Jag passar inte i samhällets normer

Jag känner liknande. Inte kring sex för det älskar jag men kring förhållanden. Jag är aromantisk och kan inte känna romantiska känslor för någon och vill alltså aldrig ha ett förhållande. Känner inget behov av att ha en pojkvän och mår inte dåligt på något sätt utan en. Däremot mår jag ofta dåligt över samhällspressen och förväntningarna gällande att skaffa en kille. Har du inte en kille är det typ som ett misslyckande eller att du helt enkelt är ett steg före att skaffa en och snart kommer göra det. Att vara singel är liksom inget annat än förstadiet till ett förhållande som ju är målet i de flestas ögon. Det är något alla ständigt frågar om och man märker utifrån deras reaktioner att de reagerar negativt och nästan tycker synd om en, oavsett hur mycket jag försöker förklara min situation. Jag är livrädd över hur det kommer bli när man blir äldre för redan nu känner jag hur tjejvänner förlorat en del av sin individualitet och allt ska ses i form av par. När alla runt omkring en skaffar man och familj och man själv står kvar där utan.. skapas en klyfta och man ses som konstig eller misslyckad. 

Man försöker släppa samhällets och omgivningens press och dömande men fan det är svårt. Jag gick så "långt" på grund av detta att jag faktiskt skaffade mig en pojkvän under ett år. Bara för att passa in och åtminstone kunna säga att jag haft en pojkvän. Bara för att ha ett ex man kan hänvisa till i konversationer.