Anonym (Emma) skrev 2020-07-16 14:10:41 följande:
Oj, du vet verkligen mycket om den här situationen vi är i utan att känna oss. Att sanningen ligger någonstans mittemellan stämmer inte överhuvud taget. Alla som har haft med en äkta narcissist vet nog precis vad jag går igenom.
Att vilja använda hans diagnos emot honom är eventuellt det enda sättet att ens bli lyssnad på när det gäller en narcissist.
Det är ingen önskan. Möjligen en långsökt räddning.
Och eftersom han har en bekräftad diagnos skulle det säga väldigt mycket om vad jag går igenom som ens försöker argumentera med en narcissist. Som alla vet (som varit i kontakt med någon), är omöjligt.
Jag ser vad du skriver, känner du dig feltolkad får du formulera din text på annat sätt så att andra förstår.
Du har rätt till dina upplevelser ´, precis som han har. Varken du eller han har tolkningsföreträde utan din sanning är din och hans är hans. Det finns alltså ingen absolut objektiv sanning, det gör det aldrig när det kommer till relationer.
Du begår ett ofantligt stort misstag om du tror att alla som delar din erfarenhet måste dela din åsikt. Man måste inte ha samma åsikt fastän man har samma erfarenhet och ekvivalent med detta är att man måste inte ha samma erfarenhet för att kunna ha samma åsikt.
När det gäller konflikter, alla konflikter ligger alltid sanningen någonstans mittemellan. Oavsett om man har en diagnos eller inte. För du inser ju att en diagnos tar inte bort någons rätt till upplevelse och sin sanning lika lite som det tar bort din sanning.
Du kommer aldrig någonsin vinna något med att hävda att hans diagnos automatiskt gör honom till en dålig förälder. Du har den åsikten "på alla möjliga plan" men det första du måste göra är att få en mer objektiv syn och sakligt punkta upp då han verkligen brister i föräldraskapet. Det enda det komemr att göra är att du visar att du vill förtala honom och då även inför hans barn, tvister är offentliga. Och det är något som du kan förlora mycket stort på, att de anser att du som förtalar den andre föräldern, är inställt på konflikt snarare än samarbete och därmed riskerar du faktiskt vårdnaden.
Och ska du verkligen ha en chans måste du göra detsamma med dig själv, att reflektera över dina egna brister. Därför att en brist måste inte vara en brist i sig. Är du medvetna om dem och jobbar på att förbättra dig så är det ingen brist utan en styrka.