Bo hemma som vuxen
Anonym (Anna) skrev 2020-08-13 22:18:14 följande:
Tack för alla intressanta svar! Kul med alla olika infallsvinklar.
Det här med att säga att det inte finns någonstans att flytta - för i Bergsjön eller Angered kan man ju inte bo - tycker jag är intressant. Det var just i ett sånt område min första egna lägenhet låg. Jag var jätteglad för den, för innan jag fick den bodde jag på en madrass på ett golv... Men så bodde jag också i en stad rätt långt från mina föräldrar. Skulle jag flyttat till dem hade jag måst avsluta min utbildning. Hade mina föräldrar bott i samma stad hade jag helt säkert bett om att få bo där, iaf tills den där förortslägenheten dykte upp.
Det framkommer också lite i tråden att det saknas små bostäder och att det är en anledning att bo kvar. Det gjorde det för 20 år sedan också så vi gick ihop och bodde tillsammans. Det var rätt vanligt att 3-4 st bodde ihop. Gör inte ungdomar så längre? Går kollektivtrenden i vågor?
Hade hellre bott kvar hemma tills jag blivit pensionär om alternativet hade varit att bo i en no-go zon där folk skjuts ihjäl, rånas, våldtas eller misshandlas på daglig basis. Klart man vill ha eget och inte bo hemma som vuxen men samhället har förändrat sig en hel den de sista decennierna. Det finns några fler parametrar att väga in förutom frigörelse. Vet inte hur fri jag hade känt mig i en liten etta där man endast vågar vistas utomhus i absolut dagsljus och i närheten av större folksamlingar. Växte delvis upp i ett sådant område innan familjen flyttade och minns det som inte helt peppigt. När jag var åtta år fanns två vägar till centrum, den ena kallades för våldtäktsslingan (av en anledning). Jag visste inte ens vad en våldtäkt var i den åldern. Hade hellre bott kvar i evigheters evigheter i mina föräldrars villa i en trygg del av landet med bra kommunikationer än att flytta till en sådan plats. Inte drömmen direkt men jämför man så..
