Arbeta som lärare

Jag fastnade vid din mening "Jag vill verkligen ha ett normalt måndag-fredag 7-16 jobb." Då kan jag verkligen INTE rekommendera lärarjobbet. Jag har jobbat som lärare i grundskolan länge nu och jag vet att jag under tio månader om året jobbar så gott som 6 dagar i veckan, inte fysiskt på jobbet men psykiskt i huvudet. Har jag tur slappnar jag av från fredag kl 14 till söndag morgon. Sen bearbetar och planerar hjärnan. Ansvaret du har som lärare och engagemanget du säkerligen får för din elever gör att du jobbar långt mycket mer än "normalt måndag-fredag 7-16 jobb". Däremot om du verkligen verkligen vill jobba med barn (för vill är avgörande och bör vara ledande mer än att du vill ha ett "normalt måndag-fredag 7-16 jobb") så testa att vicka inom förskolan. Arbetstiden påminner mer om 7-16 jobben med semestertjänst och du arbetar i ett arbetslag mer än som lärare i grundskolan.

Hej!

Ta och vikariera några gånger på olika skolor först.

Jag skulle aldrig rekommendera någon att läsa till lärare idag. Jobbet är tungt och lärare är det sista man är.

Elever idag är inte kloka, många av dem, och mina egna barn skulle jag aldrig låta läsa till lärare. Föräldrar idag är sjuka i huvudet och Sveriges elever är de mest lättkränkta barn och ungdomar som finns. De mår skitdåligt också, antagligen för att de inte klarar av motgångar eller hur man ska hantera sådant. Var och varannan har diagnoser fast det i många fall handlar om avsaknad av uppfostran hemifrån. Jo, så är det, men vissa föräldrar klarar inte av att inse det. Man är inte per automatik otrevlig och vidrig för att man har en diagnos. Mina barn skall läsa en utbildning som ger pengar och frihet. Inte slaveri.

Jag jobbar själv som lärare och skulle hellre göra annat, men vet inte vad. Eleverna älskar mig av någon anledning, men jag vill bara bort.

Som förälder förstår jag dig verkligen. Jag fattar inte hur lärarna står ut med både jobbiga elever och föräldrar. Jag lärde mitt barn att visa respekt för lärarna och den tid de lägger ner på att planera lektionerna men det verkar nästan suspekt för en del föräldrar.

Jag har suttit på föräldramöten där föräldrarna beter sig som trotsiga barn och ifrågasätter allt läraren säger utan att fundera över vilket ansvar barnen och föräldrarna själva har för t.ex. stök i klassrummet. När jag påpekade att ordningen i klassrummet börjar i hemmet och att det talas för lite om hur barn ska bete sig mot lärarna såg de flesta andra föräldrar ut som fågelholkar. Egenansvar anyone?

Jag funderade på att bli lärare själv ett tag men min mor som jobbade som lärare ett halvt liv avrådde mig. Hon ombildade sig för att hon inte orkade med sådant jag beskriver ovan.

Däremot kan jag tänka mig att det är kul att jobba på en skola där ambitionsnivån är hög och ledningen vettig eller på en mysig liten byskola, även om de tyvärr försvinner i snabb takt.

Heder åt alla lärare som orkar och trivs med sitt arbete men, som andra redan har påpekat, borde TS vikariera först. Jag gjorde det under en period i ett s.k. socialt utsatt område och det var tillräckligt för att få mig att tänka om.

Alltså, nej! Bara nej! En lärare ska inte LEDA sina elever.

En lärare ska stötta och introducera - barn leder sig själva utifrån sina egna personligheter och preferenser.

Det är väl det som är ledning? Leda mot lärande. Leda eleven till att förstå hur just hen tar till sig kunskap och själv kan skaffa sig kunskap utifrån sin personlighet och preferenser.

Jag har jobbat i skolan i över ett decennium. Legitimerad och behörig för alla årskurser och gymnasiet. Jag är fruktansvärt trött på skiten. Jobbar på grundskola just nu, dessutom i en förort med massor av problem och skolan är därefter men på de bättre skolorna jag jobbat på tidigare är det egentligen lite samma saker jag stör mig på.

Man är lärare allra minst, man är polis, ordningsvakt, kurator, psykolog, städare, administratör och syndabock. Det är det man är och det förföljer en under dygnets alla timmar. Inget 7-16 och lönen är inte vad den bör vara med allt som ingår. Arbetslaget är splittrat och chefen förstår sig inte på vad vi lärare faktiskt ska jobba med. Dubbelarbete dignar jämt och ständigt över en till ingen nytta.

Men prova om du vill, du kan ju ha tur på många fler sätt än vad jag har. Jag har bara blivit bitter genom åren och söker efter något annat ni. Vad vet jag inte ännu men jag vill bara bort.

Jag har jobbat i skolan i över ett decennium. Legitimerad och behörig för alla årskurser och gymnasiet. Jag är fruktansvärt trött på skiten. Jobbar på grundskola just nu, dessutom i en förort med massor av problem och skolan är därefter men på de bättre skolorna jag jobbat på tidigare är det egentligen lite samma saker jag stör mig på.

Man är lärare allra minst, man är polis, ordningsvakt, kurator, psykolog, städare, administratör och syndabock. Det är det man är och det förföljer en under dygnets alla timmar. Inget 7-16 och lönen är inte vad den bör vara med allt som ingår. Arbetslaget är splittrat och chefen förstår sig inte på vad vi lärare faktiskt ska jobba med. Dubbelarbete dignar jämt och ständigt över en till ingen nytta.

Men prova om du vill, du kan ju ha tur på många fler sätt än vad jag har. Jag har bara blivit bitter genom åren och söker efter något annat ni. Vad vet jag inte ännu men jag vill bara bort.

Nej. Absolut inte.

Då tycker vi olika och tolkar förmodligen kunskaps- och fostransuppdraget olika.

Jag skulle inte rekommendera någon att ta lån för att arbeta inom skolan idag. Jag avslutade förra veckan med att bli kallad jävla psykopatkärring för att jag bad en elev lägga bort mobilen. Det var droppen på en vecka som inneburit fysisk och psykisk utsatthet, elever som kastat saker på mig, kallat mig diverse kränkande tillmälen och huggit mig med en penna som innebar att jag lämnade lektionen blodig. Nu sitter jag här och ska planera för ytterligare en vecka och magen knyter sig redan.