Rädsla för att köra bil

Det är klart lättare med automat men hade ju varit bättre att klara av manuell ändå. Får fortsätta med övningen så får vi se. Jag kör privat nu så det är ju tur :)

Det är inte själva momenten som är problemet, även om kopplingen tog väldigt, väldigt, väldigt lång tid (övervägde ett tag att ta körkort för automat men ALLA avrådde mig från att göra det). Det är snarare känslan när jag kör. Att det inte är jag som har kontroll. Lite som att bilen är ute och åker med mig och bilen bestämmer, inte jag.
Körandet är extremt obehagligt och utmattande. Jag spänner mig, har puls, är rädd att missa något, är rädd att jag inte ska se allt som sker runt omkring och orsaka en krock, är rädd att jag ska glömma av något. När jag kör på vägar där det inte är så mycket trafik och mer utav bara köra rakt fram typ, då kan den som sitter bredvid säga "det här går ju jättebra!" samtidigt som jag anstränger mig till max för att hålla bilen på vägen typ, har sån jäkla panik och adrenalinpåslag och tänker "va? Det känns som att jag ska dö typ". Nästan varje gång jag övningskört har jag ont i nacken och huvudet flera dagar efteråt för att jag sitter och spänner mig och är livrädd. Har jag blivit för(!) rädd har jag bara kört in på närmsta parkering eller p-ficka, stängt av bilen och klivit ur och sagt att den jag övningskör med får ta över. Trots att jag övningskört i ganska långa perioder i sex år. 

Ja. Som sagt. Jag överväger ju att inte ta körkort öht. På goda grunder. Jag är helt övertygad om att hade jag på något jävla vänster klarat uppkörningen så hade jag kört ihjäl mig själv eller någon annan inom en vecka. Eller bara aldrig kört igen, alltså aldrig satt mig bakom en ratt någonsin. Och då känns det ju bara som bortkastade pengar.

Kan tillägga att jag aldrig under mitt liv gillat fart/saker som går fort. Inte ens som barn. Alltid hatat karuseller. Jag har aldrig varit intresserad av motorfordon öht. Körde go cart på en after work en gång och tyckte det var fruktansvärt. 
Tänker att jag och bilar bara inte går ihop, vi är inte kompatibla. Känner inte alls den där makten eller frihetskänslan som många pratar om. 

Jag var också rädd när jag övningskörde. Lyckades ändå (efter många körlektioner) ta mitt körkort. Mitt tips till dig är att fortsätta köra (även om det känns bättre att sitta bredvid) även efter du har tagit ditt körkort. Jag flyttade utomlands samma vecka som jag blev klar och fick således noll fortsatt träning ... och idag är jag lika rädd som när jag var 19. Så pausa inte för länge, då är man tillbaka på start!

Du kan försöka med att "torrköra". Dvs sitt och blunda och låtsas att du kör någon sträcka du känner till. Tryck ned fötterna i golvet för att gasa, bromsa och trycka ned kopplingen. "Styr" och "växla" i luften. Samtidigt föreställer du dig vad du åker förbi: korsningar, träd, mötande trafik, övergångsställen. En sak i taget i början, du behöver känna att du har koll på vad du gör. I verkligheten väntar inte världen på att du ska känna dig redo att växla, men det gör den här. Öka långsamt med fler moment och fler omgivningsdetaljer. Gå ned igen så fort det går för snabbt.

Samma rädslor dyker antagligen upp när du torrövar, men de är enklare att övervinna när du sitter i din soffa och bevisligen inte kan orsaka någon olycka. Och kan göra om det - långsamt - igen. Dessutom styr du inte bara bilen, utan hela omgivningen. Du kan väl ge det något tiotal försök à fem minuter?

Jag lärde mig faktiskt segelflyga en gång i tiden så här. Bara att svänga var en process i fyra steg, med tre roder som skulle balanseras perfekt. Satt och blundade mycket mellan lektionerna. Funkar även på att tala offentligt, ridning etc. etc.

Jag minns ett TV-program som handlade om en släkt (i Sverige) där männen inte kunde köra bil. Ingen av dem hade körkort. När den yngre huvudpersonen berättade att han tänkte ta körkort hade släktingarna bara skrattat åt honom, och det visade sig att även han han hade väldigt svårt att köra bil.
Reportern hade till och med skaffat ett övningskörningstillstånd för att kunna åka med personen. Naturligtvis körde de på ett väldigt avskilt ställe, och man kunde verkligen se att personen hade noll känsla för bilkörning.

Det finns alltså ett genetiskt inslag i förmågan att köra bil. De flesta klarar att ta körkort, men antalet lektioner och mängden övningskörning som behövs varierar stort. Sedan finns det en liten andel som helt enkelt inte klarar att ta körkort, eller åtminstone är väldigt olämpliga som bilförare.

Jag skulle i ditt fall att ta en intgensivkurs nånstans (beroende på var du bor och kör i vanliga fall - jag personligen gillade en skola i Hallstahammar), en sån kurs där du ska köra flera timmar varje dag (ju längre, desto bättre). Det är när man kör så blir man mer van och säker. Om efter kursen du är fortfarande rädd, så skulle jag överväga att lägga ner tanken - inte illa menat, men inte alla är skapade för att köra bil. Lycka till!

Jag hade samma problem, jag hatade att köra bil mycket pga att jag inte behärskade körningen. Jag började ta körkort då jag var 38 år. Mycket för att jag träffade en man som bodde mindre centralt och körkort underlättade att ta sig de fem milen till och från honom/stan(där jag då bodde och jobbade).

Hans stora intresse är bilar och han gillar att köra bil. Vi kunde inte övningsköra, jag stod inte ut med alla kommentarer.. så körskola fick det bli. Det tog säkert 5 lektioner för att lära mig svänga någorlunda. Sen blev jag gravid och hann inte ta körkortet innan vår son kom. Började om efter något år, men det rann ut i sanden. Kanske just för att det var läskigt att köra och därmed inte kul.

När sonen hade börjat på förskola vid 2,5 års ålder sätt jag igång igen. 41 år gammal. Och nästan 42 år, i januari i år tog jag mitt körkort. Jag tycker fortfarande att det inte är speciellt kul att köra bil, och visst jag har klarat mig utan körkort hittills. Men nu har vi flyttat ut på landet och här går inga bussar. Det innebär att jag numera kan ta bilen till jobbet och bo ute på landet hela sommaren.

Som tidigare nämnts så finns det mängder av människor som inte borde få köra bild, men som ändå har körkort.
Vet flera som klarat alla regler och alla kunskapskrav osv. men som har noll känsla för bilkörning och man är livrädd för att åka med dem. Även efter att de har haft körkort i flera år...

Precis som med det mesta här i livet så kan inte alla vara bra på allt utan man får nog komma till ro med att det kanske inte är sin grej om man inte reder ut det trots idogt övande.

Rekommenderar annars att du kör på mindre trafikerade ställen och sakta och lär känna bilen och hur den beter sig. 
När jag tog mitt E-kort (tung släpkärra) så backade jag omkring som en tok runt varenda husknut hemma på gården i flera dagar för att få till känslan för att backa med släp. 
Till slut lyckades jag faktiskt att backa in kärran i vårt krångliga garage (knasig vinkel) och jag har aldrig backat så snyggt som på uppkörningen
Idag har jag dock mover på husvagnen och kör den med fjärrkontroll.

 

Jag fyller snart 31 år och har övningskört i två år. 
Jag känner igen mig i det du skriver om att "bilen är ute och kör med en". Det är inte förrän nu, de senaste månaderna, jag börjat känna att jag har full kontroll.

Jag håller också med om att det är bra självinsikt att ha, man bör kanske inte köra på landsvägar om man inte känner att man har pli på fordonet. Kör kvällstid på stora parkeringar, sakta och öva på dragläge och växling mycket och länge. Det hjälpte mig.