Nu får han byta jobb eller ändra umgänge till varannan helg.

Helt ärligt så tror jag inte att man kan nå fram till vissa män. För dem kan jobbet vara en livsstil som de verkligen lever för och de skulle gå under om de tvingades avsluta sin livsdröm.
Ta bara alla lantbrukare exempelvis. Inga 7-16 jobb med 5 veckors semester där inte.

Har själv lämnat en arbetsnarkoman, men väntade ändå tills barnen var så pass stora att jag visste att de skulle klara sig pappaveckorna och även med vetskapen om att deras farfar som de bor granne med är en ypperlig människa på att förse dem med mat och även skjuts dem om de behövt det. Man kan nog knappast ha en bättre farfar än vad barnen har faktiskt 

Självklart har pappans eviga jobbande påverkat barnen då de själva sagt att de litar på mig, vet vart de har mig och att jag alltid finns där för dem. Skulle jag exempelvis bli sen från jobbet så vet de att jag ringer och talar om det för dem direkt.
Pappa kommer och går som han vill och hör inte av sig. Yngsta hade ett sanslöst kontrollbehov av pappa drygt första halvåret efter att jag flyttat. Han var som ett frimärke och skulle sova hos pappa, vara med pappa hela tiden och de veckor han var hos mig var han tvungen att ringa pappa och kontrollera honom flera gånger per dag vad han pysslade med osv.
Pappan kör numera med klassikerna att överösa dem med märkesprylar osv. för att kompensera sin frånvaro.

 

Han kommer inte ställa in resan utan då blir det väl bråk med mamman och då ska vi sen ha två veckor i rad för att kompensera henne och hela poängen försvinner. Jag har gjort det där så ofta och det funkar inte här.

Göra slut? Det är en bra fråga för jag lever nästan som ensamstående redan och ska ärligt talat säga att mycket har handlat om honom i den här relationen och jag har fått ge avkall på så mycket. Vi får se men jag är inte rädd över att bli singel, så kan jag säga. Är så trött på män!

Har sagt det. Ska hans barn vara här så får han inte åka men eftersom han tänker åka så får hans barn snällt vara hos sin morsa. Min man säger att jag är helt sjuk som kräver det här.

Han verkar inte fattat att har man tre barn så kräver det uppoffringar.

Han kanske inte kan ha den typen av jobb när han har småbarn och en krävande tonåring.

Herregud, majoriteten morsor anammar ju detta. Går ner i tid, byter jobb, avstår kickoffer och aw:n. Varför skulle män inte behöva göra detsamma?!

Det sjuka är inte att du ska ta hand om hans barn. Det sjuka är att han inte prioriterar familjen över jobbet.

Han är förälder. Han får lösa det.

Annars får han väl fixa en barnvakt den store kan åka till? Intensitet bekymmer

Så han vägrar byta jobb ens för sina barns skull?

Tycker han själv att det känns bra att vara borta från dem så mycket?

Jag fick en varning av familjelivs moderator för att jag skrev:

Du har rätt. Exakt samma upplägg men då hade mannen avblåst en flytt. Han vägrade för att hans son sen tidigare absolut ville bo i stan och enbart sökt gymnasium där. Dög inte för sonen att bo hos morsan. Hon kastade ut honom så han fick bo hos sina föräldrar med sin tonårsson. Helt klart samma TS."

Det var tydligen provocerande?

Han är konflikträdd och han väljer att ta konflikten med mig istället för med henne och jag vet att hon har hållit på och sagt att ska hon ha barnet några dagar extra så ska han betala henne pengar. Det är riktiga pellejönsar.

För att göra en lång historia kort om boendet så bodde vi bättre innan men min mans ekonomi kraschade av olika orsaker som jag inte orkar gå in på så sålde vi och fick den här lägenheten som en mellanlandning eller hur man säger. Nu har vi byggt upp vår ekonomi igen och jag hade gärna velat flyttat redan igår men han vill bo kvar och spara ihop ännu mer kapital så vi kan köpa nåt ännu bättre.

Det är rätt av dig TS att du inte tar ansvar för din makes tonårsbarn under de dagar då din make är bortrest på kick off. Tonårsbarnet får vara hos sin mamma när inte pappan kan vara på hemmaplan och ta ansvar. Att mannen vägrar detta.. alltså det här är så typiskt män som har barn sedan innan! Jag har själv varit med om detta och dessa män vill liksom ha kakan och samtidigt äta den. Dom vill ha sitt barn från tidigare relation boende hos sig på halvtid (för att slippa betala underhåll) men dom är inte beredda att lägga ned den effort som krävs när man har sitt barn på halvtid, utan denna effort ska den nya kvinnan lägga ned tycker dom. Det är väl ett jättebra förslag att tonåringen bor hos sin mamma en tid och bara är hos er varannan helg :) Stå på dig TS!!!

Har läst alla TS inlägg och tycker du låter klok och som att du försökt på många bra sätt, men jag fattar helt att det är för mycket.

Jag fastnade i ovan. Du kanske ska förklara för honom, inte som ett hot utan för att försöka få honom att förstå, att så som han beter sig så tar han dig mot en punkt när den enda rimliga slutsatsen är att separera. Om ni skulle vara separerade nu skulle du inte behöva ansvara för hans barn när han ändå är bortrest jämt och det skulle vara upp till honom att ta diskussione med ex osv.