Bortskämd med ev diagnos

Så du menar TS att du inte ser din och din mans skuld i det hela?

Du förstår alltså inte varför barnet beter sig dåligt i eran närvaro och är överviktig och mår dåligt? 

O dessutom så får mamman kämpa med skadan som ni 2 har orsakat.

O på det har du mage att prata om att du försöker "acceptera"???

Snälla säg att du inte är på riktigt!

Självklart har ni 2 ingenting att säga till om. Ni ska vara Tacksamma att barnet överhuvudtaget pratar till er!

Det låter märkligt att å ena sidan alla de instanser du räknar upp inte tycker det finns anledning till åtgärd samtidigt som du beskriver ett barn som är i stort behov av hjälp. Kan det vara så att de alla hoppas att skolbytet på något sätt mirakulöst ska lösa problemet? Nej så naiva är de inte. Så vad är det som pågår här egentligen?

Bor någon av föräldrarna i en mycket liten kommun med bristande resurser eller svågerpolitik? Vad tror du mamman tjänar på att låta detta fortgå? Eller är det bara allmän slapphet?

Så du menar TS att du inte ser din och din mans skuld i det hela?

Du förstår alltså inte varför barnet beter sig dåligt i eran närvaro och är överviktig och mår dåligt? 

O dessutom så får mamman kämpa med skadan som ni 2 har orsakat.

O på det har du mage att prata om att du försöker "acceptera"???

Snälla säg att du inte är på riktigt!

Självklart har ni 2 ingenting att säga till om. Ni ska vara Tacksamma att barnet överhuvudtaget pratar till er!

Det där är barnmisshandel tycker jag.

Nej, det har gått så långt att krav går inte riktigt att ställa just nu. Jag tycker att pojken borde remitteras till BUP. Inte för npf-diagnos i första läget, utan för behandling av depression eller spelmissbruk eller vad felet nu kan vara. Pojken mår knappast bra, psykiskt. 

Att pojken inte vill detta kan man räkna med, och då får man faktiskt tvinga honom dit. Problemet är väl att mamman kanske sätter sig på tvären.

BUP kan stötta med att se till att pojken får struktur i sin vardag, för det verkar han sakna helt idag. BUP och skolan, ev även soc, är vana att samarbeta och det skulle kunna vara en väg framåt.

Detta skulle såklart gå ut över er familj men som jag ser det har pappan inget val. Han kan inte sitta helt handfallen och se pojken sjunka djupare i sina problem (nu verkar ni vara ganska engagerade redan, pappan och även du, och det är ju en väldigt bra början).

Öh, va? Vad läste du in nu mellan raderna egentligen? Att Ts och hennes man hatar barnet och behandlar det illa för att dom kräver basala regler kring kost, motion, skärmtid och uppförande i hemmet? Att Ts är Ekaka styvmodern mot barnet för att hon vågar kritisera mamman och starta en tråd? Läs igen för du har fått något om bakfoten.