partner med klistriga bonusbarn

Är hon fortfarande 11 år eller?

Det går upp och ner, tackar som frågar. Beteenden hos barnen jobbas det på. Var hos familjeterapeut och när vissa saker togs upp där tror jag att min man började se det lite mer från mitt håll. Det kom också en reaktion utifrån på vissa sakförhållanden som att en elvaåring inte vågar sova själv, som var nyttig att höra. 
Hela grejen med att inte låta dem utvecklas är ju lite störd. Tog upp det i terapin, att ena tjejen ville bli buren  ändå upp i mellanstadiet, hon gick med napp i första klass, blev torkad i rumpan efter toabesök som nioåring. Inga diagnoser, allt var bara mysigt och ett val för att vara en bra och nära förälder. Jag framhöll att jag vill uppfostra till självständighet, han vill det inte. Att det var så mycket. Detta har han fått ta itu med men det går ju långsamt att vända. De är ju också extremt bortskämda och klarar ingenting, har aldrig utmanats. 

Har väl haft olika strategier för att förhålla mig till det hela. Mestadels står jag över att lägga mig i, men det har också varit svårt i perioder när hans barn helt spårat ut. För samtidigt lämnas de lite vind för våg hos mamman. 
En vän som är kurator rådde mig att göra en orosanmälan men det skulle ju innebära att klippa alla möjligheter till god kontakt med barnen. De skulle hata mig. 

Senaste veckorna tycker jag vi har haft det bra på riktigt. Inga konflikter och ganska okej stämning ändå. 

Tänker att "vind för våg" för pappan kanske är en helt normal tillvaro för andra - att barnen får klara sig lite mer själva vilket är helt rimligt för två så pass stora barn. Men att pappan t o m torkade sin 9-åring i rumpan är ju inte normalt alls. 

Nej jag fattar det som att TS är bonusmamman, men det kan ju vara pappans ord till TS att barnen har det lite "vind för våg" hos mamman. Var så jag menade. Inte att TS vet att det är så, utan att pappan tycker att han är en så "nära förälder" medan mamman inte är det.

Finns många exempel på det bara i min närhet där barnen beter sig på olika sätt beroende på vilken förälder de är hos...För att de tillåts bete sig på olika sätt och kommer undan med sitt bullshit.

Vad exakt menar du? Det är jag som är TS och du påstår att jag ljuger och hittar på? Vad är det med dig? 
Socanmälan skulle väl gälla båda hushållen, men främst det andra, alltså mammans boende. Vet att det var uppe en utredning för några år sedan pga mamman, men den lades ner. Det var inte jag som anmälde. Fokus i tråden är dock inte hur mamman är, men det är klart att man påverkas ju av det. 
Vind för våg= hon låter sin 13-åriga dotter bo själv i flera dygn medan hon är ute och festar/dejtar/på semester nånannanstans. Kanske ni anser att det är okej, jag tycker det är fel, och funderade på att anmäla, men det kommer bara slå tillbaka på mig. 

Då har du missförstått tråden och läst fel. Är det okej att jag förtydligar vad du missuppfattat eller är du mer intresserad av din egen fantasi? 

Vi kan ta dina exempel ovan. "inte okej att en 13-åring lämnas ensam flera dagar, ändå görs ingenting åt det..." : inte sant! Om du visste hur mycket jag agerat för att få ordning på just det. Pappan tvingas ju också åka som en tätting till sitt ex när exet (under mammaveckan) inte är hemma. Det har varit väldigt jobbigt, men ytterst är det föräldrarna som har malten där. Kännermig maktlös som bonusmamma därför att det är så. Bonusföräldrar har inte samma makt att styra upp när något är tokigt. 

"samma med att en nioåring inte får torka sig efter toa": jag stör mig på att du skriver "får". Klart att hon får! Men - och det är del av beteendet jag försökt beskriva - jag upplever att pappan (inte mamman heller) inte alls hängt med i åldersutvecklingen och yngsta tjejen särskilt, ber ofta om hjälp såsom ett mycket yngre barn gör. Napp hade hon flera år efter andra slutat och det var krångligt och svårt att sluta. Att inte skrika paaaapppaaaa från toan var också svårt och krångligt och drog ut orimligt länge. Det har hänt en gång men det var utomhus, när hon fyllt 9, att hon inte kunde kissa själv. Jag medger att jag tog upp en engångshändelse för att korta orden det tar att skriva med exakthet, men du hänger upp dig på det så, okej. 

I allt detta är det precis utredning(ar) som jag önskat, och det har gjorts lite olika; de som gjorts konstaterar inga konstigheter. Inga särskilda behov eller diagnoser. Det går bra i skolan. 
Jag har själv pratat med olika personer men det kokar ner till att föräldrarna måste ta stegen, om de skulle behövas. Mot bakgrund av att proffesionella psykologer och skolpersonal år efter år tycker att allt är okej kring barnen och med barnen återstår bara en sak:  Ja, JAG stör mig på vissa beteenden och då vände jag mig till Familjeliv för att prata lite om det. Förlåt mig Elva, det var dumt. Jag ska sluta skriva.