Forum Änglabarn - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fosterdöd.

    Ons 24 jun 08:24 Läst 0 gånger Totalt 3 svar
    Ons 24 jun 08:24

    Snälla om du är gravid. LÄS INTE. Det är en mardröm du inte ens vill föreställa dig och jag har absolut ingen mening med att skriva för att skrämmas, jag vet själv hur rädd jag blev i början i min graviditet när jag läste ett sånt här forum, jag tyckte också folk va dumma som skrev ut detta för jag tyckte inte man behövde skrämma upp andra.

    Jag behöver bara få skriva av mig gärna med er som också förlorat ett barn i magen.

    Jag har precis förlorat min efterlängtade lilla kille i vecka 32, han somnade in i magen och jag fick dödsföda honom Efter igångsättaning.

    Att få se sitt barn ligga dött i magen på ultraljudet och sedan krysta fram ett dött barn som sen ligger livlös på mitt bröst och sen på en bår bredvid mig är något jag inte ens önskar den värsta av den värsta människan på denna planet.

    Jag tänker på hans kalla små fingrar dygnet runt och det krossar allt i mig och man är verkligen en berg och dalbanan i sina känslor.

    Jag minns hur jävla krossande de va att ligga på förlossningen och höra bebis skrik från andra rum, och se alla föräldrar gå omkring med sina bebisar i dom där plastvagnarna... Jag blev så jävla avundsjuk och tyckte att de är så jävla orättvist, att jag får ligga inne i mitt rum med min döda son i en kylväska. Alltså inga ord kan ens beskriva den känslan.

    Visst är de egentligen elakt att vi änglar mammor ska behöva få dela avdelning med de som de gått bra för?

    Kan inte ni som orkar som också varit med om detta dela med av er vad ni va med om, har ni blivit gravida igen och hur gick det?

    Jag är skräckslagen inför den dagen jag blir gravid igen samtidigt som jag tänker att jag ska FAN i mig få min revansch, men misstolka inte mig för min son kommer alltid finnas med mig.

    Snälla jag vill gärna läsa er andra om era historier och hur de gick sen, gärna helst om de också va erat första barn.

    Kram till alla oss ??

  • Ons 24 jun 18:37 #1

    Beklagar innerligt det som hände dig!  {#emotions_dlg.flower}  Inget man önskar nån. Jag har "bara" haft 4 missfall, men fick en gång ligga både på bb och förlossning och det var ju överjävligt! Fattar inte ens att de kan komma på tanken att blanda folk så där! De andra missfallen kom hemma och det senaste v.14 vägrade jag läggas in.

    Jag vet två stycken som fått dödfödda barn sent. Den ena var min farmor. Det var 7:e barnet och hon fick 5 levande barn efter det. Den andra hade 5 barn sen innan, det 6.e dog 2 timmar innan det föddes v.40 i vad de trodde var psd i magen, sen fick hon ett barn till efter det.

    Vet dom vad det berodde på? Kan de erbjuda medicin eller annat som stöd nästa graviditet? Ibland är det ju sånt som bara händer och då går det ju oftast vägen nästa gång.

    Klart du ska ha din revansch! Sörj, ta hand om dig, gå vidare när kropp och själ orkar. {#emotions_dlg.flower} Din lille kommer finnas kvar i minnet och antar jag begravd.

  • Ons 24 jun 19:10 #2

    Fint av dig att varna de som är gravida, att du orkar bry dig i din kris. Jag är gravid men tyckte ändå din text var fin, om än väldigt sorglig. Förstår att det är helt ogripbart detta, och håller verkligen med dig, varför ska man behöva gå igenom detta med lyckliga nyförlösta föräldrar runt sig? Helt fruktansvärt. Den svenska vården alltså, det är en skam. Bara ekonomi och ingen mänsklighet. En känslig fråga, var det en total överraskning, eller hade han något hälsoproblem som var känt? Kramar!!

  • Sön 28 jun 16:25 #3

    Grattis till er son och jag beklagar att han inte fick stanna hos er. Så hemskt att även ni har drabbats.

    Jag och min sambo har förlorat 2 barn.

    Dylan föddes i v.25. Han var frisk och kry men drabbades senare av en infektion. Han somnade in 10 dagar gammal.

    2.5 månader efter Dylans bortgång så blev vi gravida med lillasyster Ellen. Hon somnade in i min mage på midsommarafton 2018. Den 24/6 födde jag henne stilla. Hon var så lik sin bror. Hon föddes i v.25.

    December 2018 blev vi gravida igen men det blev dessvärre ett ma i v.9 men efter det blev jag gravid igen.

    December 2019 föddes lillasyster Stella.

    Efter Dylan fick jag veta att jag har försvagad livmoderhals. Jag är också bärare av Gbs (infektion som ger uvi-symptom)

    Gbs:en framkallade sammandragningar och min försvagade livmoderhals klarade inte av trycket så därav förtidig födsel.

    Under den andra graviditeten så fick jag cerklage i v.15 och blev sjukskriven och var sängliggandes (man syr ihop Livmodertappen så man inte öppnar sig lika lätt)

    Jag lämnade urinprov 1gång i månaden och fick antibiotika varje gång som det visade positivt för gbs. Fick en stor blödning i v.21 och jag blev nekad antibiotika av ansvarig läkare då jag inte lämnat urinprov. Fick en kur 10 dagar senare. Obduktion av Ellen visade att hon blivit smittad av Gbs i magen. Det var anledningen till att hon somnade in. Vad som var konstigt enligt läkarna, var att det inte fanns nå Gbs i fostervattnet.

    Graviditeten med Stella var psykiskt jobbig. Jag blödde lite/hade rosa flytningar mellan v.6-v.12. Jag fick äta antibiotika från v.12 fram till förlossningen. Jag fick cerklage i v.15 och blev sjukskriven plus att jag tar fragminsprutor (blodförtunnande) och Trombyl (blodförtunnande) då jag har lätt till blodproppar. Jag tar även lutinus från v.17 för att stärka tappen och för att hålla undan sammandragningar.

    Mitt vatten gick den 5/12 och den 6/12 blev det k.snitt. Hon föddes 6veckor för tidigt. 45cm lång och 2460g tung. Frisk och kry, behövde bara sola vid 4 tillfällen. Vi var på neo i 8 dagar men vi hade fått åka hem efter 4 dagar. Jag fick akutopereras efter snittet pga inre blödning och förlorade nästan 3 liter blod. Låg på iva i 3 dagar varav 1a dygnet var kritiskt.

    Trotts allt vi gått igenom vill vi ge våra änglar och Stella ett till syskon en vacker dag, men just nu måste kropp och själ få läka. Det tog hårt att ha gått igenom 3 graviditeter, 1 vaginal förlossning och 3 operationer på 2.5år. Men det var värt det.

    Jag hoppas ni får ett regnbågsbarn till er fina änglapojke. Skickar styrka och kramar till dig <3

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll