Forum Barn 6-12 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Varför räknar Skilda föräldrar kronor och ören?

    Tis 15 sep 10:43 Läst 0 gånger Totalt 18 svar
    Tis 15 sep 10:43

    Efter att ha läst en del på familjeliv har jag börjat fundera om man ändrar inställning till sina barn efter en skilsmässa, och isåfall varför.
    Det verkar inte vara ovanligt att man vill göra avdrag på underhåll för att man haft sina barn ett par dagar extra. Det tjafsas om vem som betalat cykel, mest julklappar osv. 
    Vi ger ju saker till våra barn för att vi VILL och älskar att se dem glada. Att ha barnen extra är väl fantastiskt? Varför tänker man att det kostade 175 kr?
    Kan någon förklara?

  • Tis 15 sep 11:06 #1

    Jag tror ju inte att det handlar om relation till eller känslor till barnet, utan till exet.

  • Tis 15 sep 11:13 #2

    Ja, men då straffar man alltså sina barn för att man är bitter på sitt ex? Jag menar när barnet har för små stövlar och man VÄGRAR att köpa nya för att det är exets tur. 
    För mig låter det här så konstigt. Vi köper ofta saker till våra barn bara för att vi vill. 

  • Tis 15 sep 11:15 #3

    Det handlar ju oftast om att det finns en konflikt mellan föräldrarna och att man använder barnets rättigheter till att komma åt den andra föräldern. Tex genom avdrag på underhåll, inköp av julklappar etc

  • Tis 15 sep 11:18 #4

    Eller så är det för att om man är två sammanboende föräldrar och den ena köper stövlar så kan den andra köpa mat/hushållsartiklar mm till hemmet. Är man ensam behöver man köpa både stövlar och andra saker. Tänker inte att det nödvändigtvis är i konflikt med exet, det är bara mer pengar som ska ut om man är ensam.


    ♥ V 2007♥A 2009 ♥
  • Tis 15 sep 11:53 #5

    Fast detta fenomen verkar ju inte alls bara finnas hos dem som har taskig ekonomi. Det blir en löjlig principsak. Det verkar som att glädjen att ge sina barn tex en ny begagnad cykel existerar. Om inte exet betalar hälften så blir det ingen cykel typ.

  • Tis 15 sep 12:08 #6 +1

    En stor grupp av de som lever i ekonomisk utsatthet är just ensamstående föräldrar. Då kan 175 kronor vara nog så betungande. Istället för att förfäras av klagandet bör man förfäras av hur väldigt lite pengar som kan stjälpa en familjs månadsbudget.

  • Tis 15 sep 12:20 #7 +1

    Jag tror många ensamstående har väldigt snäva ekonomiska marginaler, as simple as that.

  • Tis 15 sep 12:25 #8
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 11:53:47 följande:

    Fast detta fenomen verkar ju inte alls bara finnas hos dem som har taskig ekonomi. Det blir en löjlig principsak. Det verkar som att glädjen att ge sina barn tex en ny begagnad cykel existerar. Om inte exet betalar hälften så blir det ingen cykel typ.


    On man ständigt är den som köper cyklar, ytterkläder, sportutrustning mm, medan man vet att den andra föräldern egentligen har råd men bara vägrar/struntar i det, så förstår jag om man lackar ur till slut. Även om man har ok ekonomi själv, så själva kostnaden inte är problemet. Särskilt om grejer dessutom "försvinner" hos den andra föräldern, så man är inne på tex 3e paret stövlar för säsongen.
  • Tis 15 sep 12:29 #9

    Ja, så kanske det är. Men lite mat 3 dagar extra på en månad? Det kostar ingenting!
    Jag känner många ensamstående. De sitter inte hemma och käkar blodpudding på sin barnfria vecka för att kunna unna sitt barn det den behöver Utan passar på att gå ut med vänner osv. Sedan piper man över några extra varmkorvar veckan efter liksom.

  • Tis 15 sep 12:35 #10
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 10:43:23 följande:

    Efter att ha läst en del på familjeliv har jag börjat fundera om man ändrar inställning till sina barn efter en skilsmässa, och isåfall varför.
    Det verkar inte vara ovanligt att man vill göra avdrag på underhåll för att man haft sina barn ett par dagar extra. Det tjafsas om vem som betalat cykel, mest julklappar osv. 
    Vi ger ju saker till våra barn för att vi VILL och älskar att se dem glada. Att ha barnen extra är väl fantastiskt? Varför tänker man att det kostade 175 kr?
    Kan någon förklara?


    Hur menar du att det skulle förändra inställningen till barnen? 

    Det handlar inte alls om barnen, det handlar om att man är två som ska bidra, precis som när man levde tillsammans. En del har svårt att komma överens när man inte längre lever tillsammans. 

    En del har så låg inkomst/arbetslös/sjukskriven etc, så att man måste ta tillvara på varje krona (för barnets skull!), då måste man vara noga så att den andra föräldern betalar sin del. 

    Sedan finns det en del föräldrar som "smiter" från sitt ekonomiska ansvar efter en skilsmässa. Jag har en vän vars ex inte betalat barnomsorgsavgiften på 6-7 år trots att barnen bott varannan vecka. Min kompis har fått betala allt hela tiden för annars hade barnen ju förlorat sina platser. Det handlar inte om några futtiga hundralappar extra för en julklapp. I min kompis fall handlar det om över 50.000 som han är skyldig henne, men han säger bara att det inte är hans ansvar att betala (vår kommun vägrar dela upp räkningarna på två hushåll, ifall du undrar varför han inte betalat, räkningarna har stått i hennes namn). 
  • Tis 15 sep 12:36 #11 +1
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 12:29:55 följande:

    Ja, så kanske det är. Men lite mat 3 dagar extra på en månad? Det kostar ingenting!
    Jag känner många ensamstående. De sitter inte hemma och käkar blodpudding på sin barnfria vecka för att kunna unna sitt barn det den behöver Utan passar på att gå ut med vänner osv. Sedan piper man över några extra varmkorvar veckan efter liksom.


    Men så bra att du löst hela ekvationen då. Skriv en bok och ge till alla skilda så löser sig allt ska du se. 
  • Tis 15 sep 12:37 #12
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 12:29:55 följande:
    Ja, så kanske det är. Men lite mat 3 dagar extra på en månad? Det kostar ingenting!
    Jag känner många ensamstående. De sitter inte hemma och käkar blodpudding på sin barnfria vecka för att kunna unna sitt barn det den behöver Utan passar på att gå ut med vänner osv. Sedan piper man över några extra varmkorvar veckan efter liksom.
    Många saknar ekonomiskt sinne, så enkelt är det.

    Idag ska alla kunna hantera sin ekonomi, ska kunna prioritera exakt "rätt" så att ingen någonsin kommer att ha en åsikt om det. Mångt långt ifrån alla kan den där balansgången.
  • Tis 15 sep 14:16 #13
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 11:13:32 följande:

    Ja, men då straffar man alltså sina barn för att man är bitter på sitt ex? Jag menar när barnet har för små stövlar och man VÄGRAR att köpa nya för att det är exets tur. 
    För mig låter det här så konstigt. Vi köper ofta saker till våra barn bara för att vi vill. 


    tyvärr ja.. har svårt att förstå det själv.. mina barn bor heltid hos mig, träffar sin pappa när dom vill, jag betalar allt för dom, får inget underhåll. jag köper även saker till hans yngre barn när dom behöver nått. för mig handlar det om barnen först, har jag råd så gör jag det gärna. men en del är för sårade och arg för att kunna se det.
  • Tis 15 sep 17:17 #14
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 12:29:55 följande:

    Ja, så kanske det är. Men lite mat 3 dagar extra på en månad? Det kostar ingenting!

    Jag känner många ensamstående. De sitter inte hemma och käkar blodpudding på sin barnfria vecka för att kunna unna sitt barn det den behöver Utan passar på att gå ut med vänner osv. Sedan piper man över några extra varmkorvar veckan efter liksom.


    Nja, riktigt så enkelt är det nog inte. Barn ska ha mat, ja, men de ska också tas om hand, hämtas och lämnas, skjutsas till fritidsaktiviteter och kompisar. Man läser läxor, frågar om skoldagen, lagar middag, städar mm mm.

    Kanske har man ett upplägg där man jobbar mer när man inte har barnen, eller så snålar man in på mat och bensin för att ha pengar till det när barnen kommer. Andra föräldrar kan ha svårigheter med att klara av att hantera logistik och engagemang ens på halvtid.

    Det du ser utifrån är förmodligen sällan hela bilden.
  • Tis 15 sep 17:51 #15
    Mandelskorpan skrev 2020-09-15 17:17:56 följande:
    Nja, riktigt så enkelt är det nog inte. Barn ska ha mat, ja, men de ska också tas om hand, hämtas och lämnas, skjutsas till fritidsaktiviteter och kompisar. Man läser läxor, frågar om skoldagen, lagar middag, städar mm mm.

    Kanske har man ett upplägg där man jobbar mer när man inte har barnen, eller så snålar man in på mat och bensin för att ha pengar till det när barnen kommer. Andra föräldrar kan ha svårigheter med att klara av att hantera logistik och engagemang ens på halvtid.

    Det du ser utifrån är förmodligen sällan hela bilden.
    Själv är jag alltid förälder. 365 dagar i veckan oavsett var mina barn befinner sig. Mina barn är äldre tonåringar och vet jag att dom är på fest någonstans så avstår jag att dricka infall något händer. Att man jobbar mer eller planerar annat på sina barnlediga dagar förstår jag. Det är mer att man förnekar barnen nödvändiga saker eller vill göra avdrag på underhåll för enstaka dagar som jag vänder mig emot. 
  • Tis 15 sep 19:14 #16
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 17:51:58 följande:

    Själv är jag alltid förälder. 365 dagar i veckan oavsett var mina barn befinner sig. Mina barn är äldre tonåringar och vet jag att dom är på fest någonstans så avstår jag att dricka infall något händer. Att man jobbar mer eller planerar annat på sina barnlediga dagar förstår jag. Det är mer att man förnekar barnen nödvändiga saker eller vill göra avdrag på underhåll för enstaka dagar som jag vänder mig emot. 


    Det där med avdrag för enskilda dagar känns enbart som det är för att krångla och göra livet besvärligt för exet.
  • I förrgår 08:44 #17
    Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 17:51:58 följande:

    Själv är jag alltid förälder. 365 dagar i veckan oavsett var mina barn befinner sig. Mina barn är äldre tonåringar och vet jag att dom är på fest någonstans så avstår jag att dricka infall något händer. Att man jobbar mer eller planerar annat på sina barnlediga dagar förstår jag. Det är mer att man förnekar barnen nödvändiga saker eller vill göra avdrag på underhåll för enstaka dagar som jag vänder mig emot. [/

    [quote=80647250][quote-nick]Törstiga tuppen skrev 2020-09-15 17:51:58 följande:[/quote-nick]Själv är jag alltid förälder. 365 dagar i veckan oavsett var mina barn befinner sig. Mina barn är äldre tonåringar och vet jag att dom är på fest någonstans så avstår jag att dricka infall något händer. Att man jobbar mer eller planerar annat på sina barnlediga dagar förstår jag. Det är mer att man förnekar barnen nödvändiga saker eller vill göra avdrag på underhåll för enstaka dagar som jag vänder mig emot. 


    Ja, det är klart man är förälder alltid även om 365 dagar per vecka låter ganska tufft, haha :)

    Mina barn bor heltid hos mig och jag har god ekonomi men jag ser ju skilda föräldrar i min omgivning som har det tufft ekonomiskt. Jag tror inte att bråk om pengar beror på att man ?ändrat inställning till sina barn? som du skriver i din trådstart. Jag tror att det ofta beror på snäva ekonomiska marginaler.

    Ett annat scenario som nog förekommer är att man retar upp sig på att exet ständigt smiter undan utgifter och lastar både praktiskt och ekonomiskt ansvar över på den andra föräldern. Att då vägra betala kan vara ett sätt att sätta press på exmaken eller ex-frun.
  • I förrgår 09:07 #18

    Jag har det helt tvärt om. 
    Om sonen behöver skor och köper jag skor så går pappan veckan efter också köper skor och då så så klart svindyra märkesskor och de vanliga skor jag köpt blir ståendes oanvända tills sonen vuxit ur dem. Inte så att han köper nästa par skor eller köper ett par skor innan jag köpt. Och han vill inte prata med mig så det är svårt att stämma av så simpla saker som kläder och skor...


    Pappan har gjort yngsta till märkestönt efter att vi skilde oss. Jag tänker inte hänga på den nycken utan vill pappan bränna tusenlappar på märkeskläder till barnen så är det upp till honom. Vilken 12-åring på en landsortsskola behöver en opraktiskt stor dunjacka för flera tusenlappar bara för att det står GANT på den? Inte ett dugg funktionellt för rörelse...
    Rid på vågen säger jag bara till barnen och mjölka så mycket ni kan ur situationen.

    Jag köpte i princip alla kläder och skor till barnen för min lön innan vi skilde oss och det kan jag göra nu med om det behövs, men inte märkeskläder för det köper jag inte ens till mig själv.


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll