Varför är det mer status bland mammor att få flickbebisar? Nästan som om det är lite synd om mammorna som får söner?
Väntar en son själv och har fått frågor liknande ?hur känns det för dig då?? ?Känns det ok med en kille?? Osv osv....
När man tittar på Instagram där folk spränger ballonger med antingen rosa el blå färg i så blir mammorna oftast helt galna av lycka om det är rosa färg!?
Upplever inte att det finns någon skillnad i status. Åt något håll. Själv är jag jätteglad att jag väntar min andra son, ville gärna få två av samma.
Högre status vet jag inte om det är men för mamman är det kanske roligare med en tjej, på samma sätt som det är roligare med en son för en man. Jag har två döttrar och blev väldigt glad över att få flickor men självklart hade jag sett alla fördelar med att få en son om jag fått det. Men visst är jag tacksam att jag har sluppit stå och titta på urtråkiga fotbollsmatcher under deras uppväxt utan har istället fått sitta med de andra mammorna i väntrummet på baletträningar och tagit med dem till stallet istället. Och nu när mina tjejer är stora har vi en nära fin kompisrelation av ett helt annat slag än de har till pappan. Vi kan prata om sådant de inte kan prata om med honom osv.
Min nuvarande man vill ha en son och nu önskar jag att vi ska få en pojke för att jag inte har någon sedan innan. Men jag är glad att jag inte enbart är pojkmamma, jag tror säkert att sonen kommer att stå närmare sin pappa men det unnar jag honom eftersom jag redan haft min tid med mina tjejer och det här barnet blir hans första.
Högre status vet jag inte om det är men för mamman är det kanske roligare med en tjej, på samma sätt som det är roligare med en son för en man. Jag har två döttrar och blev väldigt glad över att få flickor men självklart hade jag sett alla fördelar med att få en son om jag fått det. Men visst är jag tacksam att jag har sluppit stå och titta på urtråkiga fotbollsmatcher under deras uppväxt utan har istället fått sitta med de andra mammorna i väntrummet på baletträningar och tagit med dem till stallet istället. Och nu när mina tjejer är stora har vi en nära fin kompisrelation av ett helt annat slag än de har till pappan. Vi kan prata om sådant de inte kan prata om med honom osv.
Min nuvarande man vill ha en son och nu önskar jag att vi ska få en pojke för att jag inte har någon sedan innan. Men jag är glad att jag inte enbart är pojkmamma, jag tror säkert att sonen kommer att stå närmare sin pappa men det unnar jag honom eftersom jag redan haft min tid med mina tjejer och det här barnet blir hans första.
Högre status vet jag inte om det är men för mamman är det kanske roligare med en tjej, på samma sätt som det är roligare med en son för en man. Jag har två döttrar och blev väldigt glad över att få flickor men självklart hade jag sett alla fördelar med att få en son om jag fått det. Men visst är jag tacksam att jag har sluppit stå och titta på urtråkiga fotbollsmatcher under deras uppväxt utan har istället fått sitta med de andra mammorna i väntrummet på baletträningar och tagit med dem till stallet istället. Och nu när mina tjejer är stora har vi en nära fin kompisrelation av ett helt annat slag än de har till pappan. Vi kan prata om sådant de inte kan prata om med honom osv.
Min nuvarande man vill ha en son och nu önskar jag att vi ska få en pojke för att jag inte har någon sedan innan. Men jag är glad att jag inte enbart är pojkmamma, jag tror säkert att sonen kommer att stå närmare sin pappa men det unnar jag honom eftersom jag redan haft min tid med mina tjejer och det här barnet blir hans första.
Oj nu trampade jag på en hel drös ömma lättkränkta tår ;) jag ger bara min rent subjektiva beskrivning av hur jag själv upplevt att ha döttrar och nej jag är inte någon superfeminin kvinna själv, jag jobbar i ett mansdominerat yrke och har aldrig högklackat utan klampar runt osminkad i gummistövlar och praktisk sport-bh för det mesta. Mina döttrar har självklart fått välja hobbies helt fritt och hade någon av dem velat spela fotboll (jo jag vet att det är den vanligaste tjejidrotten med fler utövare än ridning) så hade de självfallet fått göra det. Men de har valt att ägna sig åt "tjejiga" intressen som dans, ridning, simhopp och teater och eftersom jag är en så fin och förstående mor - fast jag är en ko - så har jag låtit dem hållas och göra det de själva känt för att göra. Ni har ingen jävla aning om vem jag är och vad jag gjort i mitt liv och tro att ni är tuffare än jag. Jag skulle spöa var och en av er med ena armen bakbunden.
Att det skulle vara en nitlott att få en son... Vilken vansinnig tanke!
Du får en person att fostra, inte bara ett kön. Det finns stereotyper, som till viss del baserar sig på snittpojken/flickan (antar jag). Men det är viktigare att titta mot sig själv och se vilka sorts personligheter du och pappan är, det är ju hyfsat troligt att barnet snarare blir som er än någon stereotyp. Har själv sällan upplevt att världen är så enkel som fördomarna vill få oss att tro. För mig saknas den goda mor-dotterrelationen medan maken och makens mamma är otroligt nära honom te.x. Det blir vad du gör det till, ju mer tid och uppmärksamhet man lägger på sitt barn, ju mer får man tillbaka senare.
Själv har jag en pojke, en mycket försiktig, hålla-handen och klädmedveten liten herre. Men också oroligt intresserad av dinosaurier, fordon och hajar. Han är en person helt enkelt, tycker själv att det är oändligt mycket roligare att bygga tågbanor än att leka med dockor (även om han också har en som han leker med ibland). Alla är vi olika. Just nu sitter vi och kramas lite så ska avrunda inlägget och gosa loss.
Jag kan tänka mig att den mamma som är klädintresserad tycker det är roligt med en flicka av den anledningen!? Liksom gå loss i klädbutiken med "rysch och pysch"(!).....*typ*! Jag har två döttrar och är helt ointresserad av kläder. När de var små och ville ha blommigt *typ* så mådde jag illa men köpte ju tjejgrejs till dem ibland förstås när de valde själva! IDAG när de är vuxna kompenserar de rejält och har PROPPFULLA garderober. Jag får också min släng av sleven och får härbärgera en del av deras kläder för alla mina ryms på 1,5 hylla. 
När barnen är små spelar det förstås ingen roll vilket kön det är. Alla barn är välkomna och underbara!
Men när barnen börjar bli vuxna upplever jag att det är skillnad. Som kvinna umgås jag mycket med mina döttrar, vi kan träffas på stan för en fika, gå och träna ihop, gå på bio, åka på weekendresa etc. Söner gör inte ofta sådant på tu man hand med sin mamma, de kommer när man bjuder på middag men då oftast med sina flickvänner.
Jag tror detta är ett av skälen till att kvinnor önskar döttrar, att man kan umgås på ett lättare sätt.
Naturligtvis finns det undantag, men i min bekantskapskrets ser det ut så här, sönerna är jättetrevliga etc. men det krävs mer av mamman för att få träffar till stånd.
När barnen är små spelar det förstås ingen roll vilket kön det är. Alla barn är välkomna och underbara!
Men när barnen börjar bli vuxna upplever jag att det är skillnad. Som kvinna umgås jag mycket med mina döttrar, vi kan träffas på stan för en fika, gå och träna ihop, gå på bio, åka på weekendresa etc. Söner gör inte ofta sådant på tu man hand med sin mamma, de kommer när man bjuder på middag men då oftast med sina flickvänner.
Jag tror detta är ett av skälen till att kvinnor önskar döttrar, att man kan umgås på ett lättare sätt.
Naturligtvis finns det undantag, men i min bekantskapskrets ser det ut så här, sönerna är jättetrevliga etc. men det krävs mer av mamman för att få träffar till stånd.
Verkar som det ultimata är om man har två barn att man ska ha en av varje? Enligt samhällets syn alltså...
Har man 3 barn vad gäller då?
Jag är bara sjukt irriterad på att få sorgsna hundögon som tittar på en när folk hör att man ska ha en pojke och detta är enbart från andra kvinnor, män verkar ointresserad av vilket kön det är, dom är mer fokuserade på att det är ett barn man väntar