• Anonym (Lisa)

    Soc och deras utrednngar

    Nu har jag tillbringat flera timmar med att se på olika dokumentärer och annat som har med soc och placeringar av barn.
    Soctanter som mal på om sina utredningar, ungdomar som inte ens kommer till tals trots att det handlar om deras eget liv.

    Ungar som skeppas mellan olika "hem", en tjej berättade att hon varit på 34 olika under tio år.
    Barn som tar livet av sig i sina fosterhem, en flicka som fick ligga och dö i dubbelsidig lunginflammation, hennes lungor ruttnade medans hon levde. Men hon togs inte till läkare.

    Utredarna väljer vad det tror på, det plockar ur det som passar bäst in i deras planer.

    Vet ni förresten hur lättmanipulerade soctanterna är? Hur man lätt kan ljuga ihop vad som helst, och att allt som sägs blir till sanning. Oavsett hur felaktigt det är?

    Jag skulle kunna skriva en hel  roman om detta men väljer att avsluta här, ska bli intressant att se vad ni andra tycker eller har för erfarnehet av social"tjänsten".

    Hoppas ni vill dela mer er av era erfarenheter. Jag tillåter anonyma svar så ni kan vara helt öppna.

  • Svar på tråden Soc och deras utrednngar
  • Anonym (Tara)
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 15:55:33 följande:
    Stackars, arma flicka. Fy fan så ledsamt det är.
    Och nu ligger hon på kyrkogården under en sten som inte ens hennes namn står på för att mamman inte har råd att gravera den. (Så var det iaf då när reportaget gjordes.)
    Mamman tyckte att kommunen kunde bekosta så flickan iaf får ett namn på sin begagnade gravsten, som skänkts av kyrkan. Annars hade hon inte fått en sten alls.

    Tack soc, jag hoppas ni är nöjda när ni mördade ett barn.
    Jag tror att kommunen nu faktiskt har kostat på sig en ordentlig sten till flickan.

    Hela fallet är så genomvidrigt att man helt förlorar förtroendet för myndigheter och rättsväsendet. Jag hoppas att Donia en dag, en vacker dag, får ordentlig upprättelse. Och att fostermamman blir dömd för mord eller åtminstone vållande till annans död. För hon är ju direkt ansvarig. Man kan ju inte ta betalt, mycket betalt dessutom, för att få ansvar för barns liv och så skiter man i dem totalt. Jävla kärring, jag hoppas hon får brinna i helvetet när hon själv dör sen. 
  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 17:07:00 följande:

    Ja, kanske.

    Oavsett så tycker jag att människor ska vara medvetna om detta.

    Spär det på rädslan, det får det göra det.

    Kanske kan det rädda någon ur socialens klor.


    Håller verkligen med dig om att det är djupt problematiskt om folk inte vågar söka hjälp för allvarliga problem av rädsla för att anmälas. Lösningen är dock inte att ta bort anmälningsplikten utan att människor får kunskap om hur vi jobbar. Att en miniminidel av vårt arbete går ut på att omhänderta barn och att en ännu mindre del är de fall som gått hemskt fel och uppmärksammas i media. Utan att 99% av vårt arbete handlar om frivilliga och efterfrågade insatser som familjer faktiskt blir hjälpta av och där de sedan kan leva vidare i fungerande familjer. Tyvärr så är det ju skrämselpropagande som den du sprider som gör att människor blir rädda. Du pratar om socialens klor, fast väldigt många människor faktiskt söker och får hjälp helt frivilligt som ger dem ett bättre liv. Du förmedlar inte en rättvis bild av hur det fungerar när du utgår från undantagen som gått fel.
  • hammarhajen
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 14:41:05 följande:
    Ja, jag vet att jag ser det negativa.
    För att sånt inte får hända!

    Folk anmäls till soc för en massa skitsaker och anmälningsplikten gör att människor t ex inte vågar söka för sin psykiska ohälsa för att de vet att det per automatik går en anmälan till soc om det finns barn i familjen.

    Jag vet att det är så, jag har genom jobbet en bekant som är psykolog och vi har pratat en hel del kring detta problem.

    Folk blir av med sina barn pga lögner. Och det är oacceptabelt.
    Sedan är det ju också skrämmande hur dålig samhällskunskap man kan ha som förälder. Socialtjänsten gör så mycket MER och ANNAT för att hjälpa en anmäld familj än att omhänderta barnen. Vilket man borde känna till. 

    Mår man dåligt psykiskt så att det går ut över barnen får man oftast stöd i hemmet, t.ex. med någon som avlastar och tar med barnen på aktiviteter, hämtar på skolan etc. Så att barnens vardag fungerar. 

    Man borde också känna till att dokumentärer, artiklar och annat kan vara hårt vinklade och att myndighetsanställda har tystnadsplikt, de kan alltså inte berätta allt de vet om en familj. De som gråter ut och har fått barnen "felaktigt placerade" enligt dem själva kan ha betydligt större problem än vad de själva berättar och soc FÅR inte berätta allt.
  • Anonym (Ångest)
    hammarhajen skrev 2020-09-20 17:53:37 följande:

    Sedan är det ju också skrämmande hur dålig samhällskunskap man kan ha som förälder. Socialtjänsten gör så mycket MER och ANNAT för att hjälpa en anmäld familj än att omhänderta barnen. Vilket man borde känna till. 

    Mår man dåligt psykiskt så att det går ut över barnen får man oftast stöd i hemmet, t.ex. med någon som avlastar och tar med barnen på aktiviteter, hämtar på skolan etc. Så att barnens vardag fungerar. 

    Man borde också känna till att dokumentärer, artiklar och annat kan vara hårt vinklade och att myndighetsanställda har tystnadsplikt, de kan alltså inte berätta allt de vet om en familj. De som gråter ut och har fått barnen "felaktigt placerade" enligt dem själva kan ha betydligt större problem än vad de själva berättar och soc FÅR inte berätta allt.


    Det där med stöd i hemmet och avlastning med barnen finns inte i min kommun kan jag säga. Jag har fått till mig att jag får köpa barnvakt och städning om det behövs. Alternativt söka boendestöd som kommer och peppar mig att diska typ (och absolut inte gör något praktiskt). Är du säker på att det finns? Eller är det något som fanns förr?
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Tara) skrev 2020-09-20 17:19:03 följande:
    Jag tror att kommunen nu faktiskt har kostat på sig en ordentlig sten till flickan.

    Hela fallet är så genomvidrigt att man helt förlorar förtroendet för myndigheter och rättsväsendet. Jag hoppas att Donia en dag, en vacker dag, får ordentlig upprättelse. Och att fostermamman blir dömd för mord eller åtminstone vållande till annans död. För hon är ju direkt ansvarig. Man kan ju inte ta betalt, mycket betalt dessutom, för att få ansvar för barns liv och så skiter man i dem totalt. Jävla kärring, jag hoppas hon får brinna i helvetet när hon själv dör sen. 
    Jag hoppas du har rätt, hon förtjänar den stenen det arma barnet. Hon förtjänade att leva, men socialen tog hennes liv.

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Soc.) skrev 2020-09-20 17:38:47 följande:
    Håller verkligen med dig om att det är djupt problematiskt om folk inte vågar söka hjälp för allvarliga problem av rädsla för att anmälas. Lösningen är dock inte att ta bort anmälningsplikten utan att människor får kunskap om hur vi jobbar. Att en miniminidel av vårt arbete går ut på att omhänderta barn och att en ännu mindre del är de fall som gått hemskt fel och uppmärksammas i media. Utan att 99% av vårt arbete handlar om frivilliga och efterfrågade insatser som familjer faktiskt blir hjälpta av och där de sedan kan leva vidare i fungerande familjer. Tyvärr så är det ju skrämselpropagande som den du sprider som gör att människor blir rädda. Du pratar om socialens klor, fast väldigt många människor faktiskt söker och får hjälp helt frivilligt som ger dem ett bättre liv. Du förmedlar inte en rättvis bild av hur det fungerar när du utgår från undantagen som gått fel.
    Kan du förstå att man inte söker hjälp för att slippa bli anmäld? Om du bortser från  att du själv jobbar på soc. (Vilket jag antar.)

    Sen vet jag att de "frivilliga" insatserna inte alltid är så frivilliga utan att folk går med på vad som helst för att göra soc nöjda. För att man vet att det kan sluta med att de tar barnen.

    Det är INTE skrämselpropaganda, det är SANNING. Och det vet du lika väl som jag.
  • Anonym (Lisa)
    hammarhajen skrev 2020-09-20 17:53:37 följande:
    Sedan är det ju också skrämmande hur dålig samhällskunskap man kan ha som förälder. Socialtjänsten gör så mycket MER och ANNAT för att hjälpa en anmäld familj än att omhänderta barnen. Vilket man borde känna till. 

    Mår man dåligt psykiskt så att det går ut över barnen får man oftast stöd i hemmet, t.ex. med någon som avlastar och tar med barnen på aktiviteter, hämtar på skolan etc. Så att barnens vardag fungerar. 

    Man borde också känna till att dokumentärer, artiklar och annat kan vara hårt vinklade och att myndighetsanställda har tystnadsplikt, de kan alltså inte berätta allt de vet om en familj. De som gråter ut och har fått barnen "felaktigt placerade" enligt dem själva kan ha betydligt större problem än vad de själva berättar och soc FÅR inte berätta allt.
    Tror du att "Kalla Fakta" som exempel är hårt vinklat?

    Det är både bra och nödvändigt att sanningen om socialen kommer fram i ljuset.
  • Lucius Vorenus
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 17:07:00 följande:

    Ja, kanske.

    Oavsett så tycker jag att människor ska vara medvetna om detta.

    Spär det på rädslan, det får det göra det.

    Kanske kan det rädda någon ur socialens klor.


    Vi är många föräldrar som sökt vård för psykisk ohälsa utan att få barn omhändertagna. En anmälan ska göras om man känner oro för barnet men det behöver inte göras per automatik för att en förälder får ångestdämpande eller samtalsstöd.
  • Anonym (fosterhem)

    Mina föräldrar hade fosterhem när jag var barn
    Soc var mycket måna om att skicka tillbaka ungdomarna så fort de kunde till bioföräldrarna.
    På min gata har vi en flicka som är fosterbarn, hennes nya familj är bra. denna flicka kommer aldrig kunna flytta till sin mamma och har bott över 10 år i samma hem.
    Och till sist har jag en fd arbetskompis som pluggat till socionom, hon har bra värderingar och vill allas bästa.
    Det finns alltid de som inte får den hjälp de behöver.
    Så låt oss hjälpas åt, fråga en ensam förälder om den vill ha lite avlastning eller bjud in helgalkisen på middag med bara vatten.

  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 18:21:57 följande:

    Kan du förstå att man inte söker hjälp för att slippa bli anmäld? Om du bortser från  att du själv jobbar på soc. (Vilket jag antar.)

    Sen vet jag att de "frivilliga" insatserna inte alltid är så frivilliga utan att folk går med på vad som helst för att göra soc nöjda. För att man vet att det kan sluta med att de tar barnen.

    Det är INTE skrämselpropaganda, det är SANNING. Och det vet du lika väl som jag.


    Jag förstår mycket väl att folk drar sig för att söka hjälp om de tror att en anmälan skulle resultera i att deras barn skulle plockas bort. Vi skulle kunna bli mycket bättre på att berätta för allmänheten hur vi jobbar så att rädslan skulle minska.

    Däremot kan jag absolut inte hålla med om din bild av verkligheten. Den stämmer inte. Vem skulle orka jobba på socialtjänsten om vi ägnade oss åt att förstöra familjer på löpande band? Vem tror du gagnas av det? Hur ser din teori ut?

    Faktum är att när man når den punkten att inga andra utvägar finns så är det rent traumatiskt även för oss som ju har skaffat en relation med familjen, och man så hett önskat att man kunnat undvika ett omhändertagande. Man mår skit och grubblar och grubblar om man kunde gjort på nåt annat sätt. Vi är ju människor som jobbar här, inga ondskefulla maskiner. Vi går hem och tittar på våra egna barn och lider med de föräldrar vars barnsängar står tomma samma kväll. Men om vi nu helt bortser från den känslomässiga aspekten och bara ser till det praktiska. Varför skulle vi sträva efter ett omhänderagande? Det är sjukt mycket arbete med ett Lvu, knappast den lättaste utvägen, och inte minst så kostar det kommunen horribla summor, så var är logiken? Varför skulle vi omhänderta massa barn? Vem är det du tror vinner nåt på det?
  • Anonym (xxxx)
    Anonym (Soc.) skrev 2020-09-20 20:45:24 följande:
    Jag förstår mycket väl att folk drar sig för att söka hjälp om de tror att en anmälan skulle resultera i att deras barn skulle plockas bort. Vi skulle kunna bli mycket bättre på att berätta för allmänheten hur vi jobbar så att rädslan skulle minska.

    Däremot kan jag absolut inte hålla med om din bild av verkligheten. Den stämmer inte. Vem skulle orka jobba på socialtjänsten om vi ägnade oss åt att förstöra familjer på löpande band? Vem tror du gagnas av det? Hur ser din teori ut?

    Faktum är att när man når den punkten att inga andra utvägar finns så är det rent traumatiskt även för oss som ju har skaffat en relation med familjen, och man så hett önskat att man kunnat undvika ett omhändertagande. Man mår skit och grubblar och grubblar om man kunde gjort på nåt annat sätt. Vi är ju människor som jobbar här, inga ondskefulla maskiner. Vi går hem och tittar på våra egna barn och lider med de föräldrar vars barnsängar står tomma samma kväll. Men om vi nu helt bortser från den känslomässiga aspekten och bara ser till det praktiska. Varför skulle vi sträva efter ett omhänderagande? Det är sjukt mycket arbete med ett Lvu, knappast den lättaste utvägen, och inte minst så kostar det kommunen horribla summor, så var är logiken? Varför skulle vi omhänderta massa barn? Vem är det du tror vinner nåt på det?
    Jag VET att det ibland kan gå troll i sådana här ärenden. Socialsekreterarna retar sig på föräldrarna, och vill vinna över dem. Ibland retar de sig på den ena föräldern, och försöker då övertala den andra att söka ensam vårdnad, med löften om att vittna i rätten - fast den andra föräldern inte ens vill det.

    På samma sätt som de som anmäler (t.ex. BVC-sköterskor eller dagisfröknar) ofta inte gör det av omtanke om barnen, utan för att straffa föräldrarna för någon inbillad oförrätt. Man ska inte ha för höga tankar om människor, bara för att de agerar i sin yrkesroll!
  • Anonym
    Anonym (xxxx) skrev 2020-09-20 23:23:25 följande:
    Jag VET att det ibland kan gå troll i sådana här ärenden. Socialsekreterarna retar sig på föräldrarna, och vill vinna över dem. Ibland retar de sig på den ena föräldern, och försöker då övertala den andra att söka ensam vårdnad, med löften om att vittna i rätten - fast den andra föräldern inte ens vill det.

    På samma sätt som de som anmäler (t.ex. BVC-sköterskor eller dagisfröknar) ofta inte gör det av omtanke om barnen, utan för att straffa föräldrarna för någon inbillad oförrätt. Man ska inte ha för höga tankar om människor, bara för att de agerar i sin yrkesroll!
    Ja, så är det och det är fruktansvärt.
    Soc har en äckligt stor makt och kan krossa den starkaste.
  • Nimzay
    Anonym (xxxx) skrev 2020-09-20 23:23:25 följande:
     Man ska inte ha för höga tankar om människor, bara för att de agerar i sin yrkesroll!
    +1 !!
Svar på tråden Soc och deras utrednngar