Ja eller han tycker att problemet ligger hos mig eftersom han inte känner så. Han tycker att vi har kommit varandra närmre men jag ser ju på honom hur hårt det tar när jag ska älta allt.
Sover dåligt och har gått ner 10 kilo oxå.
Ja detta är ju något som triggats från förut ett sår som rivits upp fast jag vet att det inte är något.
Felet ligger hos mig det vet jag och det har jag förklarat för min man.
För att han hade bytt nummer med en tjej på jobbet och de hade typ flirtat bakom min rygg. Han ljög om det när jag såg smset oxå.
Det har jag inte berättat men min har berättat vad han har gjort. Sen har han ljugit om pengar oxå i början av vårt förhållande.
Så drar han vita lögner nu oxå för att behålla husfriden som han säger.
Såg lite lögner när jag snokade och tog upp det med honom. Han säger att det inte har med förhållandet att göra och visst är det så men trist ändå.
Får ångest varje gång vi ses för jag är så rädd för att jag ska agera på mina impulser och vilja ha bekräftelse och prata negativt och förstöra ännu en dag.
Om jag bara kunde lära mig att hantera mina impulser och vi skulle kunna gå vidare och inte ha dåliga dagar med mitt ältande vet jag att allt skulle bli bra igen men det är så himla svårt.
När jag ser min man ser jag vad jag kan förlora samt får ångest över allt jag har sagt... Blir en påminnelse.
Usch idag mår jag skit. Naturligtvis blev det prat igår oxå fastän jag inte ville prata igen.
Det var maken dock som drog upp det där med sexet att vi kanske borde ha sex lite mer sällan för att få lixom sakna varandra och tagga lite. Han menade att vi borde göra såhär för att behålla det bra sexet vi har så att det inte blir för mycket.
Som det ser ut nu har vi haft sex nästan varje dag.
Förstår honom givetvis men blev lite ledsen.
Vet inte hur jag ska bete mig med honom längre skäms så för allt jag har sagt och gjort.
Jag håller med om att det var lågt det som hände för 7 år sedan det gör jag.
Nu har han dock inte gjort något och det är jag som förstorat detta.
Ser hur mycket har har sårat honom och det gör så ont. Blir påmind jämt. Han säger att det inte är någon fara men min självkänsla har gått i botten av detta känns det som.
Så det eviga pratandet från min del. Det måste upphöra.
Jag hoppas att det kommer att kännas bättre om vi inte pratar om det varje dag så nu ska jag skärpa till mig.
Ska tillbaka till familjerådgivningen om lite mindre än två veckor.
Herregud har sån ångest nu. Är så less på mig själv som ältar dag och och dag in.
Vi har haft sex nu nästan varje dag och det han menade på var att vi kanske ska låta det gå någon dag mellan för att man ska hinna få ner lust och tagga varandra.
Mår ju dåligt och det vet han och har sagt att sex får mig att komma nära honom. Vet inte varför han inte vill ha sex varje dag faktiskt.
Jag pluggar på distans blir klar i maj nästa år. Har dessvärre inga vänner utan fick ut det sociala på jobbet förut men nu när jag pluggar är det dåligt med social kontakt dessvärre.
Har gått med obehandlad sömnapne oxå några år så har varit väldigt trött och inte orkat umgås.
Jag har ju även antytt att sexet är det som är bra just nu när det andra inte är det typ. Kan ju vara därför han vill ta det lugnt med sexet oxå för att bevisa att han inte bara är ute efter det typ. Har skämtat någon gång om att vi borde bli kk. Dumt jag vet!
Min man säger att allt är bra men jag ser ju på honom att han är ledsen. Han vet inte vad hjärnspöken är och tror att det är mina egna känslor så som jag verkligen känner. Är så svårt att förklara.
Igår sa jag oxå att det skulle vara bra om vi var ifrån varandra så att jag inte lyckas förstöra för oss men då trodde han att jag vill det att jag saknar känslor.
Är så svårt bara!!
Jag tycker nog att vi överdriver!
Det jag såg med kollegan vet jag inte är någonting även om mina hjärnspöken säger annat men dessa tankar kan jag inte styra.
Jag får snoka om jag vill han smusslar inte med något.
Jag kan förstå att det ser dumt ut från hans håll det håller jag med om men han har i alla år varit världens bästa make och gett mig allt jag behöver och mer därtill.
Men han har svikit mig på olika sätt det har han och jag ska försöka fokusera på det nu istället för ältandet.
Så himla hemsk är jag inte och det vet jag! Har bara fått en tillfällig svacka på grund av vad jag trodde mig se och på grund av det som hände förut.
Vet att allt hänger ihop med det så helt galen är jag inte. Känns bra att veta vad det beror på men måste ändå jobba med att inte älta varje dag för det är inte bra för mig eller min man.
Vi ska till familjerådgivning igen och jag har bokat mig hos en psykolog online det är det jag kan göra nu. Skulle jag ha någon jag kan prata med på regelbundna basisar skulle jag oxå ha gjort det.
Min mamma var psykiskt sjuk och är så rädd att hamna där.
För att förtydliga så har vi haft ett bra sexliv en längre tid nu även innan detta men visst det har blivit intensivare nu när jag haft min svacka så är det.
Men om två människor älskar varandra och har bra sex så är inget fel. Har inte sex med min man för att få bekräftelse det får jag så gott om ändå.
Jag har varit för känslig det vet jag. Vet att det ligger hos mig och inte hos honom vilket jag har förklarat.
Så jag har bokat tid för mig att gå hos psykolog för vill inte bete mig så här. Är bara nu jag har varit som jag har varit annars anser jag att jag har låtit honom ha egentid och har inte alls varit svartsjuk eller något sånt.
Vi har och har haft det väldigt bra.
Nu måste jag bara ta uti med med min hälsa det inser jag.
Har kommit fram till att jag är nog deprimerad och att det förmodligen är därför jag agerar som jag gör : (
Ångesten är borta nu.
Är nedstämd
Låg självkänsla
Sover dåligt
Spänd i kroppen
Har mycket skuld
Ska till läkaren i veckan. Ska försöka få till antidepressiva för tror jag behöver dom just nu. För att komma igång och få bättre självkänsla och inte behöva tänka på så mycket : (
Är trött och tar inga initiativ oxå kom jag på. Ingenting är roligt längre om man säger så.
Jag har en medelsvår depression och har nu fått sertralin utskrivet. Har inte tänkt på att jag kan vara deprimerad förrän för typ en vecka sedan och det förklarar ju en hel del med min låga självkänsla och andra symtom. Min mamma var psykiskt sjuk hela sitt liv och min syster äter oxå antidepressiva. Känns skönt att fått en diagnos för nu vet jag att jag inte är galen i alla fall.