jrockyracoon skrev 2020-08-02 21:53:37 följande:
Nej, det är lika frivilligt att fortsätta diskutera som det är att separera. Alla gör som de vill.
Jag tänkte i alla fall säga att det vid första ögonblicket låter väldigt illa att en partner är arg och aggressiv och säger elaka saker ibland. Men handen på hjärtat, hur många har inte sagt elaka saker eller uppträtt och gjort saker som är knasiga och fel?
Testa att minnas alla de riktigt usla saker ni gjort eller sagt, och skriv ner dem. Försök kika på de där hemskheterna med objektiva ögon. Självklart låter det illa när man samlar alla elakheter under en längre tid och radar upp dem. Om er partner hade skrivit ner dessa brister på familjeliv hade det omedelbara rådet varit att separera omedelbart. Jag själv skulle t.ex. kunna skriva en sådan lista, men jag skulle inte våga publicera den här, eftersom jag vet vilka reaktionerna skulle bli. Ändå lever jag i en relation med mycket kärlek och som jag tror normal-lycklig. Ännu mindre hade jag vågat skriva den typen av lista för min frus räkning, för då skulle ni verkligen gå i taket, om ni inte hade sett mellan fingrarna med henne för att hon är kvinna.
Det är rätt vackert att bli förlåten för knäppa saker man sagt och gjort och också att förlåta andra för sådant. Därmed inte sagt att det finns en gräns. Det finns normal ilska, svartsjuka, elaka uttalanden och det finns också extrem farlig ilska, svartsjuka och elaka uttalanden. När t.ex. ilskan övergår till våld, när de elaka uttalandena blir frekventa och systematiska eller kommer med ett beräknat syfte att manipulera eller när svartsjukan tar sig orimliga konsekvenser är det dags att lämna.
Det finns också individuella skillnader i vad man uppfattar som kränkande. För den ena personen kan en elak kommentar fastna och såra djupt. För den andre kan samma elaka kommentar inte upplevas särskilt besvärande alls.
I en relation där ilskan trycks undan och ingen säger något i aggression, kan ofta passiv aggressivitet uppstå istället. Eller också uttrycks ilskan i blickar och små djävulskap i vardagen eller kanske man förbjuder alla känslor att komma fram så att man till slut sitter och kokar inombords utan att kunna berätta om det. Det är faktiskt viktigt i en relation att kunna känna ilska och uttrycka den ibland och att kunna prata om den. Ilskan har ett budskap, men samtidigt kan den bli farlig om man går in i den så man förlorar kontrollen, eller skadlig om den blir alltför vanlig eller att den används som ett vapen.
Det är förstås svårt att med så lite information kunna säga om pojkvännens ilska är av den beskedligare typen, eller om den är en farlig varning på vad som kan komma. Han verkar vara en person som är hjälpsam mot sin syster och kompis, som fattar att TS tycker det är jobbigt att hon inte blir prioriterad och kan be om ursäkt när han vet med sig att han har gjort fel. Det låter i mina öron inte som en misshandlande alfahane, men å andra sidan finns det alla sorters våldsamma män. Min gissning är dock att pojkvännen är en helt vanlig kille, med fel och brister som alla andra och har lika stor benägenhet att misshandla sin partner som vem som helst annan.
Ts skriver också i sit inlägg #118 att hennes,numera expojkvän,har hotat henne med stryk.
Citat:
"Dessutom har han en del andra problem också, som att han säger väldigt elaka saker när han blir arg. Han har sagt många elaka saker men han har flera gånger sagt att han ska slå mig, vilket han dock aldrig har gjort.
En gång rusade han mot mig när jag låg i soffan och han såg jättearg ut och han liksom ställde sig över mig så det kändes som att han skulle slå mig för han kom med knytnäven. Han gjorde dock aldrig något och hade väldigt dåligt samvete efteråt."
Detta är under inga omständigheter ok,.även om man får dåligt samvete efteråt.
Nästa gång,om han hade fått möjlighet, kanske han hade gått längre.
Visst kan man slänga ur sig dumma saker i stundens hetta.
Men att rusa emot sin partner med knuten näve är inget man gör i en sund relation.
Så jag tycker att TS har gjort rätt som lämnade innan det hann gå längre.