Kämpar med livet för att få snitt, men är det värt det?

Jag har fött med planerat snitt en gång och tyckte det var underbart! Lugnt och sansat, ingen stress eller smärta. Efter att ryggbedövningen släppt var jag uppe rätt snabbt därefter. Det gjorde lite ont i början, men fick bra med smärtlindring. Tänkte som så att en förlossning går inte obemärkt förbi, oavsett på vilket sätt barnet föds.

Anledningen till mitt snitt var att jag utsatts för våldtäkter och enbart gynundersökningar framkallar flashbacks och panikattacker + dåligt psykiskt mående, så för mig var snitt verkligen det enda alternativet. Men tänker som så att eftersom alternativet för mig var så otänkbart kunde jag lättare acceptera de negativa delarna av ett snitt, men om man är inställd på att föda vaginalt så upplever man det negativa starkare.

Kan så klart inte svara på hur jag tycker du ska göra, men om möjligt försök ta kontakt med din lokala Aurora-mottagning (eventuellt Klara, Amanda eller annat namn) och se om du kan komma dit nu. Även om du fortsatt känner att snitt är vägen framåt för dig så tror jag att det är bra om du får bearbeta din första förlossning ändå.