som individer. Jag tror inte att man kan säga att det ena eller det andra generellt sett är bättre eller sämre.

I vår familj har barnen väldigt roligt tillsammans och älskar att leka ihop. De tre äldsta sysselsätter varandra väldigt bra, vilket underlättar för oss föräldrar. Samtidigt bråkar de såklart en hel del. Det känns dock som att de älskar varandra och de är väldigt måna om varandra och säger att de saknar varandra om någon inte är hemma.

Barnen hjälper till lite grann med varandra här, men det är verkligen inte frågan om att de får vara föräldrar på något vis. Jag tycker att man ska hjälpa åt i en familj, oavsett om det handlar om att städa sitt rum, plocka av tallriken eller leka med lillebror en stund.

Själv har jag ett syskon och har alltid velat ha fler. Jag önskade som liten att vi skulle haft en större familj, och kände ofta att vi var för få, vi fyra. Nu har jag en familj om sex personer och vi får väl se vad mina barn säger när de själva är vuxna och ev vill skaffa familj. Jag själv känner att jag är rik med mina många barn, kanske inte ekonomiskt men känslomässigt. Och jag hade inte velat ha färre barn även om det kanske ibland hade varit lite enklare logistiskt.

Tror det skiljer mer med vilken personlighet barnen får. Både jag och min man har syskon som det skiljer 8-10 år till, och vi hörs ofta! Sen har vi båda syskon som skiljer 2 år med, och vi ses typ på jul eller påsk hos våra föräldrar. Så i våra familjer har mer åldersskillnad funkat bättre.

Jag har inte läst alla inlägg men flera i min bekantskapskrets med fler än två barn säger att det är större omställning att få andra barnet än det blev att få det tredje. 

Mamma som jobbade med barn hela sitt liv sa att det var enklare med de som var tätt eftersom de ofta hade liknande intressen samtidigt. Med större åldersskillnad blev det mer splittrat. 

Att tänka på praktiskt är bil. Med tre barn får ni alla plats i en vanligt bil, men kan inte ta med barnens vänner utan att ta två bilar. 

Har ni plats för alla? Kan alla få ett eget krypin? Ekonomin, hur tänker ni er den? Om en av er blir sjuk och inte kan jobba på en längre period, har ni back up för det? 

Har ni möjlighet att skaffa barnvakt och hinna med er som par? Är ni båda beredda att ge varandra egentid, dels för er själva och dels tillsammans med ett av barnen i tur och ordning då och då? Inte alla behöver det, men behöver man det är det viktigt att man känner att den andra är helt med på att ta alla barnen själva, även om det blir en helg eller så. 

Har ni tänkt på att ett eller flera kan få en funktionsvariation, hur tänker ni kring det? (Svårt för de flesta föräldrar, men har man många barn och behöver ägna mycket tid åt ett av dem kan det bli än tuffare) 

Vi är en stor familj och trivs riktigt bra med allt vad det innebär.

Jag och min hustru har 8 barn fördelade över 13 år. Största förändringen var när vi fick barn nummer 1 och vi blev föräldrar. Vi flyttade ut på landet för 10 år sedan så vi har ett billigt boende vilket betyder att ingen av oss i nuläget arbetar 100 %.

Vi sparar pengar och åker på semester med ungarna, även om det inte blir speciellt lång bort. Sommarstuga i Finland och några resor i Baltikum räcker väldigt gott. Våra barn får dela på övervåningen där de flesta utrymmen som finns är gemensamma.

Våra barn har aldrig uttryckt att det skulle vara negativt med många syskon, tvärtom så pågår det just nu ett ganska omfattande lobbyarbete hos de äldre syskonen rörande frågan om fler syskon. Vi vuxna tycker att vi är för gamla för fler barn (42 och 41), men det håller inte våra barn med om. Vi får väl se hur det blir med den saken....................................

Jag upplever att våra barn fungerar bra i grupp och kan leka mer över åldersgränserna. Om jag jämför med bekanta som har barn i samma ålder som några av våra barn men inte med samma mellanrum till exempel så verkar det vara svårare att få barnen att samsas. Våra barn har ca 2 år mellan varandra. Det längsta åldersspannet är 2 år och 8 månader och det minsta är 1 år och 4 månader. Om jag då ser bekanta med 3-5 år mellan sina barn så har dessa svårt att finna gemensamma intressen, medan våra barn har syskon som "mellanhänder" och länkar mellan åldersgrupperna som gör att det fungerar mycket bättre. 

De är bra på att samarbeta och hjälpa varandra. Alla våra barn har kamrater utanför familjen som har 1-5 års åldersskillnad med dem själva. (En bidragande orsak till det stora åldersspannet kamrater mellan kan vara att vi bor i glesbygd där det är vanligare att umgås över åldersgränserna)

Det varierar hur de leker med varandra. Beroende på hur gamla de blir/är så leker de med olika syskon.

Barn nr 1 lekte väldigt mycket själv och blev tidigt mycket bra på att tala, medan nr 2 blev omhändertagen av nr 1 som ville hjälpa och serva. Nr 3 blev mer självständig eftersom 1:an och 2:an var helt upptagna av varandra. Efter ett tag så valde 2:an att leka mer med nr 3 och det var barn nr 1 helt okej med eftersom det nu hade utvecklats nya intressen och förskoleklassen började hägra.

Så här har det fortsatt och fortsätter fortfarande. Varje nytt år medför någon form av förändring i syskonrelationen. Alla tycker om varandra och påpekar att de tycker om att ha många syskon, även om de som syskon oftast gör, även blir osams om det som jag och hustrun tycker är helt oviktiga saker.

Jag kan personligen inte hitta några svårigheter eller negativa aspekter med att ha en stor familj. Men.....smaken är som baken. Alla är olika.

Nu är det ju inte mig du ställer frågan till, men jag och min man som har fyra barn) satt och pratade om antalet barn häromdagen och vi kom fram till att för oss personligen så skulle det kanske faktiskt inte göra så stor skillnad arbetsmässigt om vi fick ett barn till. Det känns lite krasst som att vi redan har alldeles för mycket att göra, och vi hinner troligen inte med varje barn på ett sätt som en tvåbarnsfamilj gör, och om vi då skulle få ett femte barn så skulle det inte göra så stor skillnad. Man når kanske en gräns där det lite kvittar om man har ett till barn. Man sänker bara ribban ännu lite mer. Förstår du hur jag menar? Familjedynamiken blir liksom också helt annorlunda med många barn. Man lever på ett annat sätt än familjer med färre barn gör. Barnen sköter sig själva mer, leker mer med varandra osv. Detta gäller kanske framförallt när barnen blir lite äldre, sådär från fem år och uppåt när de klarar lite själv.

Nackdelar är såklart ekonomi (mycket dyrare med fler barn), logistik (jag är helt slut när vi ska iväg med alla fyra barnen. Fyra som ska kissas, kläs på, smörjas med solkräm, tandborstas osv. Det tar TID). Och känslan av att inte riktigt räcka till för alla. När alla vill ligga och kramas vid nattningen på kvällen finns det inte föräldrafamnar så det räcker. Och nattar vi ett barn i taget så tar nattningen hela kvällen.

Men ändå skulle jag absolut inte vilja ha färre barn. Det är en livsstil också tror jag. Jag hade känt att mitt liv var tomt med två barn (ingen kritik mot dem som inte skaffar många barn!).

Människor är ju olika. Att vara mamma på heltid var något jag brann för. Det var något meningsfullt, intressant och givande. Det tog inte energi av mig, utan det gav energi. Däremot blev jag tvungen att välja bort annat, men det gjorde ingenting.

För att hinna med, så behövde jag vara hemma med barnen på heltid under flera år. Om jag haft en lika engagerad äkta man, så kanske vi lagt upp det på ett annat sätt, men nu gjorde vi så att han jobbade heltid och jag var hemmamamma. Då hade vi en inkomst som var tillräcklig.

Jag ägnade 2-3 timmar varje dag åt matlagning. Då stod jag förstås inte vid spisen hela tiden, men jag var i köket. Under tiden skötte jag läxorna med ett barn i taget och lyssnade på hur deras skoldag hade varit. Småbarn hade en leksakslåda i köket och lekte där i stället för i sitt rum. Spädbarn hade en lekfilt i ett hörn (ja, det är ett rätt stort kök).

Under veckorna lagade jag mat åt familjen, vilket var rätt många bara vi. På helgen lagade jag mat åt fler, eftersom vi alltid verkade ha några extra till middagen. Så ja, det blev väl 8-15 personer till middagen. Olika dag för dag.

Städningen anpassades under åren. Flera småbarn och en man som jobbade 7-16, då brukade en städa medan den andra var ute med barnen. När vi började ha ett par tonåringar och en man som veckopendlade, då tog vi en större städning på helgen och under veckan småstädade jag mest hela tiden. Sedan började vi ha så stora barn att de var och en tog sina egna rum, och jag städade bara kök, vardagsrum och hall ungefär.

Sömnen varierade. I perioder fick jag bra med sömn och i perioder fick jag inte så mycket. Jag lärde mig att lösa det.

Hehehe. Visst finns det negativa sidor med att vara för många på en gång också. Men allt det positiva överväger tycker jag. Som jag nämnde i mitt första inlägg så lever vi i glesbygd vilket innebär att vårt boende är billigare än vad det skulle vara i stan. Detta medför också att vi har möjlighet att arbeta färre timmar i veckan och få på så sätt mer tid över till familjen.

Du nämner sömn. Vi har haft en väldig tur antar jag med våra barns sovvanor. Det här som man hör om småbarnsföräldrar som är vaken hela nätter är ett totalt okänt fenomen hos oss. Alla våra barn har somnat på kvällen och sovit till morgonen relativt ostört. Alla har ju haft kortare perioder när det vaknat och velat ha bröstet eller en nappflaska innan de somnat om igen.

Jag/vi har alltid lagat mycket mat och sedan stoppat i matlådor och fryst in. En "vanlig helg" hos oss innebär oftast att förutom våra egna barn så är det någon eller några kompisar här också. Eftersom jag aldrig vet innan hur många vi blir till middag så är det lika bra att laga riktigt mycket mat på en gång. Blir vi färre så äter vi rester nästa dag annars så blir det över till några matlådor som hamnar i frysen. Ingenting slängs bort och ofta så blir det billigare i längden att göra storkok.

Läxläsning går till så att när de "större" barnen kommer hem från skolan så äter de mellanmål och sätter sig i lugn och ro och läser och gör sådana saker som de kan göra på egen hand. Senare på kvällen när det börjar bli dags för de yngre att gå och lägga sig så får de äldre möjlighet att bli förhörd på glosor och träna på andra saker som kräver lite mer tystnad i huset.

Tidsram läggning:

Ca 19:00 Jag går upp först med 7-åringen, 4-åringen och 3-åringen och läser sagor för dem. Min hustru brukar då lägga vår 1-åring med en flaska välling. 

Ca 20:00 Jag går upp med 8-åringen och 10-åringen och läser några kapitel i någon av deras böcker.

Ca 21:00 Jag följer med 12-åringen och 14-åringen upp och säger god natt. Ibland läser jag något kapitel i en bok för dem också (mest för att jag tycker själv att det är trevligt och rogivande med högläsning)

Ekonomiskt  så är det väl så att vi får välja vad vi vill/kan göra baserat på plånboken. Jag har påbrå från Finland på min pappas sida, så sommarsemester brukar vara att vi åker till släktens sommarstuga i Österbotten och i princip bara är i några veckor. Ingenting som kostar en massa pengar, men ungarna stortrivs med sjötomt och något besök i Vasa bara för att titta på folk. I sommar så har vi investerat i ett tält för 8 personer och tänker campa lite i närområdet med covid-19 situationen. Det går ypperligt att hitta trevliga utflyktsmål och aktiviteter som inte kostar skjortan.

Ja men jag känner mig själv faktiskt lite pirrig när jag tänker på mina fyra :) Det är underbart! Jag tror att om man längtar efter många barn så klarar man också av livet det medför. Som sagt, jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till livet vi hade med två barn även om det var smidigare på många sätt. Jag älskar att ha många barn.

Jag kommer ihåg väldigt väl när jag var gravid med mitt andra barn. Vi satt på en restaurang med vår dotter och vid ett bord lite längre bort satt en familj med tre små barn. Jag fick ett sånt enormt sug efter det de hade. Då kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle få fyra stycken :) Hoppas att det blir som du vill nu och lycka till!

Ja men jag känner mig själv faktiskt lite pirrig när jag tänker på mina fyra :) Det är underbart! Jag tror att om man längtar efter många barn så klarar man också av livet det medför. Som sagt, jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till livet vi hade med två barn även om det var smidigare på många sätt. Jag älskar att ha många barn.

Jag kommer ihåg väldigt väl när jag var gravid med mitt andra barn. Vi satt på en restaurang med vår dotter och vid ett bord lite längre bort satt en familj med tre små barn. Jag fick ett sånt enormt sug efter det de hade. Då kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle få fyra stycken :) Hoppas att det blir som du vill nu och lycka till!

Nej, tända ljus är de inte dygnets alla timmar. Däremot så sköter de sig oftast mycket bra när de är ute bland folk och hemma hos kompisar och så råkar de i luven på varandra här hemma istället. Så för utomstående så framstår våra barn ofta som "irriterande perfekta", men vi vet sanningen. Hehehe.

Det där med sporter är väl si och så. Vi bor ju som sagt i glesbygd och utbudet är inte jättestort här. Det finns en skytteförening i byn så flera av barnen går och skjuter luftgevär varje vecka. Pris familjemedlemskap 150 kr och så 50 kr per familj för skotten varje vecka. Det är för få barn för att ha ett lag av något slag i någon sport men innebandyträning har arrangerats av en kille i byn som själv spelat tidigare. Den kostar inget förutom att alla måste vara medlemmar i den lokala idrottsföreningen för att försäkringar skall gälla. Pris 20 kr per barn/år. Sommartid så finns ett elljusspår och en fotbollsplan som underhålls till perfektion trots att lag saknas. vintertid så är samma elljusspår längdskidspår och så har byn en egen slalombacke som den lokala skoterklubben håller öppen 4 dagar i veckan. Liftkort kosta 250 kr för en vinter. Om alla våra 8 barn skulle syssla med alla dessa aktiviteter hela året så blir det då en årskostnad på 4310 för oss eller ca 539 per barn/år. Slalomutrustning och längdskidor köps begagnat och ärvs mellan syskon och kamrater så det är en försvinnande lite kostnad. 

Ja våra barn delar rum. De huserar på övervåningen tillsammans. Där finns i dagsläget 3 rum som delas av alla barnen, med sängar, leksaker, TV, tv-spel, soffa och liknade. Vi har planer på att renovera en i dagsläget kallställd del av övervåningen som då skulle ge två mindre rum extra. Sedan är det så att den äldsta kommer att flytta hemifrån om bara 2 år på grund av gymnasiestudier. Så just nu har vi antagligen så trångt som vi kommer att ha det och ingen av ungarna tycker att detta är jobbigt. (Ingen har skaffat pojkvän/flickvän ännu heller så vi får väl se vad som händer då)

Återkom gärna med uppdateringar när ni utökar familjen så vi får höra hur det går. Ha en trevlig sommar!

Personligen skulle jag inte velat/orkat för tätt. Jag var 21 år vid första och fyller 40 månaden efter mitt femte förhoppningsvis kommer nästa år :) Hade inte en tanke på så många då för 18 år sedan men det är underbart! Mina är födda -02, -07, -10 och -19 så jag har verkligen spridit ut dem :) Ville tvunget ha mina tre innan 30 (skulle inte ha fler) men ångrade mig sen :)

Hej! Sorry för sent svar! Min förra graviditet var en ofostrig graviditet, den 20/10 fick jag reda på detta och skulle då vara i v 10. Så hemskt :( Är gravid igen dock, v 6 nu så bf augusti :)

Angående syskonrelationerna mellan våra barn så är det just nu mycket bra skulle jag vilja säga. När vi bara hade tre och de var yngre var det mer bråk, framför allt mellan nr två och tre. Det är de två som det är 2 år och 8 mån mellan. Sen kivas äldsta (kille) en del med 10 åringen(kille) ibland ;) De som kommer bäst överens är 18 åringen (kille) och 13 åringen (tjej)

Ska vi prata trötthet så vet vi mkt om det, tyvärr :( det är utan tvekan det mest utmanade med att vara förälder. Med sömn i kroppen blir allt så mkt mer hanterbart.

Vi hade också två som vaknade på nätterna under en period. Vi körde den som skulle jobba fick sova (dåligt egentligen för den som e hemma behöver också sova... och det drev mig till jobbet jäkligt snabbt haha. Min man gillar att vara hemma) så så tog den som jobbade det stora barnet som ändå vaknade minst. Vår nr två var helt klart värst när det gäller sömn och utbrott kolik och ja det mesta MEN vad hände sen? Hon är världens redigaste tjej som är sjukt företagsam :) hennes bröder, not so much ;)

Min trötthet nu är ingenting mot då och jag trodde jag eller VI för min man gör 50% av detta skulle vara så mkt jobbigare. Dock så är detta med ETT litet barn ;)

Vi bor i radhus och de stora barnen håller till uppe och har vårt rum med lillan nere. Blir att bygga uterum till våren (vårt nya sovrum)

Jag tänker också som så här, visst det finns tuffa tider men när jag tittar på mina barn nu så tror jag knappt det är sant att jag är så lyckligt lottade att de är mina allihop! Det är så värt det. Och de blir ju äldre. Och snabbt går det! Varit förskonade med 18 åringen som inte hittat på ngt dumt alls, han är alltid hemma. Har man oregerliga tonåringar är det ju värre klart.

Hej! Tack :) vad spännande att se hur ni kommer göra :)

Jodå jag började ta med dottern till gymmet när hon var 6 v men ibland går jag själv. Jobbade heltid jan-juni sen 75% sedan dess. Jobbade timmar från okt-dec förra året då hon var bebis. Min man jobbar ännu mindre så det är alltid ngn hemma hos oss. Visar gör träningen att man får energi :)

Har ni tiden så vänta absolut :)

Ja det beror på vad man får för bebis ;) Det hade inte funkar med alla mina men denna lilla har varit lugn. Alla på gymmet är så imponerade över henne. Hon var även med i magen när jag var där så många har verkligen sett henne från början :)

Hur går det med sömnen? ;)

Jag väntar bara in tolvslaget så jag kan sova sen. Så trött som gravid och jobbade kväll idag... GOTT NYTT ÅR!