Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn

Ja tiden går ju så sakta! Kunde inte hålla mig längre. Nej det är ju sant, får testa igen om några dagar :)

En fråga till er alla, köpte ni hem graviditetstest direkt när ni började försöka (för att ha ifall ni ska testa den)?

Jag har inte ens vågat köpa hem några test för jag tycker att allt är så overkligt och har längtat i sååå många år. Är dessutom rädd för att göra killen extra nervös med gravtest hemma, haha!!

För min del är det kört för denna månad... Mensen kom idag. Känner mig helt förstörd. Nåväl, blir att vara ledsen en stund och sen pigg och glad inför nästa försök. Hoppas det går bättre för er andra!

Det låter bra! Kanske ska ta och beställa hem några test. Nu är det i alla fall 22 dagar sedan jag slutade med ppiller. Får se vad som händer :D

Är det bara jag som är sönderstressad av att hänga här men samtidigt är det skönt också att prata med andra i samma sits.

Väldigt stressande för mig iallafall att gå in och kolla stup i kvarten om någon skrivit. Blir nästa arg på min sambo för jag tycker han stör mig. Men han är väl snart jättetrött på mig för det enda jag tjatar om, med gråten i halsen är att jag är så ledsen över detta.

Vilken jobbig situation. Vi alla här förstår din känsla! Det är okej att tycka att det känns jobbigt. 

Åh, så har jag också känt många gånger. Man vill inte vara missunnsam, men det är svårt att låta bli när folk i ens närhet får fler barn när man själv försöker med sitt första. Kan känna likadant när jag läser i andra trådar här på FL, när folk plussar vid syskonförsök. Roligt för dem såklart, men det gör ont i hjärtat. Skönt med den här tråden, där vi alla är i samma sits på det sättet. <3

Som andra har skrivit - vi alla här förstår precis vad du går igenom! Det är hemskt jobbigt. Fortsätt kämpa och försök sysselsätta dig med annat. 

Ååh jag förstår precis, Soff. Ibland har man dagar som känns tyngre och där tårarna inte vill sluta, men det är okej och vi är fler med dig som känner likadant. Jag tycker absolut inte att det handlar om att du är missunnsam, men man kan inte alltid gå omkring leende och glad utåt när man känner sig ledsen och nedslagen inuti.

Jag hade en sån dag igår då min mens kom och vi egentligen hade planerat att träffa min sambos kompisar som precis fått sitt tredje barn och jag kände bara...nej jag kan inte träffa dem idag för de frågar alltid "när är det er tur att skaffa en liten då?" och jag kommer att vara jättedåligt sällskap just nu. Så min sambo pysslade om mig, kramade mig massor och bokade om bebisträffen till nästa söndag istället. Man får vara ledsen, och jag tror och hoppas att vi kommer att få våra efterlängtade barn till slut