Tråkigt att bo i villaområde. Vad gör man?
Svårt
Vi bor i ett tryggt bilfritt radhusområde. De flesta högutbildade. Trädgårdarna är pyttesmå. Jag släpper mina till närmsta lekplats eller fotbollsplan så är det oftast barn där. Eller så cyklar dom runt.
Sommaren kan ändå vara lite svår. De flesta har lantställen eller reser så det kan vara väldigt tomt ibland.
Min mamma bor i ett radhusområde. Där ska man också typ prata med folk innan man umgås. Jag är nyinflyttad till stan (storstad) Min mamma hejade runt i trädgårdarna (även till folk hon annars inte pratar med) och frågade vart det finns barn, eftersom hon har ett barnbarn som är 6 år gammal och att han ska tillbringa en del tid där nu i sommar.
Hon vågade inte gå in till grannarna själv, så jag fick gå dit med min son och säga: "Eh... jag bor egentligen inte här, men min mamma bor DÄR och när min son är här på besök hos sin mormor, så undrar han om han kan få leka med ert barn." Sjukt konstigt, tyckte jag, men det funkade.
Jag trodde att det där var någon slags anomali, tills jag upplevde precis liknande:
Vår granne gjorde så här (Vi är helt nyinflyttade). En okänd karl sökte upp min man, och sa: "Är ditt barn också ensam hemma? Min pojke med, får han vara med?." Min man fattade noll och sa, okej, och strax kom en unge ut och var med och spelade fotboll med de två. Min man trodde att pojken var ensam hemma och överlämnad till oss och blev jävligt nervös. Ungen var faktiskt inte ensam hemma, utan han hade bara ingen att umgås med under sommaren, och pappan knöt bara kontakt.
Alltså. Gå några varv runt kvarteret, och om du ser andra barn så ta mod till dig att vinka till föräldrarna och sedan kan du säga att "jag har också barn som är si och så gamla och vi bor på nummer ---" och så berättar du det för dina barn och lämnar det där och ser vad som händer. Annars så kollar du lite till. Villaföräldrar har liksom koll på vilka barnen leker med,