Måste man skämmas för att man vill ha ett sexliv?

Om man är en man ska man skämmas om man vill ha ett sexliv

Hon släppte sexet när hon hade håvat in fisken...

Är nog inte helt ovanligt. Tror inte hon njutit speciellt. Även om man får orgasm är det skillnad på att blii riktigt kåt och vilja ha penetrerande sex varje dag.

Så känner jag. Men som yngre var det annorlunda. Tröttnade snabbt och det var inte speciellt skönt. 0 orgasmer på 3 år..

Det känns iaf så. Jag tycker sex är en viktig del av förhållandet, kittet som håller ihop det. Sambon verkar inte se det så. Vi har sex sällan, flera månader isär. När det väl sker är det alltid på hennes initiativ. Om jag försöker samma sak visar hon väldigt tydligt att hon inte är intresserad, nästan som om en främling skulle ta i henne. Hon knuffar bort mig. Försökt prata om det men det leder aldrig till nåt. Hon undviker det och leder in samtalet på nåt annat. Hon har hintat om att hon inte ser sex som så viktigt och verkar inte förstå varför det är viktigt för mig.

Att känna sig avvisad hela tiden tär på självförtroendet och även MIN lust att vara nära henne. Vi är båda överens om att ett dåligt förhållande leder till ett dåligt sexliv. Men hon anser inte att ett dåligt sexliv ska leda till ett dåligt förhållande. Det känns faktiskt som att eftersom HON inte har ett problem med sexlivet så har inte VI det heller.

Försökte resonera genom att fråga henne hur hon skulle känna om JAG inte gav det som HON värdesätter - kramar och pussar. Men enligt henne är det inte samma sak. Och om jag inte är så sugen på kramar någon kväll och helst bara vill sova märker jag att hon kan bli väldigt stött och kort i tonen. Det är helt ok för henne att avvisa mina närmanden men det är inte ok när jag gör det.

Svårt. Jag håller med er båda.

Men jag anser inte att man kan göra såsom hon och köra my way or the high way. Ni måste kunna prata om det och det måste finnas en vilja till en kompromiss eller iallafall att hon förklarar varför hon känner som hon gör istället för att skambelägga din önskan att vara nära henne.

För sex är ju just det. Närhet, ömhet, samvaro, lust, njutning och gemenskap. Finns inget fult i att åtrå sin partner.

Tycker du ska kräva parterapi, för detta Handlar ju inte bara om sexet. Ni har Inte en fungerande kommunikation i er relation.

Jag förstår både henne och dig. Det finns kanske anledningar till att hon inte vågar eller vill öppna munnen och prata om problemet. Du vet ju inte vad hon har med sig i bagaget, någon tidigare kille kanske har fällt klumpiga kommentarer om att det är jobbigt och tar lång tid att tillfredsställa henne. Tro mig, det är väldigt vanligt att man får höra sånt, särskilt i unga år. Det hånde mig och jag har flera väninnor som har varit med om samma. Med sådana erfarenheter i ryggsäcken är det inte så himla lätt att vara öppen och experimenterande. Sen fattar jag ju att du omöjligt kan vara en tankeläsare och veta vad som pågår i hennes huvud, förstår att det är jättejobbigt att inte kunna kommunicera om problemet. Men jag tycker ändå att du ska ha i bakhuvudet att det kanske finns en eller flera anledningar att hon agerar som hon gör, inte bara att hon är tråkig eller ointresserad.

Det har dom ju visst. Han säger att han vill ha sex, hon säger att hon inte vill ha det. Han säger att sex är viktigt för honom, hon säger att sex inte är så viktigt för henne. Att man har olika känslor, åsikter och behov betyder inte att man har dålig kommunikation.

Det där är en väldigt trött terapeut-floskel, att om en person inte gör som man säger, så måste det bero på att man inte kommunicerat sin önskan tillräckligt tydligt. Det är helt enkelt inte sant, och det leder bara till långa, uppslitande gräl och maktkamper, förklädda till "kommunikation".  

Det har dom ju visst. Han säger att han vill ha sex, hon säger att hon inte vill ha det. Han säger att sex är viktigt för honom, hon säger att sex inte är så viktigt för henne. Att man har olika känslor, åsikter och behov betyder inte att man har dålig kommunikation.

Det där är en väldigt trött terapeut-floskel, att om en person inte gör som man säger, så måste det bero på att man inte kommunicerat sin önskan tillräckligt tydligt. Det är helt enkelt inte sant, och det leder bara till långa, uppslitande gräl och maktkamper, förklädda till "kommunikation".