Att vara utan sex

Jag är kvinna i medelåldern och har två perspektiv på saken som jag vill belysa. För mig var klimakteriet en rysare som började runt 47 ca då all min sexlust försvann, Jag hade ständiga smärtor i underlivet med urinvägsinfektioner och svamp, samtidigt som kroppen svällde upp några kilo. Kände mig helt främmande för min egen kropp, och kände mig otroligt oattraktiv. Kunde inte sova längre och svettades i horder. Vidrigt och stressande, samtidigt som jag var i en dålig relation där ingen av oss kände för sex längre. Båda fantiserade nog om det men inte med varandra.

Kvinnans sexualitet är speciellt på det sättet att vi ofta tappar attraktionen eller lusten att ha sex efter några år med samma partner. Vi kan älska en person och fortsätta vilja leva med denne men tänder inte längre sexuellt. Skulle kunna leva helt utan sex för egen del. Tror detta kan vara en anledning också för din frus uteblivna intresse, i kombination med de kroppsliga förändringarna. Sånt är dock väldigt känsligt att prata om och man skyller lätt på annat.

Efter min skilsmässa levde jag upp igen och dejtade några olika män och sex blev kul igen och jag blev tom kär. Men jag kommer aldrig mer att kunna ha sex på den nivå som när jag var yngre. Slemhinnorna är för sköra och att jag gillar inte längre min kropp och dess nya utseende, känner mig inte sexig som när jag var ung. Är inte heller så intresserad av sex mer som fenomen.

Jag tycker du ska ta ett allvarligt samtal med din fru och faktiskt lämna henne, för jag tror inre att hon kommer få tillbaks sin lust för dig. Du kommer må sämre för varje år och beskylla henne för vad du går miste om ifall du stannar.