Där tycker jag hans far gör helt rätt. Det är hans pengar, klart han ska ha kul för dem så länge han lever.
Låter bara dumt att slita och snåla för att lämna ett stort arv efter sig till barnen. Barnen ska ju ha egna arbeten och kunna försörja sig själva. Däremot ska man förstås ha ett sparkapital för när barnen är omyndiga ifall det behövs. Kanske ett bidrag till körkort el bostadsrätt. Men när de väl har flyttat hemifrån och jobbar så ska de inte vara ekonomiskt beroende av sina föräldrar eller av ett kommande arv.
Men det är nog ingen idé att säga till honom, han verkar öht inte lyssna på vad du säger. Fast jag skulle nog inte kunnat hålla tyst.
Ja, du kan ju omöjligt trivas när du öht inte får någon plats i familjen när barnen är där. Du blir som en askunge i det som skulle vara även ditt hem. För att inte tala om att du öht inte har någon talan i barnuppfostran (mat, läggtider, sovplatser m m).
Fridalouise skrev 2020-08-17 12:02:51 följande:
Ja, han stör sig enormt på sin pappas nya och det hänger ihop med att det var en välbärgad familj vad jag förstår, med en hyfsat tät pappa som nu slösar upp allt på sin fru istället för att låta rikedomarna spilla ner över barnen. (Försäljning av fastigheter och kapitalet "slösas" mest på att ha kul med frun). Och det vänder sig min partner kraftigt emot och säger sig istället göra tvärtom: slita järnet för att lämna över godsakerna och eventuellt ihopslitet kapital till barnen. Jag har sett det sedan början, man hör vad den andre säger, men man begriper inte konsekvenserna förrän senare. Man reagerar ju aldrig negativt på när någon man träffar säger sig vilja göra allt för barnen.
Men jag tar fasta på det enkla: jag måste också trivas. Mer än så är det ju inte i slutändan.D'r