Klart hon får heta -dotter, det finns egentligen väldigt få regler för förnamn, MEN det är inte kul att heta "Persdotter Andersson", eller liknande. Och att ha vad som tekniskt sett är ett efternamn som förnamn låter, ursäkta, inte riktigt klokt. Hon ska leva med det där resten av livet, eller så kommer hon att byta namn på sin 18-årsdag, om hon inte blivit söndermobbad för länge sedan.
Vårt barn kommer få mitt efternamn. Pappan har ett av Sveriges absolut vanligaste efternamn och har dessutom redan ett barn med det namnet, så det känns helt rimligt och rättvist.
Vi är lite inne på ett patronymikon, alltså typ Persdotter för att ändå få med pappans namn, även om det i detta fallet blir hans förnamn.
Någon mer som gjort så? Satte ni det då som förnamn eller efternamn? Mellannamn finns ju inte längre, annars hade kanske det varit den logiska placeringen.
Barnet kommer få minst ett förnamn till utöver tilltalsnamnet.
Men det var kanske enligt de gamla reglerna med mellannamn? Hursomhelst tycker jag det är tramsigt av skatteverket. I vårt fall har vi två vanliga -sonefternamn så ingen vill ta över den andres samtidigt som vi inte vill slå ihop dem. Så att sätta det ena som ett gammalt mellannamn hade ju varit perfekt, och ingenting som någon någonsin hade reagerat på. Det som spelar roll är ju tilltalsnamnet och efternamnet, att kalla de andra för förnamn förstorar dess betydelse.