Bo hemma som vuxen

Jag hade en fin uppväxt och ett bra förhållande till mina föräldrar, men ändå kunde det inte gå fort nog innan jag kunde flytta hemifrån. Jag kände mig inte vuxen annars. Jag hade hellre bott i ett ruckel i skogen än bott kvar hemma. Jag och maken flyttade ihop när jag var 17 år. Vi har en 19-åring som är på väg ur boet nu, men eftersom att hon ville gifta sig som 18-åring så föreslog vi att de kunde bo kvar hemma tills hon gått ut gymnasiet. Ifall att det skulle bli barn så vet jag av egen erfarenhet hur trixigt det kan vara att plugga färdigt om man står själv med allt. Nu har hon i alla fall tagit studenten(och är gravid) och de bor kvar hemma några veckor till i väntan på att deras hus ska bli färdigbyggt. 

Fast det är skillnad på att bo trångt/nedgånget och att bo på ställen där din säkerhet och hälsa äventyras. Det senare hade jag inte heller gjort. En hydda i skogen däremot - gärna det!

Jag växte upp i ghetto och redan på min tid var det farligt. Nu flyr folk därifrån. Grannparet jobbar båda två och tre jobb för att kunna hyra ett hus i vårt område. De tänkte inte bo en sekund till i ghettot där de blivit rånade, hotade, barnen kunde inte vara ute etc. De beblandade sig verkligen inte med någon knarkhandel om man säger så. 

Tror du på allvar att det räcker att ställa sig i bostadskö när man är 18 idag? Här i stan(mellanstor/mindre stad) får man inte ställa sig i kö fören man är 18 och det tar minst 15 år att få nog med poäng för att kunna hyra en billig lägenhet. De dyra går snabbare, men det har ju unga ofta inte råd med i alla fall. Kusinen gick ihop med inte mindre än fem vänner för att kunna hyra en trea för nästan 13 000....