Orolig över vad som händer

Var det före eller efter problemen startade som han berättade för alla om dig?

Tycker absolut att du ska prata med honom. Du kan ju säga det på ett icke-anklagande sätt men ändå förklara hur det får dig att må. Ni är två i detta.

Men pratade med honom! Det är ju faktiskt inte bara han som är i den här relationen utan det är ni båda, så du behöver få veta. Livet är för kort för att gå runt och fundera, när man egentligen bara kan fråga och nej, du är inte för på bara för att du undrar över er relation och hur han ser på den. Om jag var du, så hade jag antingen ringt honom eller skrivit till honom ikväll. Ni behöver prata med varandra och du behöver ju uppenbarligen få veta.

Prata*

Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med honom ikväll och fråga honom.

Ringde igår och samtalet var inte det bästa.
Han frågade mig först varför jag varit så tyst idag. "Det var något nytt". Vilket förvånade mig .. Han verkade iaf irriterad av det. Försökte förklara varför eftersom han knappt skriver något och när han väl svarat har det inte direkt känts super bra. Att jag då ville ge utrymme...

Rent allmänt övergick samtalet med en negativ underton... Han berättade att han kan hålla med att han varit mindre pratsam och dragit sig undan och det beror på att han fortfarande känner sig osäker över allting att han inte gått vidare från det. Ja precis....det jag gav honom tid för innan resan... Han visste inte om de va allt eller om de bara va jag. Ja frågade hur vi skulle lösa detta? Att jag blir olycklig av denna situationen. Det förstod han också. Jag sa att jag blir förvirrad eftersom han varit glad och kärleksfull... fick mig att tro att vi går vidare.. Han inflikade att de gör honom förvirrad också för att han tycker så himla mycket om mig.

Detta handlar om en situation som uppstod där han kände sig kontrollerad av mig... En situation vi pratat om och visat förståelse för honom. MEN enligt honom så är jag numera kontrollerande pga av denna saken. En situation som uppkom som han också hade en del i (vilket han bett om ursäkt för) + att jag hade svår pms mitt i allt o var extremt känslig  = allt blev fel...dock verkar tidigare diskussioner kring detta övergått från hur han tog en del ansvar o att jag inte skall vara för hård mot mig själv...till att jag skulle måla upp en falsk bild om mig dvs. att jag visst är kontrollerande.

Medans han pratar kastar han ut sig "Det är inte som att vi ens är ett par ännu" "Vi har inte träffats så länge..det är fortfarande nytt".....Vilket kändes väldigt sårande pga av allt vi delat och gjort ihop..alla månader av intensivt träffande sova över nästan varje natt...Han fick oss verkligen att låta obetydliga..något man bara kan avsluta.

Och eftersom vi knappt träffats de senaste sedan han tog upp problemet så har jag inte kunnat bevisa att jag ej är kontrollerande. Vilket jag inte håller med om helt då hela skit situationen uppstod från distans. Jag har inte gjort något annat än att uppmuntra honom och varit positiv till varje situation där en klassisk kontrollerade partner hade agerat annorlunda. Sedan förstår jag ju att en sådan sak tar tid att visa...är ju inte över en natt...vilket jag sagt till honom..

Han gick även så långt att han lätt sa "och sen att du sagt att ditt ex var kontrollerade"....lät som han sa detta för att jag på något vis skulle ljugit och att det är jag som är den....otroligt kränkande kommentar..

Sanningen är att han kastade ur sig massa saker igår som bara kändes så arga och känslokalla gentemot mig. Verkligen från ingenstans...Känner mig så sårad.
Har han pratat med någon vän som vänder honom mot mig?...

Sedan sa han att det inte slutar bra om vi håller på att ta detta över telefon..att de är bättre vi ses idag, pratar igenom allt och så kommer vi på en plan.

Efter vi la på skickade han Sov gott med hjärtan...

Allt detta har tagit väldigt hårt på mig.. tiden ensam fick mig att se på mig själv och mitt agerande. Jag har tagit det fullaste ansvar för att inte låta mina "hormonella besvär" gå ut över honom igen. Ex. min pms har jag loggat mer, börjat föra dagbok om mina känslor och tänkt på att avreagera mig på andra vis och tänka om en extra gång. Har knivskarp koll, är även i min svåra del av cykeln just nu o har hanterat allt bra med honom trots situationen..Bara det bör ju va ett litet bevis att jag kan rikta irritation och känslor åt annat håll och att jag faktiskt tar det på allvar till att förbättra för vår skull.

Vet bara inte hur jag skall få honom att inse att jag inte är ett projekt att vara tillsammans med... Vi har ju så mycket positivt som bör överväga denna händelsen....

Vad var det för situation?

Jag vet inte hur jag tagit det om han sagt så till mig: att ni inte ens är ett par, säger taskiga saker, distanserar sig.
Det är inte okej någonstans.

I början av vårt förhållande så hände en sak som gjorde att min man ville ha lite tid men vi pratade med varandra ändå, vi träffades dock inte.
Det var en bestämd tidsram och sen skulle vi bestämma.
Vi är tillsammans idag.
Men hade han gjort som din "kille"?
Då hade vi inte varit det.

Det var inte särskilt taskiga saker. Men är man överkänslig pga situationen så kan jag förstå att man upplever det så. Däremot blir man ju fundersam på om TS är kontrollerande och hur svåra pms-besvären är. Det är ju något killen ska leva med om han väljer att stanna i relationen.

Har varit öppen om min PMS från början. Berättat hur den är och hur jag mår. Allt för att köra öppna kort så tidigt som möjligt. Har även varit noggrann med att säga att jag jobbar på det varje dag för att det skall bli bra. Dvs. det är ingen nyhet för honom plus han var stöttande och har funnits där när jag vart nere. Då detta är egentligen är mitt största problem..nedstämdhet och känslig. Kan gråta åt vad som helst och behöver tydlighet o lite extra närhet ibland.

Denna händelse är en isolerad sak....Det handlar om en resa som han och hans vänner pratat om med mig om i flera månader. Att jag skulle med på den under semestern...såg framemot den. Sedan när jag vet att den skall ske inom kort..nämner han inget om det längre..vet bara att den är lite framflyttad. Sedan under en konversation med annan under en lunch får han frågan vad han skall göra under sommaren och säger att han ska åka på denna resan nästa vecka..Jag har alltså inte fått veta något. Jag frågar honom och han säger att det inte är bestämt riktigt och vi kan prata om det sedan.

Jag frågar då inte mer om det och dagarna går. Han har spenderat natten hos mig och nästa morgon säger han att han åker på den där resan imorgon och då skall han passa på att berätta för sitt ex om mig. För tydligen är det hennes födelsedag och de skall fira henne o bo i hennes lägenhet..Därav är inte jag inkluderad..för han har inte lyckats berätta något för henne ännu.. Jag blir såklart ledsen och känner mig exkluderad o ville att han skulle hanterat de på ett annat vis och iallafall berättat för mig om situationen..inte bara vart tyst när han vet att jag varit inräknad och bara säga hej då. Jag blir tyst och känner mig lite chockad....Han blir ledsen o börjar gråta och känner att han bara gör allting fel..o säger att han har svårt för motgångar..jag håller om honom o vi släpper det...och vi tar iaf avsked på ett bra vis..

Kände mig sårad när han åkte och här eskalerar de då hela situationen känns konstig. Känner mig inte prioriterad. Och är allmänt nere när han åkt och han känner att jag stressar honom till att berätta det för hans ex då jag frågar om han sagt något ännu första dagen..De hade han inte och skall vänta tills efter hennes födelsedag...sedan sista dagen där skriver jag och frågar igen och skickar att jag hade mått bra om han sa de så snabbt som möjligt..

Detta är situationen...
Vi bråkade inget här..inte efter heller...utan vi sågs en del o hade kul o planera saker..bokade resan... Utan hans "det känns inte 100" kom fram veckor senare...

Kan även tilläga att han känt att jag inte litat på honom då jag frågat saker som varför vissa av hennes saker finns kvar i lägenheten ex...för mig är de bara en ny situation när ett EX är fortfarande närvarande och har ärligt känt mig försiktig..sedan har han varit tydlig med att jag säga om det är något jag tänker på så han kan dementera det för han vill jag ska känna mig trygg...

 Aja nu är alla kort lagda..jag skulle inte själv kalla mig kontrollerande.. "situationen" blev mer intensiv pga av att jag var känslig och blev sårad innan.

Så det är jobbigt för HONOM att han åkte på en resa för att fira sitt ex och inte var öppen om det, så han behövde tid för sig själv? Alltså jag fattar att han säkert har massor av goda sidor, men jag tror inte att den här killen kommer att göra dig lycklig.

Nej, bara nej. Den här killen verkar inte vara ett kap alls.