Anonym (Skild) skrev 2020-09-17 09:19:29 följande:
Vilken korkad kommentar, det är ju du som är verklighetsfrånvänd. På 7 år hinner mycket hända både med bostadens värdestegring och belåningsgrad. Det är absolut ingenting konstigt att börja med ett enklare boende och byta upp sig efter hand som man kan, vare sig man är ung, äldre, gift eller skild.
Nu hade trådstartaren inte denna möjlighet vilket är tråkigt men så gör många. Jag bodde på 55 kvm med mina tre barn direkt efter skilsmässan. Ett år bodde vi så. Det var trångt och bökigt men vi sparade pengar och kunde amortera hårt.
Idag har jag ett hus på 180 kvm, gammalt och slitet för att jag skulle ha råd med det, men i ett bra område och med bra tomt och bra utrymmen för barnen. I en Stockholmskommun. Barnen bor heltid hos mig.
Så kom inte och snacka skit om att jag skulle vara verklighetsfrånvänd. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara skild och ensamstående med barn. Man får spara, snåla och prioritera.
Jag förstår det resonemanget till viss del, jag gjorde ungefär så fast omvänt, dvs valde det boendet jag ville ha direkt istället för att byta upp mig successivt. Kanske var det fel väg men där jag bor ligger nästa nivå så att säga på ca 3-4 miljoner, det har jag inte. Vi uppskattar också en bra levnadsstandard, med aktiviteter, kläder och nöjen och går liksom precis runt. Barnet som uttryckte sig om missnöje har också en diagnos som tar tid vilket innebär att jag inte kan jobba heltid även om jag har ca 35 i lön.