Mitt barn går i trean och är av anledningar jag inte vill gå in på hysteriskt rädd för djupt vatten (badkar går bra, men inte djupare). Skolan har bestämt att de ska börja simma varannan idrottslektion och att det är obligatorisk närvaro.
Jag har lämnat in läkarintyg och psykologs uttalande, men de ger sig inte, alla barn ska vara med.
Får de göra så? Vad kan jag göra?
Alltså herregud vilka svar, vart har jag påstått att vi inte gör något? Jag trodde det faktum att vi har båda läkare och psykologs uttalande var talande nog för motsatsen.
Det här hände när barnet var fyra och vi har kämpat i flera år, men skräcken sitter i. Barnet i fråga har troligtvis autism, så det gör ju inte saken lättare heller.
Du måste ta ditt vuxen ansvar! Ska barnet vara såhär rädd hela sitt liv tänkte du? Du gör barnet en stor björntjänst genom att bekräftandet vatten är farligt. Självklart ska barnet lära sig simma.
Varför har ni inte fått en säker diagnos på pojken då han är rätt stor nu? Vore väl en bra idé att se till att få en sådan så kan han få särskild hjälp!? Inte ska väl du och skolan ha en konflikt? Ska du ha det så hela hans skoltid varje gång din lillgrabb går i "baklås"!
Du måste söka hjälp för ditt barn! Undvikande kommer göra det helt värre och vad händer om ditt barn hamnar i vattnet? Ska barnet drunkna hade du tänkt?
Det är då man som förälder pushar på BUP att få utredningen att rulla på. Går man i åk 3 och har en språkstörning så slår man på trumman för att få hjälp. Hur är det med hörseln på barnet? Hör ett barn dåligt så kan det påverka språket. Har du ansökt om dispens att låta barnet slippa att simma tills ni fått diagnos? Om skolan sammaebetar så kan du be rektorn på skolan att pratar med utredaren på BUP och förklarar läget. Om det är Autism eller något annat inom NPF spektrumet så ställer det hela situationen i ett annat ljus.
Är det inte en diagnos så får nu börja om med simskola i små små steg. Är det en diagnos så blir det lättare att få skolan att förstå att barnet inte klarar av simning.
Jag är väldigt trött på att sitta och försvara oss, vi gör allt vi kan och det är inte lätt med ett traumatiserat barn som trots att det gått flera år ännu har mardrömmar om händelsen.
Det jag ville med tråden var att få veta om skolan kan tvinga igenom det här trots läkar- och psykologintygen.
Skulle tro att Sunt Förnuft menar att mamman inte ställer på BUP för art få en diagnos. Att gå och vänta på att få en diagnos och att gp och vänta på hur barnet utvecklas i skolan kan ra väldigt lång tid. Om man misstänker diagnos så vill man som förälder ha snabba besked. Barnet går i åk 3 och är mellan 8-10 år. Ju tidigare man får diagnos desto bättre för alla parter.
Har barnet en språkstörning så borde en talpedagog kunna sammaebeta med BUP och lärarna för att se om det är något mer med talet. Om man misstänker Autism så kan det ynderlätta att få hjälp och stöd och förståelse i skolan. Då det inte finns på papper att baenet har Autism så ser lärarna barnet sim en vanlig elev.
Som förälder kan man gå till rektorn och be im dusoens frpn simningen tills man har fått svar på om det är en diagnos eller inte. En person med Autism kan vara väldigt överkänslig mot tex ljud eller ljus. Ett barn mex Autism kan älska att simma men kan inte simma i badhus pga akustiken som blir.