Är detta normalt kring bonusfamiljer?

Jag gör oftast de roliga sakerna med barnen också, sticker ofta iväg själv med alla barn till lekparker, stränder osv. Tyvärr så blir det lite så att jag känner att mina barn inte får den tid de behöver av mig, då jag alltid är fullt upptagen med att tillgodose alla barns behov och även hemmets alla sysslor.

Båda betalar räkningar och mat hemma. Däremot så tjänar han mer och blir väl automatiskt att han betalar mer, men då står jag för alla barnens kläder och nästan all mat.

Jag trodde jag roddade i mycket med mitt ex och tyckte det var mycket med 2 barn, detta är dock 100gånger mer att rodda i.

Problemet är väl att han inte plockar efter sig själv ens och bryr sig inte riktigt, han har inget problem att bo i ett hus där det inte dammsugits på 2 veckor eller att disk och tvätt väller över...det är snarare jag som gillar att ha det fint och städat..

Sen har jag inte hjärta att köpa saker åt mina barn 8cj inte åt hans, jag ser hur ledsna de blir. Därför blir det även att jag handlar tårta och presenter när de fyller år, så alla får lika.

Föreslog ett städ och matschema som han bara skrattade åt.

Jag påpekar mitt missnöje ganska ofta, han verkar dock tro att han drar sitt lass hemma, typ om han någon gång då och då städar, plockar ur diskmaskinen osv.

Han verkar inte heller förstå att man inte kan sätta sig framför datorn mitt i kvällsrutiner eller sova till 10-11 när vi har barnen.

Jag har även sagt att vi kan gå till familjerådgivning vilket han också nekar till...

Det som ändå är värst är att han inte ser vad jag gör, när jag hade semester och han jobbade gav jag även hans barn ledigt från förskola just för att jag inte har hjärta att enbart vara ledig med mina.

Hans barn är sjukt mysiga, tycker verkligen om dem. Däremot är jag konstant irriterad när vi har barnen pga alla måsten, och då har jag jobbat deltid. Ska bli intressant när jag går upp till heltid om några veckor.

Mitt samvete gentemot mina barn plågar mig däremot. Barnens pappa är inte den mest engagerade och gör sällan saker för dem eller med dem, vilket sätter mer press på mig. Känner inte att jag räcker till för dem, vill göra mer för mina barn och hade redan dåligt samvete för att jag bröt upp kärnfamiljen.

Jag måste nog snacka allvar med honom och som ni säger rent schemalägga hushållssysslorna om det är så svårt att ta tag i för honom. Hoppas han går med på detta...

Det är extremt irriterade när han förminskar de problem jag ändå tycker existerar.

Jag föreslog faktiskt att kanske bo isär men ändå vara tillsammans vilket han inte alls gillade. Han sa att antingen bor vi ihop och är tillsammans eller så tar det slut då du flyttar ut. I dagsläget hade det nog varit en optimal lösning.

Nu när jag tänker efter så bodde han faktiskt själv med sina barn enbart i 6 månader efter sin separation och vi flyttade ihop väldigt snabbt, så nog har han haft det bra...

Det är exakt det min syster sa till mig, skit i att hålla reda på barnens saker, skjutsa till aktiviteter och allmänt serva hans barn. Men kan inte låta bli när.mina alltid ser anständiga ut, har rena kläder och borstat hår och hans i princip går ut i pyjamas om jag inte.finns i närheten. Han hade inte ens uppmärksammat att hans barns underkläder var två storlekar för små och att de behövde nya...sånt kan jag verkligen bli irriterad på.

Sen tror jag vi har olika syn kring barnen och det gör att vi är olika brydda. Sen är det däremot rent av respektlöst att jag även plockar efter honom....som om jag behöver ännu ett barn.

Gör inte jag det så kommer han mest troligt göra det tillslut, tror han och hans ex hade en mer laid back kring barn och städ.

Jag pratade iallafall med honom idag och sa att vi måste hitta mer struktur i vardagen, kanske ett schema för alla, för visst kan äldre barn plocka ur en diskmaskin och dammtorka? Jag sa att vi får planera måltider, bestämmer att en handlar och en lagar mat, en tvättar och den andra viker och att barnen får hjälpa till. Det köpte han ändå. Det jag inte förstår är att direkt efter vårt samtal lägger han sig i soffan efter att barnen ötrit lunch, lunchen som jag fixade. Torkade inte av bord eller satte på diskmaskinen efter lunch. Blir extremt irriterad då jag medans barnen åt lunch vek tvätt och där fixk han en rejäl utskällning. Jag blir helt paff...

Vi har 5 barn sammanlagt...