Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Sara har rätt. Du har fel.

Sara har rätt. Du har fel.

Moral är typ "Regler för hur man agerar mot andra människor.". Det finns ingen objektiv moral utan det är subjektivt. Kan mycket väl vara individuellt eftersom vi alla anser att man ska bete sig på vissa sätt mot sina medmänniskor. Moralåsiklter som många håller med om är intersubjektiva och det är väl det som man syftar på i nån mån när man pratar om samhällsmoral. Men moral är knappast bara bundet till samhälleliga regler.

Vi har sociala koder i vårt samhälle. Överenskommelser på gruppnivå vilka möjliggör att individer vistas nära varandra utan att hamna i slagsmål, oftast.

Våra sociala koder säger oss att vi inte får tränga oss före i kön. I Sverige.

I ett annat land ingår inte köande i de sociala koderna. Där trängs de. För att våra sociala koder skiljer sig åt.

Våra sociala koder säger också att vi inte bör ligga med grannens man, eftersom de är i en monogam relation, och det kan bli trubbel om vi ändå ligger med grannens man och det kommer fram. Eftersom frun kanske blir förbannad och tycker att vi försökt STJÄLA hennes man. Men vi stal honom inte eftersom han inte är en ägodel, och han fattade ett eget beslut att ligga med oss.

En del tycker att vi moraliskt gjort fel, eftersom vi låg med en upptagen man, andra tycker att mannen moraliskt är ensam ansvarig för sveket eftersom han har en överenskommelse, ett kontrakt, med sin fru. Moralen är individuell. Påverkad naturligtvis av signifikanta andra och den kontext vi rör oss i.

Jag kan inte se så mycket moraliska värderingar i att tränga sig före i kön eller spotta på någon, det är snarare högst beroende av impulskontroll. Det kan nog människor med olika moraliska värderingar göra sig skyldiga till i olika situationer.

Jag har impulskontroll och spottar inte på människor.

Om jag däremot blev kär i en man och sedan förstod att han är upptagen skulle jag inte ge upp en kärlek om han väljer att avsluta den andra relationen. Jag är inte ansvarig för andras förhållanden, och jag litar på hans omdöme och vilja att lämna.

Om det däremot är en man med barn, skulle jag backa och istället ta upp kontakten om han i framtiden separerar från barnens mamma. Jag skulle inte vilja påverka honom att lämna sin familj, i så fall får han separera för att han inte vill leva med barens mamma, inte för att han istället vill leva med mig. Sådan är min individuella moral.

Sedan spelar det ingen roll hur mycket andra vill att jag hjälper till att säkerställa att mannen inte får några möjligheter att svika, eller för den delen följa andras moraliska värderingar. Jag är en egen individ.

Det finns inget likhetstecken mellan sociala koder och moral.

Vi kan inte svika någon vi inte har någon överenskommelse med eller någon som helst relation till. Vi har inte lovat henne trohet eller att låta bli hennes man.

Att hon väljer att se det som ett svek från vår sida, att vi låg med hennes man, beror på att hon förväntade sig att vi skulle vara påverkade av ett socialt tryck kvinnor emellan. Hon vill att vi ska hjälpa henne att hålla reda på mannen istället för att lägga ansvaret för sveket där det hör hemma - på honom. När det sociala trycket är ur play sas blir hon fly förbannad och startar trådar på familjeliv. Istället för att vända ansvaret dit det hör hemma - hos honom.

Hans fru är också en individ, korrekt. Men inte mitt ansvar.

Få saker retar upp en del kvinnor som andra kvinnor vilka inte anpassar sig till dessa kvinnliga sociala koder. Det var förståeligt förr i tiden då kvinnan var beroende av mannen som försörjare, att han gick fri just för att hon var beroende av honom, men i dagens samhälle - kom igen!

Jag kan inte hindra dig ifrån att skuldbelägga andra kvinnor då din man sviker dig. Men det är idiotiskt och bakåtsträvande. Det är inte så vi bygger lojalitet sinsemellan. Snarare tvärtom.

Då är ju ingen otrogen så då handlar det ju inte om det.

Att folk bryterupp och går vidare är förstås "helt ok". Sen ör det självklart så att man blir väldigt ledsen om ens förhållande tar slut. Men att man blir ledsen behöver ju inte innebära attnågon annan gjort något fel.

Skulle hon uttrycka sig på det sätt du nämner skulle jag dock se det som väldigt oförskämt och okänsligt förstås. Och omskapa min bild av den personen rejält.

Men som sagt då handlar det ju inte om otrohet längre och är väl en annan diskussion

Ja det är bara den som är otrogen som är ansvarig för otroheten. Det innebär jy inte att den andra personen inte kan ha gjort andra fel. Det finns ju fler svek och brister i relationer än just otrohet. För mig är det i te så att man endera är ansvarig för en otrohet eller så är ma felfri. Jag förstår inte riktigt den inställningen.

Sen kan man ju bryta med en vän även om den inte har gjort fel för att situationen blir svår och jobbig, så det är ju inte så där svartvitt som det känns som att ni vill framatälla det.

Om min vän och min man kom på att de var kära i varandra och blev tillsammans är det inte alls säkert att jag skulle fixa att vara vän med min kompis. Det skul,e förmodligen vara för jobbigt åtminstone så länge som jag hade känslor kvar för min man. Saker kan ju vara jobbiga utan att man anser att andra har skuld eller är ansvariga. Man kan tycka att en person inte har gjort fel och ändå bli ledsen och tycka att en situation är jobbig.

Skillnaden mellan vår syn är just detta. Du ser otrohet som något som två personer gör tillsammans mot en tredje person. Jag ser otrohet som något som en person gör mot en annan.

Ja,det är väl så.
Många gånger tror jag också att det handlar om brister i kommunikationen när ett förhållande utmynnar i otrohet,
Men jag förstår inte varför det ska vara så svårt att prata med sin partner om man är missnöjd med något i förhållandet.
Alt göra slut på ett värdigt sätt om man inte trivs och har träffat en annan.
Båda saker kan såra,men det kan vara lättare att ta sig vidare från ett värdigt avslut än från en otrohet.

Om personen är min vän har personen ett ansvar för vår dvs min och vännens relation. Jag har aldrig påstått att en vön inte har ett ansvar för sin vänskapsrelation. . Nu tror jag att du blandar ihop olika diskussioner. Detta var ett inlägg i diskussionen om vänskapsrelationer och vad som är oförskämt att säga till sin kompis.

Ja precis jag menar att det bara ör den otrogne som har ansvar för otroheten och du anser att det är ett kollektivt ansvar. Det var ju precis det jag skrev i i lägg 556.

Att man inte har ett ansvar för nån annans otrohet innebör ju inte att man är ansvarsfri i största allmänhet. Att uttrycka sig grovt och plumpt till sin vän tex är inte särskillt trevligt oavsett om nån varit otrogen eller ej. Det är ju otrevligt i sin egen rätt.

Jag vet intr vad jag har skrivit so m får dig att dra slutsatsen i sista stycket så det där får du nog förklara om du vill attjag ska svara på det. Jag skrev ju utifeån att vännen inte nödvändigtvis gjort fel för att hen blir kär i min man, men du tolkar det jag skrev precis tvörtom?