Är du en föräldrar som rättfärdigar våld mot barn?

Däremot tror jag att vi alla kan hamna i ett läge där man faktiskt klappar till sitt barn. Om det är ett oerhört krävande barn och man själv befinner sig i ett sårbart läge där man inte funkar optimalt (som det kan bli nån gång i livet) så tror jag faktiskt att det kan hända vem som helst utan att man är en ond människa. Är man då normal så ångrar man sig naturligtvis djupt och inser att man gjort riktigt fel och vidtar alla åtgärder man kan för att det aldrig ska hända igen.

Att däremot faktiskt på riktigt förespråka våld som en bra metod är nåt annat...

Du verkar ha problem att förstå skillnaden mellan dig som individ och generaliseringar.

Generellt så har varenda en av oss inbyggda svagheter som vid rätt omständigheter kan aktiveras. Där vi kan finna oss göra saker en viss situation som egentligen inte ligger i vår karaktär. I en hårt pressad livssituation så är vi alla, även du, potentiella förövare. Det är bara hybris att inbilla sig att man flyter ovanpå dessa scenarior som nån slags kristi brud. Eftersom jag har denna medvetenhet så är jag antagligen mindre benägen än dig att faktiskt drabbas av detta, då jag utifrån kunskapen om att det faktiskt kan hända vem som helst, och därmed skulle kunna mota olle i grind. Om man däremot som dig, kategoriskt förnekar möjligheten att en sådan sak skulle kunna hända, så blir du mer sårbar för ATT det skulle kunna ske då du inte kommer att kunna se varningssignalerna. Sen står du där en dag och har klappat till ditt barn.

Men du generaliserade inte. Du skrev alla.

Nu riskerar jag inte att hamna där eftersom småbarnsåren ligger bakom mig. Jag har liksom facit i hand. Nej, jag reagerar inte våldsamt i pressade situationer.

Som självförsvar? Javisst. Jag har klappat till män som givit sig på mig.

Återigen, om du reagerar med våld mot barnbidrag pressade situationer behöver du hjälp att hantera det.

Googla generalisering...

Och ja, om jag någon gång skulle hamna i en livssituation där jag skulle bruka våld mot mitt barn eller känna att jag varit nära att ta till våld, så skulle jag söka hjälp för det, det är liksom det jag menar är den stora skillnaden vad det gäller om man är en förälder som rättfärdigar våld mot barn eller ej. Att man begriper att våld är skadligt och oacceptabelt och inte tycker att det är en bra uppfostringsmetod. Däremot som sagt så vet jag att det inte behöver handla om att man är en ond människa Per automatik, bara för att man fallit igenom och exempelvis slagit ett barn. Det kan handla om olyckliga omständigheter i en livssituation där man inte fungerar som vanligt som lett fram till detta. Och en sådan livssituation kan vi alla hamna i. Faktiskt även du, oavsett vad du tror.

Det ligger i sakens natur att man vill tro att man absolut inte skulle hamna där. Kan lova dig att de allra flesta som en dag till sin stora förtvivlan inser att de just burit hand på sitt älskade barn fram till den punkten varit lika övertygade som dig om att det aldrig skulle kunna hända. Jag har träffat tillräckligt många goda föräldrar som hamnat just där av olyckliga tillfälligheter att jag är tämligen säker på min sak.

Men vill man tro att det bara är onda och dåliga föräldrar som kan råka hamna där så vill man. Verkligheten är dock betydligt mer komplex och detta är något jag vet. Jag kan inte tvinga någon att begripa så jag lägger ned här.