Att vobba

För mig är det helt omöjligt.
Men jag har såna barn som sällan är påverkade av sjukdom. Ifall deras energinivå är 100% i vanliga fall så är den 98% när de är riktigt förkylda eller har feber. De är lika aktiva ändå, kräver samma uppmärksamhet etc.
Det vore kanske annorlunda om de blev lite lugnare, vilade, låg i soffan och kollade på Frost i några timmar. Då kanske jag hade kunnat få till motsvarande en halv dags jobb och vabba halvdag bara.
Men så ser det inte ut hos oss. Så jag checkar ut helt och sen får jag jobba ikapp när de är friska.

Förstår ej frågan. Om barnet är så sjukt eller gnälligt att jag inte kan fokusera på jobbet vabbar jag. Om barnet bara är lite snuvigt och kan underhålla sig själv långa stunder fungerar det att vobba.

Känner du att du inte hinner båda bör du vabba.

Väldigt praktiskt omomständigheterna tillåter.

Jag tycker det beror på hur sjukt barnet är och vilka arbetsuppgifter jag har för dagen.

Mitt barn är relativt bra på att underhålla sig själv så jag brukar ringa in till vissa möten då jag är chef och har svårt att få min arbetssituation att gå ihop i Coronatider när minsta snordroppen resulterar i att förskolan ringer. Men det finns absolut saker jag inte klarar att göra, där jag måste ha fullt fokus.

I förskoleåldern försökte jag inte ens att jobba när jag vabbade, men från runt 6 år så funkade det ju bra ett par timmar i taget åtminstone. 

Går jättebra. Barnet är snart 9, underhåller sig med padda och stör mig inte. Har jobbat hemma sen i mars...

Kom på att jag ville lägga till en sak, jag skulle inte acceptera att det förväntades av chefer och kollegor att jag "vobbade" om mitt barn var sjukt.
Är man hemma med sjukt barn så är man, och då ska det i så fall respekteras att det är det som är  mitt fokus.
Om jag har möjlighet att vara tillgänglig för telefonsamtal eller kan ta på mig vissa uppgifter så kommer jag att tala om det. 

Jag har alltid jobbat hemifrån när sonen var sjuk som liten. Det gällde att planera dagen och sysselsätta honom så han skulle vara sömnig eller sugen på tecknat när det var dags för videokonferens. Vi kunde alltid komma överens från det att han var typ två.

Hade det inte fungerat, om han hade varit vild etc, hade jag behövt hitta på annat.

De gånger som vår dotter varit bara förkyld, så har jag alltid jobbat hemifrån - hon tittar då på TV eller spelar på surfplatta och vill inte ens ha min uppmärksamhet. De få gångerna som jag VABat, så var hon inlagd på sjukhus med kraftiga migränanfall och då gick det såklart inte att jobba alls

Jag har vobbat, sambon har vobbat. De gångerna har något av barnen varit så pass påverkat att det sjuka barnet nöjt sig med att kolla på tv eller vila hela dagen och sovit mycket. När de blivit piggare har det inte fungerat att "aktivt" vobba. Däremot så brukar jag säga till mina kollegor att jag är tillgänglig om det krisar sig (sällsynt att det händer) när barnen är småsjuka. Skulle aldrig gå med på att det förväntas av mig att vara tillgänglig/jobba när jag vabbar.

Jag är lärare. Är jag sjuk eller vabbar så förväntas jag jobba viss tid för att sätta ihop vikarieinstruktioner etc.

Är barnet utslaget av feber och bara ligger i soffan framför en film är det ju inget svårt att vobba, men sista dagen innan de ska tillbaka och far rundor är det klart svårare.

Kan jag jobba 1-2 timmar bara får det bli VAB, den tiden kunde man lika gärna lagt på kvällen efter att barnet somnat en frisk dag. Jag försöker hålla flytande de kunder och aktiviteter som är igång bara, jag räknar inte med att få avancerat tankearbete gjort en sådan dag.

Min sambo har vobbat från det att barnen var ca 6-7 år och uppåt. Innan dess har det inte funkat. Barnen (iaf den ena) sitter då klistrade framför tv eller padda, men vi har känt att det är ok då och då. Oftast vobbar han bara fram till lunch, sen vabbar han eftermiddagen.

Om jag själv vabbar brukar jag ändå kolla mejlen ett par gånger om dagen, i alla fall om det är mer än en dag hemma.

Kan också tillägga att corona inte påverkat oss alls vad gäller det här utan vi gör som vanligt. Min sambo har alltid jobbat från hemmet och jag går till jobbet som vanligt. Förstår att situationen blir annorlunda för er som numera jobbar hemma pga corona.

Jag har tagit ut väldigt få vabbdagar, men många vobbdagar. Så har det varit sen dottern började på förskola vid två års ålder. Hon har alltid varit duktig på att roa sig själv och förstått när hon bör vara lite tystare och inte. Vi har inrett pysselplats invid vår arbetsplats, så vi kan sitta och ?jobba? tillsammans, eller så leker dottern själv, kollar på tv, lyssnar på ljudbok eller lägger pussel.

Det har funkat oväntat bra måste jag säga. Jag kan så klart inte sitta och jobba hela dagen, men jag har heller inte ett jobb där det förväntas att jag ?sitter av? tiden. Har jag haft extra mycket att göra eller saker att fokusera på, har sambon och jag bytts av eller så har morfar kommit och tagit över en stund. Jag kan sen jobba ikapp det jag inte hunnit med vid annat tillfälle.

De gånger jag vabbat har jag ändå kollat mejl, varit med på ett möte och korrläst en rapport, så skillnaden blir inte så stor.

Jag har vobbat en del nu i år. Det går, men är påfrestande.

Speciellt äldsta blir totalt däckad vid feber och kan lätt sova bort en halv dag om inte mer. Eftersom jag inte tycker att det är så intressant att sitta och titta på ett sovande barn kan jag lika gärna jobba medan hen sover.

Yngsta sitter helst framför en film vid feber och då kan jag sitta och småjobba samtidigt.

När de mår bättre brukar de vara hyfsat bra på att sysselsätta sig själva.

Detta har funkat från ca 5 år, de är nu 7 resp 9 år.

Vabbar jag eller är sjuk eller ledig tar kollegorna över de saker som absolut inte kan vänta men resten ligger fint i en hög och väntar på mig tills jag är tillbaka. Ingen av oss har tillräckligt med luft i schemat för att kunna ta över någon annans uppgifter bara så där.