• Anonym (Anna-Maria)

    Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
  • Anonym (Sara)
    molly50 skrev 2020-10-27 12:30:37 följande:

    Och om det hade varit en vän eller släkting som din sambo bedragit dig med,hur hade du känt då?


    Gissningsvis blivit väldigt ledsen och besviken på min vän.

    Jag tycker självklart att det är ett extremt dåligt beteende att som vän göra något som man vet sårar vännen (ha sex med hennes man och ljuga om det och hålla det hemligt).
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Helga) skrev 2020-10-27 12:57:40 följande:

    Men folk här är ju bestämda över sin åsikt, kvinnan har inget ansvar. Men skulle det vara er man då tror jag att det skulle bli annat ljud i skällan!


    Så kan det säkert vara. Är väl en del av problemet tänker jag. Om ens man är otrogen kan det kännas som ett så stort svek att det är svårt att ta in. Att då tänka att det finns en annan person som också är ansvarig och som kanske rent av manipulerat och lurat mannen underlättar säkert i sorgen. Det gör nog mannens svek lättare att hantera och kanske också att förlåta.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-27 12:18:21 följande:

    Jag tror vi alla vet vad du kommer få för svar på den frågan 

    I grunden handlar det om egoism. Man vill inte behöva avstå från saker för andras skull och då rationaliserar man det med luddiga förklaringsmodeller istället och så är det fritt fram. Tyvärr så slipper man ju oftast oxå undan med det och behöver aldrig ta del av konsekvenserna för det man deltagit i, det får andra göra, och då sätts aldrig ens självlögner heller på prov.


    Hur resonerar du då?

    Person 1 väljer att inte vara älskarinna för att hon då ser sig som delaktig i och medanavarig i en otrohet.

    Peeson 2 väljer att inte vara älskarinna för att hon tappar känslorna för en man som är beredd att göra en sån sak, för att hon inte vill gynna en otrogen och för hon inte vill genomföra en handling som kan såra tredje part. (Hon anser dock att mannen själv är ansvarig för otroheten).

    Varför är person 2s skäl till att neka aktiviteten så mycket mer egoistiskt?
  • molly50
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-27 16:35:25 följande:
    Gissningsvis blivit väldigt ledsen och besviken på min vän.

    Jag tycker självklart att det är ett extremt dåligt beteende att som vän göra något som man vet sårar vännen (ha sex med hennes man och ljuga om det och hålla det hemligt).
    Ja,och då är man ju inte oskyldig.
  • Anonym (Sara)
    molly50 skrev 2020-10-27 17:18:05 följande:

    Ja,och då är man ju inte oskyldig.


    Till otroheten jo, men inte till att ha betett sig illa mot sin vän.

    I en sån situation spelar det ju mindre roll vad man är "skyldig" till, man lär nbli lika arg på vännen ändå. Och då blir ju ju frågan lättmer semantisk än praktisk. Det är därför jag säger att det egntligen inte spelar jättestor roll om man vill definiera det som "delaktighet i otrohet" eller ej. Det är när man drar det ett steg till och talar om att den otrogne inte är ensam skyldig, att han blivit stulen osv som jag tycker att det blir riktigt fel.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-27 16:35:25 följande:
    Gissningsvis blivit väldigt ledsen och besviken på min vän.

    Jag tycker självklart att det är ett extremt dåligt beteende att som vän göra något som man vet sårar vännen (ha sex med hennes man och ljuga om det och hålla det hemligt).
    Varför då, din vän har ju inget ansvar över ditt förhållande eller din partners otrohet?

    Hon har ju enligt dig inte gjort något som helst fel. Så varför skulle du bli ledsen och besviken?

    Varför ska hon berätta, hon har ju inte gjort något fel enligt dig? Knulla din man är ju som att knulla vilken man som helst. Hon har väl ingen redovisningsplikt över sitt sexliv gentemot dig?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-27 17:24:57 följande:
    Till otroheten jo, men inte till att ha betett sig illa mot sin vän.

    I en sån situation spelar det ju mindre roll vad man är "skyldig" till, man lär nbli lika arg på vännen ändå. Och då blir ju ju frågan lättmer semantisk än praktisk. Det är därför jag säger att det egntligen inte spelar jättestor roll om man vill definiera det som "delaktighet i otrohet" eller ej. Det är när man drar det ett steg till och talar om att den otrogne inte är ensam skyldig, att han blivit stulen osv som jag tycker att det blir riktigt fel.
    Men hur kan hon ha betett sig illa om det hon gör inte är fel?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-27 16:38:26 följande:
    Så kan det säkert vara. Är väl en del av problemet tänker jag. Om ens man är otrogen kan det kännas som ett så stort svek att det är svårt att ta in. Att då tänka att det finns en annan person som också är ansvarig och som kanske rent av manipulerat och lurat mannen underlättar säkert i sorgen. Det gör nog mannens svek lättare att hantera och kanske också att förlåta.
    Nej det är det absolut inte, det där är bara rent önsketänkande där du försöker bortförklara tredje parts inblandning och ansvar genom att idiotförklara den drabbade som "sinnesförvirrad".

    När 2 personer har hjälpts åt att utföra en handling så är det en självklarhet att man då lägger ansvaret på båda och inte bara på den ena, för det gör man i ALLA andra sammanhang oxå. Dvs det är fel att lägga hela ansvaret på älskarinnan men precis lika fel att lägga hela ansvaret på den som varit otrogen. BÅDA har hjälpts åt att utföra handlingen och därför har BÅDA ett ansvar.

    Att man sen oftast inte utkräver något ansvar av tredje part och personen slipper undan är för att det saknas laglig möjlighet att göra det. Sin partner kan man dumpa men tredje part kan man inte göra så mycket åt utan att själv hamna i klistret och de flesta anser då att det inte är värt besväret. Men INGEN som drabbats tycker speciellt bra om tredje part och det har inget med det du skriver att göra utan beror helt och hållet på att personen faktiskt deltagit i att såra och förnedra dig.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-27 16:43:21 följande:
    Hur resonerar du då?

    Person 1 väljer att inte vara älskarinna för att hon då ser sig som delaktig i och medanavarig i en otrohet.

    Peeson 2 väljer att inte vara älskarinna för att hon tappar känslorna för en man som är beredd att göra en sån sak, för att hon inte vill gynna en otrogen och för hon inte vill genomföra en handling som kan såra tredje part. (Hon anser dock att mannen själv är ansvarig för otroheten).

    Varför är person 2s skäl till att neka aktiviteten så mycket mer egoistiskt?
    Enkelt, om man VET att en handling kommer leda till att man sårar och förnedrar en annan människa. Om man själv tycker att personen som vill göra så är omoralisk så finns det ingen som helst ursäkt för att öht välja att medverka i en sån handling.

    Så person 1 som väljer att inte delta i något sånt för att inte medverka i att såra och förnedra någon annan agerar solidariskt och empatiskt.

    Person 2 som skiter i vad handlingen hon medverkar i innebär för andra är en empatilös egoist som fullkomligen skiter i andras känslor och enbart bryr sig om sig själv.

    Att person 2 sen inte riktigt vill se sig själv så och därför hittar på massor med ursäkter för varför hon inte behöver ta hänsyn till andra och varför hon själv inte har något ansvar för vad hon deltar i har mer med psykologi och försvarsmekanismer att göra än något annat. Som sagt, medverkan och medskyldighet avgörs inte av vad man tycker det avgörs av vad man gör.

    Hur resonerar du när du säger att det är ok att knulla en okänd persons man men inte sin kompis man? Om att knulla en upptagen man inte är fel och man inte har något ansvar så kan det ju inte vara fel i något av fallen och då du ju inte påstå att din kompis betett sig "illa" mot dig och det finns ju ingen anledning att känna sig besviken för hon har ju enligt dig inte gjort något fel.
  • molly50
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-27 17:24:57 följande:
    Till otroheten jo, men inte till att ha betett sig illa mot sin vän.

    I en sån situation spelar det ju mindre roll vad man är "skyldig" till, man lär nbli lika arg på vännen ändå. Och då blir ju ju frågan lättmer semantisk än praktisk. Det är därför jag säger att det egntligen inte spelar jättestor roll om man vill definiera det som "delaktighet i otrohet" eller ej. Det är när man drar det ett steg till och talar om att den otrogne inte är ensam skyldig, att han blivit stulen osv som jag tycker att det blir riktigt fel.
    Inte till otroheten. Men till att ha deltagit i den. Som du själv skriver så är man ju ansvarig för sina egna handlingar.
    Det är skillnad på att vara skyldig till någon annans otrohet och på att vara delaktig i den.  Vilket flera här verkar blanda ihop.
    Och det är därför vi menar att man inte är helt oskyldig när man deltar i någon annans otrohet.
Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?