• Anonym (L)

    partner med klistriga bonusbarn

    Fridalouise skrev 2022-09-27 08:25:53 följande:

    Vi flyttade ihop...


    Hur har det gått?
  • Anonym (L)
    Fridalouise skrev 2022-09-28 09:53:18 följande:

    Det går upp och ner, tackar som frågar. Beteenden hos barnen jobbas det på. Var hos familjeterapeut och när vissa saker togs upp där tror jag att min man började se det lite mer från mitt håll. Det kom också en reaktion utifrån på vissa sakförhållanden som att en elvaåring inte vågar sova själv, som var nyttig att höra. 
    Hela grejen med att inte låta dem utvecklas är ju lite störd. Tog upp det i terapin, att ena tjejen ville bli buren  ändå upp i mellanstadiet, hon gick med napp i första klass, blev torkad i rumpan efter toabesök som nioåring. Inga diagnoser, allt var bara mysigt och ett val för att vara en bra och nära förälder. Jag framhöll att jag vill uppfostra till självständighet, han vill det inte. Att det var så mycket. Detta har han fått ta itu med men det går ju långsamt att vända. De är ju också extremt bortskämda och klarar ingenting, har aldrig utmanats. 

    Har väl haft olika strategier för att förhålla mig till det hela. Mestadels står jag över att lägga mig i, men det har också varit svårt i perioder när hans barn helt spårat ut. För samtidigt lämnas de lite vind för våg hos mamman. 
    En vän som är kurator rådde mig att göra en orosanmälan men det skulle ju innebära att klippa alla möjligheter till god kontakt med barnen. De skulle hata mig. 


    Senaste veckorna tycker jag vi har haft det bra på riktigt. Inga konflikter och ganska okej stämning ändå. 


    Helt sanslöst att man ser det som att vara "en nära förälder". Det är att göra sina barn en STOR björntjänst, att inte låta dem klara av saker själva. Hur bygger man annars självförtroende och självkänsla, när man inte förväntas klara saker på egen hand?
  • Anonym (L)
    Anonym (elva) skrev 2022-09-28 13:38:12 följande:
    Kanske därför barnen har så svårt för sig, de har stannat av i ålder till och med? Eller så finns de bara i TS fantasi. 
    Fridalouise skrev 2022-09-28 09:53:18 följande:

    Det går upp och ner, tackar som frågar. Beteenden hos barnen jobbas det på. Var hos familjeterapeut och när vissa saker togs upp där tror jag att min man började se det lite mer från mitt håll. Det kom också en reaktion utifrån på vissa sakförhållanden som att en elvaåring inte vågar sova själv, som var nyttig att höra. 
    Hela grejen med att inte låta dem utvecklas är ju lite störd. Tog upp det i terapin, att ena tjejen ville bli buren  ändå upp i mellanstadiet, hon gick med napp i första klass, blev torkad i rumpan efter toabesök som nioåring. Inga diagnoser, allt var bara mysigt och ett val för att vara en bra och nära förälder. Jag framhöll att jag vill uppfostra till självständighet, han vill det inte. Att det var så mycket. Detta har han fått ta itu med men det går ju långsamt att vända. De är ju också extremt bortskämda och klarar ingenting, har aldrig utmanats. 

    Har väl haft olika strategier för att förhålla mig till det hela. Mestadels står jag över att lägga mig i, men det har också varit svårt i perioder när hans barn helt spårat ut. För samtidigt lämnas de lite vind för våg hos mamman. 
    En vän som är kurator rådde mig att göra en orosanmälan men det skulle ju innebära att klippa alla möjligheter till god kontakt med barnen. De skulle hata mig. 


    Senaste veckorna tycker jag vi har haft det bra på riktigt. Inga konflikter och ganska okej stämning ändå. 


    Låter också en aning märkligt att detta skulle pågå utan att förskola och skola slår larm med en orosanmälan eller utredning av eventuella diagnoser. Och dessutom lämnas vind för våg hos sin mamma. Men som sagt, en del har livlig fantasi. 

    Tänker att "vind för våg" för pappan kanske är en helt normal tillvaro för andra - att barnen får klara sig lite mer själva vilket är helt rimligt för två så pass stora barn. Men att pappan t o m torkade sin 9-åring i rumpan är ju inte normalt alls. 

  • Anonym (L)
    Anonym (elva) skrev 2022-09-28 13:47:46 följande:
    Är det pappan som är TS?

    Annars förstod jag det som att TS uttrycker att de har det "vind för våg" hos mamman. Men visst, vem vet vad hon menar med det...

    Inte heller normalt att skolan inte skulle reagera på en 9-åring som inte torkar sig själv. Och om det bara sker hos pappan/av pappan och barnet klarar det själv överallt annars så är det snarast att betrakta som övergrepp på ett så stort barn. 

    Nej jag fattar det som att TS är bonusmamman, men det kan ju vara pappans ord till TS att barnen har det lite "vind för våg" hos mamman. Var så jag menade. Inte att TS vet att det är så, utan att pappan tycker att han är en så "nära förälder" medan mamman inte är det.


    Finns många exempel på det bara i min närhet där barnen beter sig på olika sätt beroende på vilken förälder de är hos...För att de tillåts bete sig på olika sätt och kommer undan med sitt bullshit.

Svar på tråden partner med klistriga bonusbarn