partner med klistriga bonusbarn

Usch vad kladdigt. Inte i frågan om Incest och såna vibbar. Bara kladdigt och gränslöst, och ja kanske något sjukligt av det hela med.

Min dotter är lika gammal, fyller 12 och har alltid tytt sig till hennes pappa och min sambo. Hon sov också visserligen länge hos oss och hos honom. Vi bor trångt och vi sover i bäddsoffa så ibland sover han i hennes stora säng.

Hon vänder sig till honom om frågor osv. Men aldrig nånsin att varken han eller jag skulle acceptera nåt liknande beteende. Bli masserad hela tiden och tävla om pappans kärlek, hon börjar bli stor. Det är rent elakt av honom att aldrig visa att han behöver tid för dig, den andra dottern och sig själv.

Alltså totalt gränslöst.

Min första tanke var att mkt ändå verkar handla om separationen, barnen måste försäkra sig om att han älskar dom. Men han måste sätta gränser för fan!

Nu blev jag dock lite fundersam när jag läser alla inlägg om mini-wife.

Är det vanligt att barn väljer en att ty sig till? Man har ju kallat det mammig eller pappig.

Sonen har alltid tytt sig mer till mig och dottern till pappan.

Det är ju inte i NÄRHETEN av ta situation. Däremot känns det som att dottern är allierad med min sambo när vi är ensamma. Hon väljer alltid hans parti om man hamnar i den sitsen. Nu bråkar inte vi ofta men ibland när jag blir irriterad på sambon kan hon pusha på som att hon nästan ville att sambon ska var sur på mig. Dock ber hon om ursäkt sen, men vad det än gäller skulle hon aldrig försvara mig i nån diskussion.

Nu är vi dom vuxna och det är knappast hon som styr på det viset, men jag har märkt detta. Och har inte tänkt på det först nu. Han gör också allt för henne, kör henne varje dag till aktiviteter i veckan.

När hon skriker hemma säger jag åt henne att försöka själv först i stället för att bara gapa på oss och bli sur, smälla i dörr osv. ibland har han kallar mig lat. Kan vara att leta fram nåt plagg till vad som helst enkelt. Hon måste försöka själv och han håller med mig. Säger att han bara skojar. Hon säger sen förlåt för att hon skrek.

Sen är det inte mer med det. Vi har mycket egentid och det sätter hon sig inte emot. Även om hon nångång frågat varför vi låser dörren hemma.

Men hon säger även att hon tycker att vi ska ta en promenad själva, åka till landet nån gång bara han och jag.

Så det är ju inte så att hon ska ha hans uppmärksamhet hela tiden. Vill sitta nära och sånt, inte alls på det viset. Men det finns ju vibbar av detta mini-wife No pratar om.

Man läser bara om föräldrar som skiljt sig, men dom vars är ihop då som i mitt fall?

Min sambo är helt omedveten om detta, det kanske iof alla är. Men han beter sig ju sig som dessa pappor i mångt och mycket. Låter dottern få precis allt.

Hon skulle rida, av en miss åkte hon ur ridgruppen. Jag sa att hon kan ta ridlektioner då hon antagligen lär sig mer än i hennes ridgrupp som hon ändå inte är så nöjd över. Hon kan stå i kö till en annan så länge.

Vi åkte runt till en massa andra klubbar, då på samma dag har hon fått samtal om att fortsätta i sin ridgrupp och även i en annan. Alltså två ggr per vecka. I mitt huvud var det bara självklart: vilken väljer hon?

Sambon tycker att hon ska gå bägge. Inkl gymnastik resten av veckans alla dar. Det är alltså 15.000 som ska in nu i augusti.

För mig är det helt ok, det är han som skjutsar, jag har inte ens körkort så vill han skjutsa så visst. Jag tycker att det är bra att hon ägnar tid till annat som hennes vänner gör med noll aktiviteter, även om det låter för mkt.

Jag sa att en av hennes obligatoriska träningar till gympan är en sen fredag vilket betyder att vi inte kommer att kunna åka till landet. Nä det håller han med om, hon får hoppa över det.

Nu är det inte han som bestämmer som det låter, vi tar gemensamma beslut.

Förlåt att jag kapar tråden men det kanske också fyller nåt behov hos honom. Han blir ju mer eller mindre dyrkad av henne och han liksom dessa andra pappor kanske är nöjda med detta??

Som sagt håller hon inte på och ska kramas och samsova. Såna saker... Anledningen till att dom gör det i enstaka fall beror på att vi bor trångt och alla sover hur som helst. Ibland sover jag också hos dottern.

Frågan är varför dottern håller på som hon gör? Jag har aldrig uppfattat henne som avundsjuk och "ska ha honom för sig själv"

Inte på det viset, men hon kör ju med honom. Det är honom hon ringer. Honom hon pratar med om hon har nåt problem, det kan jag sakna. Det kanske bara är så att dom har en bättre relation än jag och hon.

Och att jag och sonen har det kanske han känner samma sak innerst inne.