Inlägg från: Anonym (plopp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (plopp)

    Mormor tar över mitt barn?

    Jag känner att jag måste vara kärringen mot strömmen här. Dottern har ingen pappa. Är det verkligen så klokt att beröva henne hennes nära relation med morföräldrarna?

    Det är normalt att hon beter sig värre med dig än med sina morföräldrar. Även om hon spenderar mycket tid med dem så är du trots allt hennes mamma. Det vet hon. Och du är den hon är tryggast med och den som hon bäst vågar leva ut sin trotsålder med.

    Tycker du att hon lever rövare mer än andra barn? Om du skulle jämföra med skilsmässobarn som byter hem varje vecka? De brukar ju också bli jobbiga i samband med byten.

  • Anonym (plopp)

    Jag är också ensamstående. När barnet var litet var hen supermycket med morföräldrarna (mina föräldrar) och fortfarande en hel del. De gör inte saker och ting på mitt sätt vilket gör mig galen ibland. Typ ger godis varje dag etc. Vill inte micromanage mina föräldrar, de är ju ändå vuxna människor. Tycker att vill jag ha det på exakt mitt sätt så får jag lov att ta hand om mitt barn helt själv. Men det vill jag ju inte. Det skulle vara en tragedi för främst barnet. Men har fått slut på det värsta genom att prata med dem gång på gång och faktiskt tyvärr vid något enstaka tillfälle genom att ställa ultimatum.

  • Anonym (plopp)
    Anonym (Förbjud mormor) skrev 2020-09-08 13:32:16 följande:

    Kapa umgänget mer mormor för en tid framöver.

    Det gjorde jag när hon tog över - nu kanske som ses fem min om året Max. Så oroligt skönt att själv få bestämma allt som rör ens barn


    Fy fan vad ego!

    Förhoppningsvis ligger det någon sorts psykisk ohälsa hos mormor bakom som gör henne olämplig som mormor. Annars är det bara elakt mot barnet.
  • Anonym (plopp)
    Anonym (Tina) skrev 2020-09-07 23:13:41 följande:

    Har en dotter på 4 år som morföräldrarna tagit väldigt mkt hand om sen start pga att jag blev ensamstående tidigt. Dom har haft henne nästan på halvtid. Dom har en väldigt nära relation

    Varje gång hon kommer hem från mormor skriker hon, slåss , svär, ibland gråter o säger att hon inte vill vara med mig...

    Efter en tid när hon varit hemma lugnar hon ner sig o lyssnar o e snäll o go. Men detta händer Varje gång och ibland får hon otroliga utbrott o nästan panik när morföräldrar ska åka hem efter ett besök eller när jag hämtar .

    Det räcker med att dom bara e i närheten så får hon direkt en attityd o gapar o skriker o blir helt förändrad.. sen ofta när hon e hos dom o jsg tex jobbar så ringer jag ofta video chatt för att prata med henne men ofta skriker hon att hon inte vill prata med mig..

    Känner mig ledsen o orolig över detta beteende,. Undrar om morföräldrar eller jag gör något fel?

    Vet att hon har det mkt friare där o blir bortskämd utan min vetskap. Inga regler eller rutiner, virket jag pratat om många ggr men de respekteras inte..

    Någon som har nån idé vad detta beror på?

    Kan tillägga att min mamma säger att min dotter e som hennes egna vilket jag inte tkr om , hon e oxå involverad i exskt allt vad gäller min dotter.. hon e där istället för pappan som hon inte känner..


    Du kan sätta upp gränser. Inte ta med henne på utvecklingssamtal i förskolan eller till läkaren. Förutsatt att du klarar av det själv kan du ta hand om sådana föräldragrejer på egen hand. Du behöver inte mammas tillåtelse för vilken vårdcentral du väljer.

    Du kan också låta din dotter vara på förskolan när du jobbar. Kan vara bättre för hennes utveckling att umgås med andra barn och pedagoger. Om du jobbar mycket kan morföräldrarna ha henne ibland eller hämta henne tidigare från förskolan.

    Sedan kan du satsa på ditt eget föräldraskap och bli den bästa mamman du kan vara. Det är svårt att vara ensamstående förälder och det är svårt att orka lika mycket som två föräldrar men man kan alltid bli bättre. Själv gick jag en föräldrautbildningskurs via kommunen/socialtjänsten som faktiskt hjälpte.

    Det blir rätt rörigt när morföräldrarna är för insyltade men det har en massa fördelar också. Barnet får andra vuxna att ty sig till. Och man får avlastning som förälder så att man kan rå om sig själv också ibland.
  • Anonym (plopp)
    Anonym (Förbjud mormor) skrev 2020-09-08 14:50:18 följande:

    Nä men kanske är det viktigt för de vuxna i familjen, de som bestämmer.


    Som vårdnadshavare har man lika stort ansvar för sitt barn som för sig själv.
  • Anonym (plopp)
    Anonym (Förbjud mormor) skrev 2020-09-08 15:54:08 följande:

    Fast om föräldrarna inte mår bra, så gör inte barnet det heller


    Du har en poäng men det måste finnas en balans. Om mamman mår dåligt av mormor så behöver de kanske inte ses varje dag utan istället bara en gång i månaden. Man kan också fixa och trixa så att barnen kan träffa morföräldrarna utan att mamman behöver träffa dem. Skilda föräldrar gör sånt hela tiden, typ byten på förskolan. Man kan ju vänta utanför i bilen. Etc.
  • Anonym (plopp)
    Anonym (Förbjud mormor) skrev 2020-09-08 16:30:41 följande:

    Jo fast nu vill ingen av föräldrarna att mormor ska vara en del av barnen liv och att råka träffas fem min på Ica om året är FÖR MYCKET redan de. Så det finns liksom ingenting att diskutera


    Vad är det för fel på mormor?
  • Anonym (plopp)
    Anonym (Förbjud mormor) skrev 2020-09-08 17:27:15 följande:

    Hon är som en blodigel, tjatar att får träffa barnen ska komma med presenter fast man säger ifrån. Bjuder in sig själv i ens liv fast vi tydligt visat hur VI vill ha det


    Låter som en helt fruktansvärd mormor. Förstår verkligen att du sagt upp kontakten med henne och inte ens låter dina barn träffa henne
Svar på tråden Mormor tar över mitt barn?