Anonym (Bonus)

Äldre 3 Aug 11:36

52 svar

Bortskämd med ev diagnos

Jag har ett bonusbarn som är tio år som jag verkligeutycker synd om på många vis. Jag har försökt så gott det går att tycka om hen men det är väldigt svårt.

Barnet är oerhört bortskämt(främst av den andra föräldern(mamman) och inte min man). Barnet är ouppfostrad och otrevligt. Har förmodligen en diagnos men vägrar göra utredning vilket stöttas av mamman. Är gravt överviktig, vägrar röra på sig, är hemmasittare och sköter inte sin hygien. Ser helt bedrövlig ut.

Som sagt väldigt synd om hen. Min man är maktlös och kan inte uppfostra eftersom barnet då inte vill vara hos oss. Vi kan alltså inte säga till om särskilt mycket.

Soc är inblandade för att stödja mamman främst.

Jag har landat i att försöka acceptera och respektera räcker för min del i förhållande till barnet. Hur har andra som befunnit sig i samma sits hanterat det? Jag försöker tänka honom som en funktionshindrad person, sänka förväntningarna och kämpar med acceptansen. Alla tassar på tå för honom som det ser ut nu.

Annita

Äldre 3 Aug 15:58

#21

Anonym (K) skrev 2020-08-03 15:52:14 följande:

Barnet borde bo hos er på heltid, försök få igenom det.

+1

Anonym (Bonus) Trådstartaren

Äldre 3 Aug 16:51

#22

Annita skrev 2020-08-03 15:57:05 följande:

Svårt läge för dig, att stötta på en nivå som känns ok för dig själv, men samtidigt inte lägga dig i det pappan och mamman gör... Och balansera det hela med dina tidigare och det kommande barnet.

Har de gemensam vårdnad? Annars har ju pappan inte direkt mandat att agera. Om han är vårdnadshavare borde han kunna be skolan om regelbundna uppföljningsmöten (som mamman kallas till förstås). Skolan är redan engagerad låter det som, eftersom de anmält mamman. De har omfattande ansvar att anpassa så att pojken kommer tillbaka från sitt hemmasitteri så de kan inte bara ge upp. Vilket å andra sidan är en väldigt svår nöt om mamman missköter föräldraskapet som hon verkar göra.

Varför bara umgänge? Kan han gå till familjerätt och försöka tvinga fram vv?

Pojken har en depression, tycker jag att det låter som. Tragiskt att han inte får rätt hjälp.

Ja barnet vill inte bo här, därför umgänge. Jo gemensam vårdnad finns. Skolan avskydde mamman och vice versa och de har nu bytt skola nu till hösten.

Det är oerhört tragiskt men hoppas på bättring i höst

Jag stöttar min sambo i det hela såklart men kan inte styra och ställa eller gräla eller ens säga något.

I

Anonym (Bonus) Trådstartaren

Äldre 3 Aug 16:52

#23

Annita skrev 2020-08-03 15:58:34 följande:

+1

Att barnet ska bo hos oss på heltid går inte för att barnet inte vill det.

Annita

Äldre 3 Aug 17:04

#24

Anonym (Bonus) skrev 2020-08-03 16:51:34 följande:

Ja barnet vill inte bo här, därför umgänge. Jo gemensam vårdnad finns. Skolan avskydde mamman och vice versa och de har nu bytt skola nu till hösten.

Det är oerhört tragiskt men hoppas på bättring i höst

Jag stöttar min sambo i det hela såklart men kan inte styra och ställa eller gräla eller ens säga något.

I

Hoppas verkligen att det blir bättre med ny skola!

Barnet borde inte få bestämma, men det blir ju svårt att lösa vv om inte mamman är med på det. Jag tror att pojken skulle må bättre av att vara i en mer "normal" miljö. Är mamman ensamstående? För då blir det hon och pojken mot världen på något sätt, och det är inte bra för honom, han blir väldigt isolerad och lever i en dysfunktionell symbios med sin mamma...

När han är hos er bör nog ledordet vara "trygghet" snarare än "uppfostran". Du skriver att han är bortskämd men det är bättre att ni tänker att han är "sjuk" (tex i depression). Han har hamnat i en dålig cirkel, där nedstämdheten och övervikten kanske är det som hindrar honom mest.

Han kanske också känner sig "övergiven" av pappan som har ny familj och ett nytt syskon på väg (om jag förstod rätt). Känslor stämmer inte alltid med det man gör, kanske "gömmer" han sig i att han vill bo hos mamma om han känner att han är "i vägen" hos er. OBS, jag menar inte att ni tycker att han är i vägen, utan att hans känslor kan vara i oreda just nu. Han är bara tio år och har en rörig tillvaro, och behöver mycket stöttning och trygghet i den här situationen.

Men som sagt, du är ju ganska bakbunden just nu, beroende av vad din sambo och pojkens mamma gör. :/

Anonym (K)

Äldre 3 Aug 19:20

#25

Anonym (Bonus) skrev 2020-08-03 16:52:47 följande:

Att barnet ska bo hos oss på heltid går inte för att barnet inte vill det.

Men barnet är ett BARN och BEHÖVER bo hos er.

Anonym (Bonus) Trådstartaren

Äldre 3 Aug 19:55

#26

Anonym (K) skrev 2020-08-03 19:20:09 följande:

Men barnet är ett BARN och BEHÖVER bo hos er.

Ja det tycker jag/vi med men det tycker inte familjerätten och utredningsenhet för barn och unga på socialtjänsten. Man kan inte tvinga ett barn till boende och-eller umgänge enligt dessa instanser.

Så det finns inget vi kan göra mer än att se på när han blir i sämre och sämre skick fysiskt och psykiskt. En möjlighet är ju att ta det till tingsrätten men eftersom barnet inte vill så är det i princip samma sak där.

Huvudorsaken till att barnet inte vill bo hos oss är att det finns mindre krav hos den andra föräldern (även om vi nu helt måste skala bort alla krav). Den andra föräldern stället inte krav på skolgång, tv-spelande, kost, motion eller uppförande (att man är någotsånär trevlig). Barnet får göra som den vill, på riktigt har barnet spelat tv spel dagligen från morgon till kväll medan mamman serverar chips och cola och skräpmat. Det är helt sant!

Vi får hoppas att det vänder i höst annars kommer den nya skolan behöva göra en ny vända med åtgärder och såsmåningom orosanmälan som den tidigare skolan gjorde. På grund av hemmasittande så orosanmäler dem.

Anonym (Bonus) Trådstartaren

Äldre 3 Aug 20:00

#27

Annita skrev 2020-08-03 17:04:24 följande:

Hoppas verkligen att det blir bättre med ny skola!

Barnet borde inte få bestämma, men det blir ju svårt att lösa vv om inte mamman är med på det. Jag tror att pojken skulle må bättre av att vara i en mer "normal" miljö. Är mamman ensamstående? För då blir det hon och pojken mot världen på något sätt, och det är inte bra för honom, han blir väldigt isolerad och lever i en dysfunktionell symbios med sin mamma...

När han är hos er bör nog ledordet vara "trygghet" snarare än "uppfostran". Du skriver att han är bortskämd men det är bättre att ni tänker att han är "sjuk" (tex i depression). Han har hamnat i en dålig cirkel, där nedstämdheten och övervikten kanske är det som hindrar honom mest.

Han kanske också känner sig "övergiven" av pappan som har ny familj och ett nytt syskon på väg (om jag förstod rätt). Känslor stämmer inte alltid med det man gör, kanske "gömmer" han sig i att han vill bo hos mamma om han känner att han är "i vägen" hos er. OBS, jag menar inte att ni tycker att han är i vägen, utan att hans känslor kan vara i oreda just nu. Han är bara tio år och har en rörig tillvaro, och behöver mycket stöttning och trygghet i den här situationen.

Men som sagt, du är ju ganska bakbunden just nu, beroende av vad din sambo och pojkens mamma gör. :/

Jo jag försöker tänka att han är sjuk (funktionsnedsatt) och det hjälper en del men inte helt. En konsekvens av trolig diagnos kan ju vara att han upplevs som bortskämd/otrevlig. Men han är av den andra föräldern även satt på piedestal och har inga krav överhuvudtaget över sig så han har även blivit bortskämd till stor del.

Jo hans känslor är i oreda garanterat och trygghet är en bra grundprincip att sträva efter absolut

Annita

Äldre 3 Aug 20:56

#28

Anonym (Bonus) skrev 2020-08-03 20:00:33 följande:

Jo jag försöker tänka att han är sjuk (funktionsnedsatt) och det hjälper en del men inte helt. En konsekvens av trolig diagnos kan ju vara att han upplevs som bortskämd/otrevlig. Men han är av den andra föräldern även satt på piedestal och har inga krav överhuvudtaget över sig så han har även blivit bortskämd till stor del.

Jo hans känslor är i oreda garanterat och trygghet är en bra grundprincip att sträva efter absolut

Jag vet inte om jag tycker att hon skämmer bort honom. Jag tycker nog, som jag skrev, att hon misslyckas med sitt föräldraskap genom att nonchalera hans problem. Hon missköter sitt barn och gör bara saken värre. Jag förstår varför hon blev anmäld. Om inte din sambo gör allt han kan för att hjälpa sin son ur detta, sviker även han, precis som mamman faktiskt gör.

Nu har vi bara din version, men så här ser jag på saken utifrån det du skriver, iaf.

Annita

Äldre 3 Aug 21:09

#29

Anonym (Bonus) skrev 2020-08-03 19:55:34 följande:

Ja det tycker jag/vi med men det tycker inte familjerätten och utredningsenhet för barn och unga på socialtjänsten. Man kan inte tvinga ett barn till boende och-eller umgänge enligt dessa instanser.

Så det finns inget vi kan göra mer än att se på när han blir i sämre och sämre skick fysiskt och psykiskt. En möjlighet är ju att ta det till tingsrätten men eftersom barnet inte vill så är det i princip samma sak där.

Huvudorsaken till att barnet inte vill bo hos oss är att det finns mindre krav hos den andra föräldern (även om vi nu helt måste skala bort alla krav). Den andra föräldern stället inte krav på skolgång, tv-spelande, kost, motion eller uppförande (att man är någotsånär trevlig). Barnet får göra som den vill, på riktigt har barnet spelat tv spel dagligen från morgon till kväll medan mamman serverar chips och cola och skräpmat. Det är helt sant!

Vi får hoppas att det vänder i höst annars kommer den nya skolan behöva göra en ny vända med åtgärder och såsmåningom orosanmälan som den tidigare skolan gjorde. På grund av hemmasittande så orosanmäler dem.

Det där är barnmisshandel tycker jag.

Nej, det har gått så långt att krav går inte riktigt att ställa just nu. Jag tycker att pojken borde remitteras till BUP. Inte för npf-diagnos i första läget, utan för behandling av depression eller spelmissbruk eller vad felet nu kan vara. Pojken mår knappast bra, psykiskt.

Att pojken inte vill detta kan man räkna med, och då får man faktiskt tvinga honom dit. Problemet är väl att mamman kanske sätter sig på tvären.

BUP kan stötta med att se till att pojken får struktur i sin vardag, för det verkar han sakna helt idag. BUP och skolan, ev även soc, är vana att samarbeta och det skulle kunna vara en väg framåt.

Detta skulle såklart gå ut över er familj men som jag ser det har pappan inget val. Han kan inte sitta helt handfallen och se pojken sjunka djupare i sina problem (nu verkar ni vara ganska engagerade redan, pappan och även du, och det är ju en väldigt bra början).

Anonym (Fundersam)

Äldre 3 Aug 23:41

#30

Det låter märkligt att å ena sidan alla de instanser du räknar upp inte tycker det finns anledning till åtgärd samtidigt som du beskriver ett barn som är i stort behov av hjälp. Kan det vara så att de alla hoppas att skolbytet på något sätt mirakulöst ska lösa problemet? Nej så naiva är de inte. Så vad är det som pågår här egentligen?

Bor någon av föräldrarna i en mycket liten kommun med bristande resurser eller svågerpolitik? Vad tror du mamman tjänar på att låta detta fortgå? Eller är det bara allmän slapphet?

Bortskämd med ev diagnos

INNEHÅLL