• Anonym (sandra)

    Om mannen kräver faderskapstest?

    Såg en tråd på ett annat forum, där killen ville ha dna-test på de ofödda barnet och flickvännen sagt att då gör hon hellre abort, han tog det då som ett säkert tecken på att något var fel, eftersom han trots allt inte haft koll på henne alla dygnets timmar. 

    Är det bara jag som tycker det är en chockerande inställning? 

    Faktum är att övervägande delen killar/män (och en del kvinnor) som läste hans inlägg höll med om att han skulle dna-testa barnet i smyg.

    Hur hade ni själva reagerat och tänkt om er partner krävde faderskapstest? Jag förstår ju att det kan vara en känslig fråga, samtidigt som det faktiskt är en myt att väldigt många barn har fel far enligt dna-tester. Det ska handla om max 3 % och vanligtvis 1% världen över.

    Märker man inte att det är fel far på andra sätt? 

  • Svar på tråden Om mannen kräver faderskapstest?
  • Anonym (man)
    Bjoer skrev 2020-09-16 10:12:55 följande:
    Fast du förstår inte vad jag menar här. Det du beskriver är "risk". Givetvis kommer min bedömning ändras vid mer information, men det innebär inte att min riskbedömning tidigare var fel. Låt oss illustrera det med ett tärningskast. Säg att vi ska slå två tärningar vars utfall representerar om jag är far eller inte. Vid 2 sexor är ungen inte min. Risken för det är 1/36. Jag slår ena tärningen, det blir en sexa (tänk, otrohetsinformation har kommit fram). Risken är nu 1/6 att ungen inte är min. Betyder det att min tidigare riskbedömning var fel? Nej, det gör det inte. Den var korrekt utifrån informationläget som var då och den tar hänsyn till scenariot att den första tärningen blir en sexa.
    Jag tänker såhär...

    Den riskbedömning du gör nu är baserad på vad du tror om du fru, dvs du tror hon är pålitlig och därför avgör du att risken för att barnet inte skulle vara ditt är liten.  Den risken (som du bedömer vara liten) väger du mot vad att begära ett dna test skulle orsaka för skada i relationen... du väger för och emot, liten risk mot stor skada och kommer fram till att det inte är värt det...fullt logiskt.

    Men om din uppfattning om din frus pålitlighet skulle förändras kraftigt (tex pga en en otrohet) så kommer ju bedömningen av risken för att barnet inte är ditt inte längre vara lika liten eftersom om hon inte visat sig vara så pålitligt som du trodde så har ju din bedömning av hennes pålitlighet varit felaktig och då är ju även din riskbedömning felaktig.

    För att använda din analogi med tärningen så blir det lite som att du upptäcker att tärningen du slagit med varit riggad.
  • Bjoer
    Anonym (man) skrev 2020-09-16 10:37:18 följande:
    Jag tänker såhär...

    Den riskbedömning du gör nu är baserad på vad du tror om du fru, dvs du tror hon är pålitlig och därför avgör du att risken för att barnet inte skulle vara ditt är liten.  Den risken (som du bedömer vara liten) väger du mot vad att begära ett dna test skulle orsaka för skada i relationen... du väger för och emot, liten risk mot stor skada och kommer fram till att det inte är värt det...fullt logiskt.

    Men om din uppfattning om din frus pålitlighet skulle förändras kraftigt (tex pga en en otrohet) så kommer ju bedömningen av risken för att barnet inte är ditt inte längre vara lika liten eftersom om hon inte visat sig vara så pålitligt som du trodde så har ju din bedömning av hennes pålitlighet varit felaktig och då är ju även din riskbedömning felaktig.

    För att använda din analogi med tärningen så blir det lite som att du upptäcker att tärningen du slagit med varit riggad.
    (Se citat i fetstil.)

    Nej, den bedömningen har inte varit felaktig. Det är precis det som är grejen. Om jag slår en tärning så är det 1/6 att det blir en sexa. När jag slagit den, om det blev 1, 2, 3, 4 eller 5 så är det 0% att det blev en sexa och blev det 6 så är det 100% att det blev en sexa. Det gör inte min initiala sannolikhetsbedömning felaktig. Den initiala riskbedömningen baseras på ett statistiskt stort urval, inte ett enskilt fall. Det du pratar om är betingad sannolikhet, vilket vi inte har här.
  • Anonym (man)
    Bjoer skrev 2020-09-16 14:57:05 följande:
    (Se citat i fetstil.)

    Nej, den bedömningen har inte varit felaktig. Det är precis det som är grejen. Om jag slår en tärning så är det 1/6 att det blir en sexa. När jag slagit den, om det blev 1, 2, 3, 4 eller 5 så är det 0% att det blev en sexa och blev det 6 så är det 100% att det blev en sexa. Det gör inte min initiala sannolikhetsbedömning felaktig. Den initiala riskbedömningen baseras på ett statistiskt stort urval, inte ett enskilt fall. Det du pratar om är betingad sannolikhet, vilket vi inte har här.
    De beror på vad man relaterar till, bedömningen har inte varit felaktig gentemot dig själv för du utgick utifrån den information du då hade tillgänglig, men det är definitivt felaktig i relation till verkligheten eftersom din värdering av hennes pålitlighet då inte stämde med verkligheten.

    Exempel. Tidigare tyckte man bly var en jättebra ide att använda i allt möjligt, med den information och kunskap man hade då så tog man rätt beslut om att använda bly i allt möjligt. Men senare dyker det upp ny information om att bly är väldigt giftigt och människor har blivit sjuka. Då var det ju inte så bra att man använt bly till allt möjligt. Visst kan man försvara beslutet man tog då med att det var rätt beslut med den information man hade då, men i ett större perspektiv så var det ju inte rätt beslut eftersom folk blev sjuka och man ångrar kanske att man inte använde något annat istället.

    Jag tror att hur man ser på saker är väl kanske lite beroende på vilken situation man befinner sig i. En man som får reda på att frun bedragit honom under hela deras relation ångrar kanske att han inte gjorde ett dna test mer än en man som inte har anledning att tro att barnen kan vara någon annans.
  • Anonym (S)
    Anonym (man) skrev 2020-09-15 11:37:05 följande:

    Ska vi sitta och granska hur alla har uttryck sig i tråden och diskutera vem som uttryckt sig värst så kommer vi hålla på länge.

    Vad jag menar med "jag känner" är inte detsamma som "jag har rätt" är att känslor inte alltid är rationella, bara för man känner sig kränkt över något så behöver inte det betyda att man blivit kränkt eller att personen hade som syfte att kränka en.

    Japp, objektivt sett kan en man ALDRIG vara säker på att ett barn är hans utan ett test. Det är fakta och inte en känsla. Och det är väl anledningen till att det uppstått såna märkliga diskussioner i denna tråd för vissa verkar anse att deras ord är en minst lika bra garanti som ett DNA test och tro att bara för att man själv vet så betyder det att ens partner oxå vet. Det är inte ett objektivt sätt att förhålla sig till frågan, det är känsloargument.

    Nej, att vara pragmatiskt är inte att låta bli att lösa problem för att inte såra andras känslor. Det är inte pragmatism det är daltande. 

    Håller med om att frågan ska tas upp så tidigt som möjligt i en relation. Helst borde faderskapstester vara rutin varje gång ett barn föds så behöver det aldrig bli missförstånd.


    På vilket sätt innebär mitt förslag att "inte lösa problem"?

    Det finns väl två problem här, det ena en man som inte kan vara helt säker på att barnet är hans - det problemet kan lösas genom ett faderskqpstest. Det andra ett tillitsproblem som uppstår, risken för detta minskar om mannen tänker igenom på vilket sätt, tex vid vilken tidpunkt han lägger fram sitt problem.

    Mitt förslag är ju väldigt lösningsorienterat och tar hänsyn till båda problemen som finns.

    Du förstod alltså inte varför jag tog upp din "otrevlighet"? Det handlade ju inte alls om att diskutera vem som betett sig värst utan det hade en poäng för sakdiskussionen, men vi kan släppa det.
  • Bjoer
    Anonym (man) skrev 2020-09-16 17:00:40 följande:
    De beror på vad man relaterar till, bedömningen har inte varit felaktig gentemot dig själv för du utgick utifrån den information du då hade tillgänglig, men det är definitivt felaktig i relation till verkligheten eftersom din värdering av hennes pålitlighet då inte stämde med verkligheten.

    Exempel. Tidigare tyckte man bly var en jättebra ide att använda i allt möjligt, med den information och kunskap man hade då så tog man rätt beslut om att använda bly i allt möjligt. Men senare dyker det upp ny information om att bly är väldigt giftigt och människor har blivit sjuka. Då var det ju inte så bra att man använt bly till allt möjligt. Visst kan man försvara beslutet man tog då med att det var rätt beslut med den information man hade då, men i ett större perspektiv så var det ju inte rätt beslut eftersom folk blev sjuka och man ångrar kanske att man inte använde något annat istället.

    Jag tror att hur man ser på saker är väl kanske lite beroende på vilken situation man befinner sig i. En man som får reda på att frun bedragit honom under hela deras relation ångrar kanske att han inte gjorde ett dna test mer än en man som inte har anledning att tro att barnen kan vara någon annans.
    En riskbedömning baseras alltid på den information man har tillgänglig. Det är det som är risk, eller sannolikhet. Om du med verkligheten menar "all information" så finns det ju ingen riskbedömning att göra eftersom jag redan vet om barnet är mitt.

    Vad du skriver är ett klassiskt misstag när det kommer till t.ex. kortspel. Man tar ett beslut baserat på sannolikhet, sen vänds nästa kort upp och man tänker "Fan, jag skulle gjort så istället!". Vilket är fel. Du har inte spelat fel bara för att du förlorade. Statistiskt över tid kommer du vinna mer om du ignorerar det specifika fallet och spelar på övergripande sannolikhet istället. Att i efterhand säga att "Jag handlade fel tidigare." baserat på information som kommit fram senare är inkorrekt. Samma gäller här. Mitt handlande tidigare var inte inkorrekt då om det kommer mer information om det specifika fallet senare. Ändrar jag mitt handlande baserat på detta till nästa gång samma sak händer (min nästa tjej blir gravid, i det här fallet) så gör jag fel eftersom det är oberoende händelser. I den tidigare sannolikhetsbedömningen finns det inbakat att vissa är lögnare och bra på att dölja det.

    Om du inte förstår nu så vet jag nog inte hur jag ska förklara det. Du får fundera lite på det, helt enkelt.
  • Anonym (man)
    Bjoer skrev 2020-09-17 10:34:41 följande:
    En riskbedömning baseras alltid på den information man har tillgänglig. Det är det som är risk, eller sannolikhet. Om du med verkligheten menar "all information" så finns det ju ingen riskbedömning att göra eftersom jag redan vet om barnet är mitt.

    Vad du skriver är ett klassiskt misstag när det kommer till t.ex. kortspel. Man tar ett beslut baserat på sannolikhet, sen vänds nästa kort upp och man tänker "Fan, jag skulle gjort så istället!". Vilket är fel. Du har inte spelat fel bara för att du förlorade. Statistiskt över tid kommer du vinna mer om du ignorerar det specifika fallet och spelar på övergripande sannolikhet istället. Att i efterhand säga att "Jag handlade fel tidigare." baserat på information som kommit fram senare är inkorrekt. Samma gäller här. Mitt handlande tidigare var inte inkorrekt då om det kommer mer information om det specifika fallet senare. Ändrar jag mitt handlande baserat på detta till nästa gång samma sak händer (min nästa tjej blir gravid, i det här fallet) så gör jag fel eftersom det är oberoende händelser. I den tidigare sannolikhetsbedömningen finns det inbakat att vissa är lögnare och bra på att dölja det.

    Om du inte förstår nu så vet jag nog inte hur jag ska förklara det. Du får fundera lite på det, helt enkelt.
    Nja, jag tror vi pratar om olika saker. En sak är hur saker om ting ÄR och en helt annan sak hur man känner kring saker. Att en man aldrig vara säker på sin avkomma utan ett test är fakta som inte kommer förändras med tid. Krasst sett kommer du vara lika osäker när barnet är i magen som när det fyllt 17. Hur säker du själv känner dig på att barnet är ditt är mer subjektivt och kan förändras över tid och omständigheter. Så det man känner idag behöver inte vara det man känner imorgon.

    Dock är ju själva syftet med ett test oftast att tillfredsställa känslan av säkerhet hos mannen och ge barnet möjlighet att veta om pappa är dess biologiska pappa.
    Och precis som frånvaron av vetskap (inte göra ett test) är konstant över tid så är ju även vetskap (göra ett test) konstant över tid.
  • Bjoer
    Anonym (man) skrev 2020-09-17 12:34:47 följande:
    Nja, jag tror vi pratar om olika saker. En sak är hur saker om ting ÄR och en helt annan sak hur man känner kring saker. Att en man aldrig vara säker på sin avkomma utan ett test är fakta som inte kommer förändras med tid. Krasst sett kommer du vara lika osäker när barnet är i magen som när det fyllt 17. Hur säker du själv känner dig på att barnet är ditt är mer subjektivt och kan förändras över tid och omständigheter. Så det man känner idag behöver inte vara det man känner imorgon.

    Dock är ju själva syftet med ett test oftast att tillfredsställa känslan av säkerhet hos mannen och ge barnet möjlighet att veta om pappa är dess biologiska pappa.
    Och precis som frånvaron av vetskap (inte göra ett test) är konstant över tid så är ju även vetskap (göra ett test) konstant över tid.
    Jag pratar inte om hur man känner, jag pratar om en rationell bedömning av risker med att ta och att inte ta ett faderskapstest. Du skrev i början av den här underdiskussionen:

    "Detta skulle man kunna se som en pragmatiskt approach där du balanserar mellan vilket som gör mest skada. Men samtidigt finns det en fallgrop i det som jag anser du inte tar hänsyn till. Så länge allt är bra mellan dig och din partner är är det inte ett problem. Men skulle din partner i framtiden förändras totalt och tex vara otrogen (vilket objektivt sett kan ske) så kommer du kanske inte känna dig lika säker på att barnen är dina eftersom det du trott dig veta om din partner kommer då förändras kraftigt och kanske oxå förändra balansen i ditt resonemang."

    Det jag försöker säga är att det inte är en fallgrop, det är en kalkylerad risk.
  • Anonym (man)
    Bjoer skrev 2020-09-17 12:55:39 följande:
    Jag pratar inte om hur man känner, jag pratar om en rationell bedömning av risker med att ta och att inte ta ett faderskapstest. Du skrev i början av den här underdiskussionen:

    "Detta skulle man kunna se som en pragmatiskt approach där du balanserar mellan vilket som gör mest skada. Men samtidigt finns det en fallgrop i det som jag anser du inte tar hänsyn till. Så länge allt är bra mellan dig och din partner är är det inte ett problem. Men skulle din partner i framtiden förändras totalt och tex vara otrogen (vilket objektivt sett kan ske) så kommer du kanske inte känna dig lika säker på att barnen är dina eftersom det du trott dig veta om din partner kommer då förändras kraftigt och kanske oxå förändra balansen i ditt resonemang."

    Det jag försöker säga är att det inte är en fallgrop, det är en kalkylerad risk.
    Jag har förstått det och även kommenterat det. Men som sagt, hur du kommer känna kring den där kalkylerade risken kan variera stark med tid och omständigheter och det kan mycket väl hända att du senare kommer ångra ditt beslut.
  • Anonym (man)
    Anonym (S) skrev 2020-09-17 01:09:35 följande:
    På vilket sätt innebär mitt förslag att "inte lösa problem"?

    Det finns väl två problem här, det ena en man som inte kan vara helt säker på att barnet är hans - det problemet kan lösas genom ett faderskqpstest. Det andra ett tillitsproblem som uppstår, risken för detta minskar om mannen tänker igenom på vilket sätt, tex vid vilken tidpunkt han lägger fram sitt problem.

    Mitt förslag är ju väldigt lösningsorienterat och tar hänsyn till båda problemen som finns.

    Du förstod alltså inte varför jag tog upp din "otrevlighet"? Det handlade ju inte alls om att diskutera vem som betett sig värst utan det hade en poäng för sakdiskussionen, men vi kan släppa det.
    Ditt förslag har jag inte svarat på eftersom jag redan tidigare skirvit att det bästa vore om tester genomförs rutinmässig när ett barn föds så blir det inget tjafs. Givetvis är det bäst att diskutera såna frågor så tidigt som möjligt. Men det är inte alltid det görs, bla pga av att många män är rädda för reaktionen de kommer få.

    Din analys av problematiken och din slutsats om vilka prooblemen är är en aning vinklad eftersom du lägger problemet på mannen och inget på kvinnan, du skriver att ett problem är att mannen känner sig osäker, och det andra att mannen borde välja rätt tidpunkt men du missar tex att ta med varför kvinnan öht ska känna sig anklagad över att mannen oxå vill var osäker, för bevlisligen finns det ju många kvinnor som inte tolkar det så. För om man inte väljer att tolka det så så kvittar ju tidpunkten då frågan ställs.

    Jag förstår absolut varför du menar med otrovligheter, men jag tycker att diskussioner kring vad var och en av oss tycker om hur andra skriver är totalt ointressant och irrelevant.
  • Anonym (S)
    Anonym (man) skrev 2020-09-18 00:27:26 följande:

    Ditt förslag har jag inte svarat på eftersom jag redan tidigare skirvit att det bästa vore om tester genomförs rutinmässig när ett barn föds så blir det inget tjafs. Givetvis är det bäst att diskutera såna frågor så tidigt som möjligt. Men det är inte alltid det görs, bla pga av att många män är rädda för reaktionen de kommer få.

    Din analys av problematiken och din slutsats om vilka prooblemen är är en aning vinklad eftersom du lägger problemet på mannen och inget på kvinnan, du skriver att ett problem är att mannen känner sig osäker, och det andra att mannen borde välja rätt tidpunkt men du missar tex att ta med varför kvinnan öht ska känna sig anklagad över att mannen oxå vill var osäker, för bevlisligen finns det ju många kvinnor som inte tolkar det så. För om man inte väljer att tolka det så så kvittar ju tidpunkten då frågan ställs.

    Jag förstår absolut varför du menar med otrovligheter, men jag tycker att diskussioner kring vad var och en av oss tycker om hur andra skriver är totalt ointressant och irrelevant.


    Fast då är det ju inte problemet utan orsaken till problemet som du är ute efter. Det finns väl en ordak till mannens peoblem också.

    Men självklart var det förenklat, det finns ju många fler potentiella problem i situationen. Jag valde ut dessa för att ge exempel på hur man kan hantera situationen som uppstår på ett lösningsorienterat sätt som du menade att du gjorde. Jag anser att det är mer lösningsorienterat att utgå från verkligheten (att många människor blir ledsna i den situationen) än att utgå från hur man önskade att situationen var. Det var syftet med det inlägget.

    Varför man blir ledsen har jag ju förklarat massa gånger tidigare i tråden och det tror jag inte jag kan förklara mer. Det är ju det jag ägnat större delen av tråden åt att försöka förklara. Du har ju nu också sagt att du förstår, så du behöver jag ju inte försöka förklara mer. Folk kommer ju inte sluta tycka attsåna situationer är jobbiga bara för att du anser att de borde det.

    Vad gäller sina otrevligheter handlade det alltså om att du menade att du visst förstod varför folk blir ledsna i nämnd aituation. Jag tycker att det är bra att du förstår men tycker inte att det är konstigt att jag uppfattade att du inte förstod eftersom jag dels tror att du rakt ut skrivit att du inte förstår och dels uttalat dig väldigt nedlåtande om de som blir ledsna. Dvs tydliga tecken på att du inte förstår. Syftet var inte att diskutera vad var och en tycker om hur den andra skriver, utan att förklara varför jag (enligt dig felaktigt) uppfattat att du inte förstod varför folk blir ledsna. Jag ville förklara det eftersom du menade att jag fattat fel (och då egentligen diskuterat totalt i onödan enligt mig).
Svar på tråden Om mannen kräver faderskapstest?