inflyttad till honom- hans hus
Jag är i precis samma situation! Jag ska inom kort flytta in i min partners hus. Och jag känner precis likadant. Jag har inte lust att investera flera år av energi och omsorg till ett hus som bara kommer ryckas bort från mig om nåt händer. Om det otänkbara händer och han avlider tex- då blir jag hemlös.
Om vi går isär kan han kasta ut mig och jag blir hemlös- står på ruta 1 igen. Vi har ännu inte hunnit diskutera igenom det här och hur vi ska göra ekonomiskt men detta kommer jag va tydlig med att det accepterar jag inte i längden.
Just nu den första tiden är väl lugnt eftersom jag ändå står på ruta 1 nu (hyreslgh) så hade inte blivit nån skillnad. Men på lång sikt vill ju jag också "bygga upp" mitt/vårt liv och inte känna mig som en inneboende typ!
Bara den saken hur man ska känna sig "hemma" när man flyttar in till nån annan. Jag vill ju att vi börjar titta på nåt gemensamt så småning om iaf om vi ska ha en framtid ihop.
Jag vet inte hur man kan lösa detta tills man köper nytt ihop. Om den som inte äger huset betalar betydligt mindre så har man visserligen chans att spara mer till framtida husköp och genom det trygga sin framtid något.
Men för oss kommer det också va svårt att köpa nåt då det måste ligga i ett visst område och uppfylla vissa krav.
En sak är säker - man ska aldrig tänka så att man "alltid" kom mer leva ihop för att man har det så bra ihop... Vad som helst kan hända. Man tror att man känner sin partner och sig själv men allt kan hända!
Jag är också i samma läge!
Huset är hans men vi bor där tillsammans. Finns en liten oro i bakhuvudet att OM vi separerar eller OM han plötsligt omkommer i en olycka - då blir jag hemlös (hans barn ärver).
Jag har berättat hur jag känner och det finns ingen lätt lösning just nu. Han vill bo kvar så länge barnen bor hemma och efter det är vi flyttbara till något gemensamt.
Förutom att jag inte känner total trygghet, tycker jag att det tråkigaste är att vi inte kan planera framåt för huset. Ha en plan för sånt som måste göras, byta tak, byta fönster, större renoveringar osv. Såna utgifter ligger på honom och jag kan inte styra över när han känner att han har råd och inte. Hade vi ägt boendet tillsammans hade vi kunnat lagt upp en gemensam plan/sparande För investeringar. Nu kan jag vara med och påverka mindre förändringar där vi båda betalar, tex tapetsering.
Kort och gott, jag tycker det är tråkigt att vi inte kan fatta gemensamma beslut och framtidsplaner för vårt boende.