Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Fast det är ju oftast inte så det går till (tänker jag mig iaf.). I många fall så händer ju bara. Två personer fattar lite tycke, umgås mer, känslor blossar upp och sen när de är fulla eller ensamma på annan ort så leder det ena till det andra. Ingen i det här scenariot är ju tafatt, mer egoistisk eller empatilös än gemen man, utan detta är ju någon som kan hända alla. Om en person då sätter stopp vid steg ett, när man märker att tycke börjar fattas, så kommer det ju aldrig leda till något som kan bli en otrohet. Om man i det läget istället söker driva på relationen med någon man vet är upptagen, då anser jag absolut att man är en delorsak till att det ens blev någon otrohet öht.

I ditt exempel, där någon notoriskt försöker vara otrogen 10 gånger på rad, där håller jag med dig. Det spelar ingen roll vem den andra är eller vad den gjort. Inte för att det helt plötsligt är moraliskt ok, utan för att det drunknar i den otrognas egoism och hänsynslöshet.

Detta stämmer inte. Har du hört talas om manipulation? Vissa kvinnor är så avundsjuka och känner sånt mindervärde gentemot frun att de medvetet försöker manipulera mannen för att för en gångs skull kunna känna att de kunnat genomföra något, dvs förstöra för någon annan. Och blir man manipulerad märker man såklart intr det (då skulle man inte bli manipulerad). För vissa kvinnor är manipulation det enda sättet de kan påverka andra. Vi måste syna och säga ifrån mot detta beteende.

Ja vi har förstått att du ligger med vem du vill och skiter i vilka konsekvenser det får för andra. Och det är egoism, att du sen inte gärna vill erkänna det för dig själv är en helt annan sak. För ALLA andra är det ganska uppenbart.