Forum Barn 6-12 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min dotter får sådana utbrott för ingenting

    I förrgår 11:53 Läst 0 gånger Totalt 12 svar
    I förrgår 11:53

    Jag har en underbar men väldigt bestämd liten tjej som för det mesta är superglad MEN hon får sådana utbrott ibland och dessa är svåra att kontrollera.
    Dagen kan ha varit hur bra som helst men det kan räcka med att hon målar lite utanför en teckning eller en legobit inte passar där hon tänkt för att det på ren svenska ska ta hos i helvete.
    Hon blir aldrig aggressiv mot någon men hon kan slå mot sig själv, gråter hysterisk och vill direkt kasta eller förstöra det hon påbörjat. 
    Utbrotten kan hålla i sig allt från 10-30 minuter och under den här tiden vill hon vara ifred, vilket jag respekterar. Jag visar o talar om att jag finns men att när hon känner sig okej får hon komma o då kramas o gosar vi. 
    Hon kan oftast inte redogöra för vad som hänt men jag ser att det tär på henne och det är också jobbigt för mig som ensamstående mamma.

    Har ni några tankar eller råd om vad man kan tänka på? Jag vet ju inte ens varför hon blir så otroligt arg och ledsen. 

  • dummal­isa1
    Visa endast Nyregistrerad användare
(2020-09-14)
    I förrgår 12:13 #1 -1

    Säkert en entitet. Har du inte sett det är klippet på en liten pojke som skriker 8 timmar på ett flygplan? Det låter som att han är besatt av en demon och börjar göra till rösten, skriker och stör alla. Det är störande mini-demoner antagligen som påverkar din dotter . De kallas för impar

    Jobbiga känslor, vrede osv. är känslor som kan uppstå från ingenstans om dessa entiteter är i närheten. Barn blir frekvent utsatta men det är inte så farligt även om det kan vara lite läskigt. Nattskräck etc. bland yngre barn kan också ha med sånt att göra.

    Testa sätt på frekvensljud när din dotter får utbrott typ 432Hz och se om det hjälper .

  • I förrgår 12:21 #2 +1

    Det första du ska göra är att sluta nedvärdera hennes känslor. För oss vuxna är det kanske inte så farligt men i hennes värld kan det vara en katastrof! Bekräfta hennes känslor och visa förståelse, ge henne alternativa handlingssätt. T ex "Jag förstår att du blir ledsen när det inte går som du tänkt." Sedan kan du förklara att man blir bättre med träning och att hon borde försöka igen, åtgärda problemet eller vad det nu handlar om.

    Om hon däremot skadar sig själv eller andra måste du som vuxen gå in och stoppa henne. Då kan man inte visa hänsyn och bara lämna henne ifred. På samma sätt får du förklara att det är ok att vara ledsen eller arg, men man får inte kasta saker omkring sig, sparka eller slå osv och påpeka att hon ju gör sig illa, att det då är bättre att hon kommer till dig för en kram.

  • I förrgår 12:22 #3 +1

    Och med nedvärdera menar jag att du måste sluta kalla hennes orsaker för "ingenting", för det är det inte för henne.

  • I förrgår 16:18 #4

    Ibland kan ju barn ha så att säga innestående ilska, frustration eller andra känslor som sorg och så kommer alla känslor ut samtidigt när man blir arg på den där lilla legobiten.

    Min ena unge var ilsken och utåtagerande en kort period i skolan, det var en kort tid efter ett jobbigt dödsfall i familjen. Han var lite för liten för att hantera alla känslor, det kunde slå över av till synes trivial småsaker. Det gick i alla fall över.

    Men ?ingenting? i din dotters fall kan ju vara något annat än legobiten, fundera på om hon gått igenom något senaste året som hon kan ha upplevt som jobbigt. Kompisar som flyttat, nya barn i klassen, ny lärare? sånt som vi vuxna kanske tycker är småsaker kan vara väldigt stora och viktiga i våra barns värld.

  • I förrgår 17:25 #5

    Min dotter var en sån, som fick utbrott hela tiden. Så småningom diagnosticerades hon med ADHD, men det var en lång väg dit. Hon har också alltid haft det där självkritiska, ingenting dög, även om alla andra sa att det var jättebra. I tonåren hade hon en ätstörning och depression. Det är svårt att säga vad exakt man ska göra. Iofs så hade det nog gått bättre om hon hade fått diagnos och medicin tidigare, för då kunde hon släppa det där självkritiska mycket bättre. 

  • I förrgår 18:31 #6

    Hur gammal är dottern?

    Jag har själv två st döttrar med NPF och just denna för oss omotiverade ilska var ett tecken för mig. 

  • Idag 05:06 #7

    Det finns tester på nätet där du kan testa om din dotter är högkänslig, hsp. Bara ett personlighetsdrag som gör att de bland annat har svårare för att misslyckas. Om hon är det så är tipset att läsa på om hsp, tex Det högkänsliga barnet. Intressant bok även om hon inte är hsp.

  • Idag 05:35 #8
    AndreaBD skrev 2020-09-16 17:25:16 följande:

    Min dotter var en sån, som fick utbrott hela tiden. Så småningom diagnosticerades hon med ADHD, men det var en lång väg dit. Hon har också alltid haft det där självkritiska, ingenting dög, även om alla andra sa att det var jättebra. I tonåren hade hon en ätstörning och depression. Det är svårt att säga vad exakt man ska göra. Iofs så hade det nog gått bättre om hon hade fått diagnos och medicin tidigare, för då kunde hon släppa det där självkritiska mycket bättre. 


    Ja, är kvinna med ADHD och jag var likadan när jag var liten. 
    Min mamma tog mig till läkaren och hon fick höra att jag bara var ouppfostrad, så hon gick aldrig mer tillbaka.
    Fick diagnosen i vuxen ålder och det förklarar allt.
    Ilskan är ofta frustration.
  • Idag 07:47 #9
    Soffan15 skrev 2020-09-16 18:31:00 följande:

    Hur gammal är dottern?

    Jag har själv två st döttrar med NPF och just denna för oss omotiverade ilska var ett tecken för mig. 


    Hon fyllde sex år i augusti. 
  • Idag 07:50 #10
    Mortiscia80 skrev 2020-09-16 12:22:30 följande:

    Och med nedvärdera menar jag att du måste sluta kalla hennes orsaker för "ingenting", för det är det inte för henne.


    Jag förstår vad du menar men när jag skrev "ingenting" så försökte jag förklara att det inte krävs en större incident eller händelse för att hon skall bli så arg och frustrerad. 
    Jag har aldrig nedvärderat hennes känslor eller förnekat dem, jag försöker alltid sätta mig in i hur hon känner men när jag inte har någonting konkret att gå på är det inte alltid lätt att försöka hjälpa och stötta när inte alltid heller hon själv vet varför hon blir så arg. 
  • Idag 10:16 #11
    LillyL skrev 2020-09-18 07:50:10 följande:

    Jag förstår vad du menar men när jag skrev "ingenting" så försökte jag förklara att det inte krävs en större incident eller händelse för att hon skall bli så arg och frustrerad. 

    Jag har aldrig nedvärderat hennes känslor eller förnekat dem, jag försöker alltid sätta mig in i hur hon känner men när jag inte har någonting konkret att gå på är det inte alltid lätt att försöka hjälpa och stötta när inte alltid heller hon själv vet varför hon blir så arg. 


    Just det där ?ingenting? gör att jag tänker att det kanske ligger andra känslor från någon helt annan, tidigare jobbig händelse bakom som egentligen inte har att göra med det hon blir arg på i stunden. Men att alla känslor pyser ut samtidigt när något litet triggar.

    Har ilskan /utbrotten kommit nyligen eller har hon alltid varit så? Du har fått många bra svar om misstänkt ADHD mm. Men då borde utbrotten alltid funnits där, sen hon var liten.
  • Idag 10:22 #12
    LillyL skrev 2020-09-18 07:50:10 följande:
    Jag förstår vad du menar men när jag skrev "ingenting" så försökte jag förklara att det inte krävs en större incident eller händelse för att hon skall bli så arg och frustrerad. 
    Jag har aldrig nedvärderat hennes känslor eller förnekat dem, jag försöker alltid sätta mig in i hur hon känner men när jag inte har någonting konkret att gå på är det inte alltid lätt att försöka hjälpa och stötta när inte alltid heller hon själv vet varför hon blir så arg. 
    Så kan det vara även för vuxna, det är inte alltid lätt att sätta ord på varken sina känslor eller varför man har dem, men en kram är ofta bra i det läget :) Att man visar omtanke, medkänsla, stöttning bara genom att finnas där.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll