Hur vet man när det är dags att gå?
Hejsan!
Trodde aldrig jag skulle vara i sitsen jag är i, har alltid värderat ?kärnfamiljen? högt, men är nu väldigt förvirrad.
Det känns som att jag tappat mina känslor för min sambo (och pappan till vår 3-årige son). Vi är sams och han är en snäll och trygg man och pappa på alla vis men.. vi har det så tråkigt ihop. Beror säkert på mig också, men efter många år av att sakta men säkert prioriterat bort mig själv och vad JAG känner har det gått såhär långt nu.
Jag har under många år önskat att han gav mig mer KÄNSLOR och engagemang på nått sätt. Han är väldigt praktisk och ordningssam. Och det känns som att vår relation alltid varit just praktisk. Han var nydumpad när vi träffades och vi upplevde aldrig den där spänningen, och HETTAN det ska vara i början. Han var osäker under lång tid och vi blev ihop mer o ner successivt typ.
Men han säger nu (efter 9 år ihop) att han älskar mig över allt på jorden.
Till saken hör att jag under de senaste åren omedvetet haft ögonen öppna för andra. Jag jämför andra män som verkar mer spontana, varma och roliga med honom. Jag har dessutom även fått känslor för en annan det senaste året som ställt allt på sin spets. Jag tänker ofta på honom, på hans sidor som jag så länge saknat hos min man, som får mig varm och glad.
Är jag lycklig? Jag vet inte själv...
För om man hade lämnat, hur skulle det bli då? Sälja vår gård... flytta till lägenhet. Riva upp livet för vår son.., så mycket som offras, bara för att jag inte är KÄR längre. Men det kanske är så som det ska vara, bara att jag inte ser skogen för alla träd, typ.
Är folk kära i varann efter 9 år? Jag kanske är naiv. Hjälp mig!!