Bvc...

Jag var ju inte där så jag kanske inte förstår men jag uppfattar det som att hon tyckte att du kanske inte mår så bra och skulle behöva lite extra stöd. Det är ju en del av deras uppdrag. De har fått kritik tidigare för att de missar att fånga upp föräldrars psykiska hälsa och de jobbar mer med det nu. Hon har ju inte ringt soc utan din barnmorska. Eller vad tänker du själv att hon har för motiv?

Att bli så nojig över bara detta är tramseri, ja. Men det kan ju vara så att hon har fått en dålig känsla över det hela och denna gång bara bekräfta. Är ju väldigt svårt som utstående att förstå varför BVC tanten agerar som hon gör. Hade du inte bara kunnat fråga henne varför hon reagerar så bara för du kommer och är ärlig om att det är tufft ibland.

Jag har svårt att tro att BVC bara finns till för att försöka sätta dit oss föräldrar

Nej som sagt var jag var ju inte där. Jag tänker bara att hon inte vinner något på att prata med din barnmorska utan jag tror verkligen att det var något hon gjorde av omsorg för att din bm ska kunna fånga upp dig lite extra. Hon har ju inte kritiserat dig som jag förstår det utan hon har bara flaggat lite extra för att du har en tuff situation vilket du faktiskt har även om du klarar det jättebra.

Och ang alla skräckhistorier du läser här så ta det med en nypa salt. Visst finns det en del sköterskor som ger förlegade råd men merparten är faktiskt bra. Men de som är nöjda sitter inte här och skriver det efter varje besök.

Vad är det som är så farligt med att någon tror att man behöver stöd?

En orosanmälan är inte en anmälan om att något olagligt har skett. Jag känner tre familjer som själva bett soc om hjälp - och fått bra hjälp att hantera vardagen.

En del tar upp exempel där bvc orosanmält och soc avskrivit oron och använt detta som exempel på att bvc har fel. Men det är det inte. Det är exempel på att systemet fungerar som det ska. Jag får mycket hellre en obefogad orosanmälan för mina barn än situationer som Lilla hjärtats.

Jag ser också bland svaren här en så stor känslighet för vad bvc säger. De ger råd. De är inte lagen. Jag förstår inte varför somliga gör en så stor grej av att bvc gett ett råd som inte funkar för dem. Strunta i det rådet då!

Jag hade själv en del problem efter att första barnet fötts. Det visade sig att det stod i journalen och när andra barnet kom gav det resultatet att bbc-sköterskan frågade lite extra om mitt mående. Superbra ju!

Nu förstår jag att det finns knasiga bvc-sköterskor. Men bilden som målas upp av bvc-sköterskor och soc som om de ingick en pakt vars mål är att ta barn från deras föräldrar är helt barock.

Jag har aldrig haft problem med BVC. Jag har två barn med ett års mellanrum. Dom har haft förtroende för min kompetens och bemött mig med vänlighet. Kanske beror det på att jag och min man var samspelta, engagerade och säkra i föräldrarollen? Vi var båda med hos BVC, vi var båda föräldralediga länge, vi hjälptes åt med barnen så ingen behövde bli trött och irriterad.

BVC ska ju vägleda föräldrarna om dessa verkar osäkra eller okunniga. Det kan ju också finnas andra anledningar till osäkerhet. Om en mamma kommer in och exempelvis luktar rök och säger att hon samsover så blir ju bvc orolig. Rökning och samsovning innebär ju en ökad risk. En mamma som knappt verkar orka med sina barn blir gravid igen är ju en annan risk som BVC kan se. Många kvinnor med usla män till pappor är föräldralediga länge vilket försämrar chansen att lämna mannen och försämrar barnen chans att anknyta till pappa. Därför kan ju bvc se att det är extremt dumt att enbart kvinnan är hemma i många år om BVC dessutom ser tecken på dålig relation mellan föräldrarna. En dålig relation och en dålig pappa lider barn mycket av!

BVC ska kontakta soc vid varje oro. Det är dom tvugna att göra. Även om oron kan vara svår att precisera ibland.

Deras jobb är bla att komma med råd kring potträning, jo.

Jag kan ju balansera upp med att jag inte haft några problem varken med bvc eller bm.

Jag har varit ärlig med tidigare psykisk ohälsa och bara mötts av "säg till om du börjar må dåligt, finns hjälp att få". Andra graviditeten fick jag samtalshjälp. Utan några konsekvenser.

På bvc har jag fått råd och medicinsk uppföljning. Fått höra att barnet inte har fysiskt behov att amma nattetid efter 6(?) mån ålder, men tycker jag det funkar bra är det såklart bara att fortsätta. Snarare låtit som att det är tidigt när de slutat med blöja vid 2,5. Kollat upp med nåt extra läkarbesök för säkerhetsskull vid nån "avvikelse" vilket jag bara tycker är bra (sen blivit okejat där). Rätt mycket vikt har också lagts vid huruvida jag själv är orolig eller inte när ena barnet varit lite sen i talet.

Jag har fått tips om abc kurs (minns inte om det var av bvc och/eller öppna förskolan) och gått. Inte på något sätt påtvingat utan för att de tipsar de flesta om det, med början i "trotsåldern".

Varför tror du hon förbereder en anmälan? Jag tror det är minnesanteckningar till henne själv så hon kommer ihåg det nästa gång. Är du lugn då så kommer hon antagligen anteckna det men är du irriterad och det är kaos då med samt om din barnmorska sagt att du har haft det kämpigt så kommer saken i ett annat läge och då får du förhoppningsvis stöd om du behöver det. Hade hon kännt oro är hon skyldig att anmäla det direkt så det är knappast att hon förbereder för en anmälan

Jo. Det står i deras uppdrag och handboken finns att hitta på internet.

Nej jag menar inte att de ska "förbjuda" föräldrarna att göra på sitt sätt, men de ska prata potträning och nämna när det är/anses vara dags att börja.

Ja jag håller med dig i stort. Har ingen erfarenhet av att föra journal, däremot funderar jag över om de kan ha andra riktlinjer just för att de ska hålla koll på psykisk hälsa. Men det vet jag inte.

Jag har inte alls skrivit att andras upplevelser inte är sanna, i så fall får du läsa om. Däremot är vi nog flera som ser ett behov av att väga upp paniken i tråden kring att man inte kan lita på bvc eller får "visa sig svag" eftersom det rakt motverkar syftet och för att visa att det finns positiva erfarenheter också.

Handlar förresten i mitt fall inte om en sköterska utan snarare 10.

De har en tidpunkt de ska ta upp det.

Håller med om att när barnen sen är mogna varierar.

Men alltså... BVC är väl ändå inte så galna?

Jag är alltid helt ärlig med min kontakt där. Har bipolär sjukdom och ångestpeoblematik i bagaget och det enda MVC och BVC gjort är hjälpt och varit förstående. Jag är så glad att de finns, om jag någon gång skulle brista i mitt föräldraskap. Jag är så glad att de finns för andras barn och även för föräldrarna.

Om ni känner er granskade och ifrågasatta av dem så kanske det är dags att ni börjar syna er själva och ert föräldraskap. Svälj stoltheten och våga ta hjälp!

Måhända att det var skuldbeläggande och dömande. Jag körde lite samma stuk som ni gjorde.

... ljug alltid för BVC, för jag har alltid blivit dåligt bemött.

... säg aldrig att du är trött, för då får du en soc-anmälan och det är det värsta som kan hända.

... BVC har aldrig hjälpt mig, så därför ska ingen söka hjälp via dem.

Säger inte att ni alla är dåliga föräldrar eller att all BVC-personal är bra, men ni fattar väl att ni skrämmer andra till att inte vara ärliga med BVC och att det kan leda till att fler barn far illa?

... och ja, har all personal på BVC, mödravården, soc, etc gett er, enligt er själva, ett dåligt bemötande så är det troligtvis något som brister hos er själva ni inte insett än. Behöver inre betyda att ni är dåliga, absolut inte, ni kanske helt enkelt behöver lite stöd. Och det är helt ok, jag har behövt det ibland, menar inte att vara dömande alltså.

Det jag gör är att jag sammanfattar det ni skrivit, med egna ord.

Och vilken information är det jag ska ta in? Jag lyssnar till era personliga berättelser och erfarenheter, men den är inte densamma som information.

Jag har inte bestämt mig för att alla på BVC är som de jag mött, jag skrev ju nyss att jag INTE säger att all personal är bra. Så imo är det ni som är svartvita...

Jag skriver inte heller att alla andra behöver hjälp, jag skriver bara att om ni nu anser att all personal på BVC och MVC är så galna att man måste ljuga för dem så kanske ni bör vända er inåt för att lösa problemen. Kanske. Säger inte att det absolut är så, ni kan ha haft väldigt väldigt otur i vilken personal ni mött. Men särskilt troligt är det inte att precis alla ni möter är inkompetenta.

Och, allra ödmjukast, sätter jag inte mig själv på en piedestal utan har tvärtom kunnat medge att jag behövt stöd ibland.

Föräldraliv kryllar av personer som misstror utbildad vårdpersonal, skapar konspirationsteorier utifrån sina personliga erfarenheter och är allmänt irrationella. Tyvärr tror jag det leder till att många som borde söka hjälp och kunde få ett bättre liv genom det inte vågar göra det.