Ivf Maj 2020

Det är nog svårt för folk som inte varit i samma sits att förstå exakt hur jobbigt det faktiskt är med att kämpa för ett barn. Nått som många tar för givet. Men på nått sätt så svämmar hjärtat över av kärlek när man väl lyckas. Varje gång jag ser min son tänker jag alltid hur lyckligt lottad jag ändå är och det finns inte nått som jag inte skulle göra för honom.

Hm, ja, det låter ju som det. Men det spelar ju ingen roll egentligen vad orsaken är. Tur att det upptäcktes. Men det går inte att få bort stoppet då? Är väldigt dåligt insatt i just sånt. Allt annat har jag läst mer eller mindre allt som går att få fram kring (gillar information, jobbar även med det typ).

Åh, då är dina barn ganska stora då. Då kanske de märker av att något är på gång. Barn brukar ju vara ganska duktiga på sånt. En liten rolig händelse var nu nyligen innan jag testat, men efter insättningen. Då kom min son som är 2,5 och lyfte på tröjan så magen visades och så brast han ut i ?bebis?. Det hade han aldrig sagt innan, så på nått sätt tog jag det som någonting positivt och att det kanske kunde stämma. :)

Okej, vi får hålla ut nu bara! Jag kan ringa om 1,5 månad ca. Så de är ju ett tag kvar! Ja surt att medicinerna bara ligger där o väntar, man vill sätta igång så fort som möjligt ju.

Ja, pco:are kan ju tyvärr ha en del tomma blåsor. Men gäller att hitta rätt ägg bara. :) Till och med min läkare som jag har nu såg uppgiven ut innan ägguttaget, och ändå plussade jag nu. Så allt kan hända. Vid min första ivf på Huddinge Karolinska så fick jag göra totalfrys pga överstimulering. Så jag har sluppit det. Vid ett av ägguttagen nu senare tid så fick jag dock sjukt ont efteråt, så kan tänka mig att de som får överstimulering har det hemskt. Och då har jag ändå fött barn utan minsta bedövning.

Just det där med väntan är ju så jobbigt. Ens eget liv står still medans alls andras rullar på. Sedan är det lätt att tänka att man borde haft ett barn som skulle vara en viss ålder om livet skulle vara som man ville. Det är psykiskt jobbigt. Men jag har lärt mig den hårda vägen att livet sällan blir som man vill. Men än är det långt ifrån kört. Det finns fortfarande en stor chans att lyckas. Och som jag skrev innan, så har jag blivit rekommenderad OLGA i Ryssland. En vän till mig fick besked att hon hade dålig äggreserv och att de rekommenderade äggdonation. Efter många försök på flera kliniker så kom hon dit och fick ut 5 blastocyster! Och blev gravid. Så man ska inte ge upp sin dröm i första taget. :)

Jo så är det, man måste gå i samma skor för att förstå, på riktigt förstå.

Men så är det ju med det mesta i livet,man kan ju aldrig riktigt säga helhjärtat "jag förstår precis" innan man har varit där själv...

Barn är verkligen en gåva och inte bara nått man "skaffar".

Hehe, ja...barn kan ju verkligen ha ett sjätte sinne!

Jo, mina barn känner att det är nått. Jag har inte sagt nått till dom om nån ivf. Men de undrar mycket över våra resor och vad vi gör. De brukar annars inte bry sig så mycket vad som händer när de är hos pappan.

De kommer att få ett syskon i December...barnens far och hans nya väntar en son tillsammans...så det var ett litet slag i magen på mig faktiskt när jag fick veta. Men men, min dotter väntar med spänning på den lille.

Förut öppna de upp äggledarna med titthål om jag har fröstått rätt. Men de var mera risker att man skulle ta med för mycket äggreserv etc, och göra mer skada än nytta på äggledarna.

Så nu så får man gå vidare till IVF direkt istället om man har blockad i äggledarna.

Ja de är ju så. Men de verkar som att dom kanske inte tänker på det vid ivf behandling. Det känns som man utgick från att det typ skulle ligga ägg i typ alla blåsor dom tömde.

Ja det är lite som ett lotteri. För mig så har jag bara mätt positivt att man tror så mkt på att detta ska funka, men hittills bara stött på negativt besked i varje skede.

Oj hur kändes det då efteråt? Ja tyckte jag va väldigt svullen och hade ont i magen efteråt, det är väl nu typ 12 dagar senare som de börjar lägga sig. Hade ont när ja kissade också i ett par dagar efter äggplocket. Att föda barn utan bedövning måste ju varit jobbigt!

Nä man ska ju inte ge upp o klart finns det ju hopp nånstans men när man precis fått besked att man aldrig kommer kunna få barn naturligt så måste det få sjunka in först, innan man kan gå vidare. Så fungerar iaf jag. Måste få sörja klart innan ja ser något hopp i det här. Sen kommer ja ofta upp. Har haft en tuff uppväxt så det slår så himla hårt detta.

Det är nog olika för alla, så man kan ju aldrig veta. Men har läst att de med många ägg kan ha en del tomma blåsor. Hoppas de får ut rätt ägg nästa gång. :) Och det blir nog bättre nästa försök. Det kan skilja väldigt mkt mellan olika cykler sa min läkare sist när jag fick ut färre ägg än tidigare gånger. Så jag håller tummarna!

Jag fick med mig tabletter för att lindra smärtan (oxinorm) och tog de när det var som värst. Men då var jag ju garanterat inte ens i närheten av vad de med riktig överstimulering får. Usch. Men i jämförelse med att föda barn så gör nog inget speciellt ont. ;) Tur däremot att kroppen glömmer fort och kan klara så sjukt mkt. Imponerande egentligen.

Vad tråkigt att höra. Men då är du en kämpe! Ja, det måste såklart få sjunka in. Vi hade en lång resa innan, så när vi började med ivf så visste vi redan hur det låg till typ och var redo.

Ja, det är verkligen så. Samtidigt så har vi folk omkring oss som har det värre och som bara önskar att de ska kunna leva ett ?vanligt? liv. Inte för att det egentligen gör saker lättare, men ändå.

Åh, jag kan tänka mig att det är jobbigt. :( Men det blir er tur sen, så era barn har vanan inne och blir perfekta barnvakter. :)

Då låter det som att man aldrig får veta orsaken då. Men tur ändå att ivf finns.

Hoppas midsommar varit bra iaf! Här har det varit fullt upp! Härligt med sommarvärme dessutom.

Hade oxå en hel del ont efter ÄP, en Oxynorm skulle nog ha satt fint efteråt, haha.

Men jag födde mina barn utan smärtlindring oxå, så det finns ju att jämföra med

Men har läst om de som får ordentlig överstimulering, det kan ju vara ett farligt tillstånd och nått jag verkligen inte önskar för mig själv eller nån annan.

Jag hoppas innerligt att det kommer att skilja för mig med denna andra gång i ivf rullen...att vi iallafall får insättning på ett ägg och gärna nån till frysen.

Hur fortgår din graviditet då? Hade du fått vara på nått UL?