ALLA blir alltid arga på mig, vad gör jag för fel??

Det är ju otroligt svårt att veta vad det kan bero på. Men en sak som jag funderae på som jag känner igen hos mig som ung och andra osäkra människor. Om man har svårt att prata med folk, är osäker, blyg osvså kan det finnas en tendens att man liksom "tar sats". Först säger man ingenting och sen ingenting och sen tar man mod till sig och kastar ur sig det man har tänkt på. Då kan man vara så inne i att våga säga något att man har missat att lyssna på de ansra. Det man säger kan alltså komma lite off sammanhangsmässigt (kanske har de ansra redan kommit fram till nåt annat och då blir ens jdé helt plötsligt mothugg istället). Dessutom får man så så mycket plötslig energi attdet är lätt att prata för snabbt och för högt och låta för dominerande. Och gör man det hamnar folk väldigt lätt i försvarsställning.

En annan förklari g kan ju vara att du på grund av din osäkerhet analyserar för mycket. Kanske får alla andra ege tligen ungefär samma "mothugg" men att du inte ser det för att du är för fokuserad på dig själv?

Aldeles oavsett så tror jag inte att det finns så mycket annat att göra än att träna. Gå med i föreningar osv och umgås så mycket du kan så attdu får mer träning och får kontroll på osäkerheten. Sitt gärna tyst i början och lyssna in hur andra pratatr, iakta hur det går till när man släpper in varandra i aamtal osv. Härma och träna. Men tappa inte bort dig själv på vägen. Man är en lika bra människa som andra även o m man inte lyckats knäcka alla sociala koder.

Nu har jag läst igen ochtänker på två saker som du skriver:

1. Att du tänker att det är din trovärdighet som det är fel på. Att du inte kan övertyga faktamässigt tolkar jag det som i sammanhanget.

2. Att det du har att säga tar slut efter 10 minuter.

Min spontana tanke är då att din syn på samtal skiljer sig något från normen. Jag vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar, mem att du ser på samtal som "att man ska få sagt något", medan de flesta ansra ser det som en social aktivitet. Dvs att målet för dig med ett samtal är att få sagt vissa saker, medan målet för många andra är samtalet som sådant. Och det kan sedan skapa en krock i hur samtalet utformas. Andra kan uppfatta dig som dominant och icke lyhörd, medan du kan uppfatta andra som omständiga och att de inte förstår vad du säger.

Jag har en person i min närhet som är en helt fantastisk människa. Hen är en av de snällaste jag känner och som jag uppskattar pch tycker om oerhört mycket. Men hen känner sig ofta missförstådd och som att hen inte lyckas säga saker så att folk förstår. En orsak till det tror jag faktiskt ör vi andra, att man hamnar i en jargong, att om nån ofta är lite omständig utgår man från att hen alltid är det och tolkar det sagda lite orättvist från förväntningarna. Det är nåt som jag försöker tänka på och förbättra mig på. Men personen har ett par egenheter som jag tror kan försvåra. Du kan ju fundera på om det stämmer in på dig.

1. Personen är under samtalet väldigt fokuseras på vad hen själv vill säga. Och säger det även om samtalet inte riktigt handlar om ämnet eller om samtalet gått vidare när hens "tur"att prata kom. Det gör att andra kan bli lite förvirrade. Dels kan bytet av samtalsämnet kännas lite oföskämt och dels kan den som nyss pratat känna sig missförstådd och motsagd eftersom denne tror att det som sägs har med vad denne nyss sagt att göra. Vilket det oftast inte har.

2. Personen tänker sig att det finns ett sätt att uttrycka sig på så att alla förstår exakt vad man menar. Hen ser följdfråfor eller andras utveckling av det sagda som ett misslyckande, som att de inte förstått vad hen sagt. Det tror jag hänger ihop med att se målet med samtalet som att kommuniceea vissa fakta eller åsikter istället för att se samtalet som målet i sig. Detta blir ju ett större problem i mer rena sociala sammanhang än i jobbsammanhang.