Relationsråd mottages.

Ser du den röda tråden i det du skriver? 
Hon gillar inte när du jobbar för länge för att hon får vara ensam med barnen.
När du diskar så lämnar du henne med barnen.
Ge kvinnan en paus. Ta barnen och låt henne vara lite ensam. 

Tycker även det är märkligt det där med att du vill att hon ska stötta dig? Hur? 
Jag har vart deprimerad, kan inte ens minnas att jag lade ansvar på min man att han skulle bete sig på ett visst sätt under den tiden. Var mest glad att han inte lämnade mig. 
Och hur vill du bli stöttad i att du förlorade jobbet? Du är en vuxen man, inte ett barn. Det ända du kan förvänta dig är att hon fortsätter som vanligt. 
Det är även svinjobbigt för den andra partnern när den ena förlorar jobbet. Hela familjens ekonomi står på spel.

Känns som om du drar på dig offerkoftan och vill bli daltad med av en kvinna som redan har upp över öronen med sig själv. 

Du lägger liksom bara fokus på dig själv här medans din fru inte alls verkar må speciellt bra av det du beskriver.  Varför inte lägga fokus på henne istället? Försök se hennes behov. 

Det är så vanligt att män bara fokuserar på sig själva. Rätt som det är så drar kvinnan och han sitter där som ett frågetecken, fast han haft svaret framför näsan i flera år. 

Ge henne space, utan barn -  Lägg upp det som att du tar iväg barnen på aktiviteter för deras skull, att du verkligen känner att du vill spendera lite mer tid med barnen på tu man hand, och inte för att hon ska få egentid, så slipper hon känna tacksamhetsskuld som blir ännu en belastning. Visa att du är din egen och självgående utan stöttning av henne.

Det du gör för henne ska aldrig någonsin få nämnas efteråt i nån slags bekräftelsefiske från din sida, eller en tävling om vem som är bäst. Bara gör.
Ibland måste man släppa lite på greppet för att någon ska kunna närma sig igen.

Lycka till